Rätt & rådligt 2009-12

Om rätten att göra uppror

”Det är rätt att göra uppror” är ett yttrande som brukar tillskrivas Mao Zedong. Men jag har förgäves sökt belägg i alla böcker jag har (6 st.) med Maos skrifter. Kanske var det något han kom på först under kulturrevolutionen. Då hade ju citatboken och de övriga urvalen ur hans författarskap redan ställts samman. Eller så är det inte Mao som har skrivit eller sagt så. Bland mina läsare finns säkert många som vet besked.

Med upphovsrätten till yttrandet må det vara hur det vill. Just nu vill jag i stället undersöka vad det betyder. Jämför med innebörden i följande mening: ”Rätten att göra uppror är något som tillkommer alla folk som lever under tyranni.” Den som yttrar sig så tror antagligen att han har något belägg för det han säger. Han kanske hänvisar till någon FN-konvention. I så fall är han ute och cyklar, kan jag säga. Det finns nämligen inte någon konvention eller folkrättsligt bindande deklaration eller lag i något land som tillerkänner folket en rätt att göra uppror. Men det är i alla fall möjligt att undersöka sanningshalten i ett påstående som ”rätten att göra uppror tillkommer alla folk som lever under tyranni”. Man kan komma fram till om det är sant eller falskt. Det är m.a.o. en i filosofisk mening teoretisk sats. Yttrandet ”det är rätt att göra uppror” däremot kan varken verifieras eller vederläggas. Satsen är ateoretisk.

Av INGEMAR FOLKE

Det betyder inte att det är meningslöst att säga ”det är rätt att göra uppror”. I likhet med en uppmaning uttrycker satsen att den talande uppskattar uppror och rentav uppmuntrar åhöraren härtill.

Lagtext innehåller nästan aldrig teoretiska satser: ”Den som tillgriper vad som tillhör annan med uppsåt att tillägna sig det döms för stöld”… Eller ”Fast egendom är jord.” Försök att verifiera eller vederlägga det den som kan!

Men uttalanden om vad som är gällande rätt däremot kan ju vara antingen sanna och vederhäftiga eller ogrundade, som vi sett i det föregående. Omdömen om gällande rätt – ”ungdomsbrottslingar straffas för milt” – tillhör dock oftast den andra kategorin satser.

Rätt ofta stöter vi på utsagor om vad som borde gälla . ”Minimistraffet för mord bör höjas.” På sådana satser kan vi inte heller ställa kravet att de ska vara antingen sanna eller falska.

Jurister vill nuförtiden gärna vara noga med att skilja resonemang om den önskvärda lagen (de lege ferenda) från påståenden om vad som gäller (de lege lata). Men i framställningar om rättsområden där det saknas skriven lag och där det inte finns mycket rättspraxis att luta sig mot är det inte alltid lätt att göra den här distinktionen. Och det är inte något ont med det. I brist på tydlig lag behöver det ju inte vara fel att tillämpa vad som anses önskvärt.

När de engelska revolutionärerna dömde och avrättade Karl I, hade doktrinen om rätten till uppror mot tyrannen redan under ett par århundraden utvecklats av senmedeltida tänkare. Alla rättsordningar därefter gör vad de kan för att undanröja detta och andra liknande prejudikat. Enligt brottsbalken t.ex. kan uppror straffas med fängelse på livstid. Inget undantag görs för uppror mot en tyrann. Fast vem ska åtala upprorsmakaren, om han blir framgångsrik?



Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront