RÄTT & RÅDLIGT 2007-3

När inhämtar storebror lillasysters telefonsamtal?

Sommaren 2005 var vi ute och gick på Vasaloppsleden. När vi kom till Evertsberg, gick vi in på en servering där radion stod på. Vi fick höra att det hade varit sprängningar i tunnelbanan i London och att många människor hade fått sätta livet till. Eftersom min svägerska åker till jobbet just med den sprängda tunnelbanelinjen, blev min fru mycket orolig. Hon försökte utan framgång nå sin syster på mobilen. Efter en stund fick vi ett lugnande SMS från en annan familjemedlem. Den personen hade ringt min svägerska och vid samtalet fått veta att hon inte hade drabbats av terrordådet.

I januari i år överlämnade regeringen ett lagförslag till lagrådet för granskning. Enligt förslaget får Försvarets Radioanstalt (FRA) rätt att ”inhämta signaler i elektronisk form vid signalspaning”, också signaler som går i tråd, förutsatt att signalerna förts över Sveriges gräns. Det betyder att telefonsamtal, telefaxsändningar, datorkommunikation och e-post som vid något tillfälle passerar den svenska riksgränsen kan avlyssnas eller på något annat tekniskt sätt göras tillgängliga för myndigheters granskning.

Av INGEMAR FOLKE

Alla som någon gång haft ett hotmailkonto för e-post förstår nog att det ofta är slumpen som avgör om en kommunikation går över gränsen för att nå fram till mottagaren, även om han finns i Sverige.

När detta skrivs, har lagrådet accepterat lagförslaget med bara några redaktionella synpunkter. När du läser detta, kan regeringens proposition mycket väl redan ligga på riksdagens bord.

Det rör sig om enorma kommunikationsvolymer som går genom tråd över Sveriges gränser. Inhämtningen skall ske automatiserat. Tanken är att vissa sökbegrepp skall användas. Så snart som ett sådant begrepp identifieras i en kommunikation, skall meddelandet eller samtalet bli tillgängligt för spaningen. Sökbegreppet skall fungera som ett slags flugpapper som bara drar åt sig det som är intressant.

Antag att det här förslaget hade varit genomfört på sommaren för två år sedan och att FRA hade använt sökbegrepp som ”bomber, sprängmedel, terrordåd”. Då hade min svägerskas samtal med släkten i Sverige blivit avlyssnat. Ganska harmlöst, kan man tycka. Hon kunde i och för sig ha sagt något mer personligt om hälsan och kärleken i samma samtal, som då också hade blivit tillgängligt för FRA och dess uppdragsgivare.

Om polisen på rätt goda grunder misstänker mig för att mycket allvarligt brott, då kan polisen få avlyssna min telefon, men bara om en domstol tillåter det. Vid domstolsprövningen skall ett allmänt ombud bevaka att allt går rätt till.

Men den föreslagna lagen om signalspaning, som också avser signaler i tråd, innehåller inga sådana krav på domstolsprövning eller ens brottsmisstanke. Tanken är i stället att de myndigheter som får ge ”närmare inriktning” på försvarsunderrättelseverksamheten skall vända sig till Försvarets underrättelsenämnd (FUN) och av denna begära tillstånd till signalspaning som stöder en sådan ”närmare inriktning”. Med tillståndet från nämnden i handen går sedan myndigheten till FRA, som skall ”inhämta” sådant som kan vara av intresse för den tillåtna inriktningen. FRA utformar därvid de sökbegrepp som skall användas för den automatiserade inhämtningen.

I lagförslaget sägs att FUN inte får ge tillstånd, om den begärda inriktningen ”endast avser en fysisk person”. Sökbegreppen skall inte heller vara ”direkt hänförliga till en viss fysisk person om det inte är av synnerlig vikt för verksamheten”. Men säg att inriktningen och sökbegreppen bara är hänförliga till tio eller hundra fysiska personer! Hur skall FUN kunna neka då?

I lagen om försvarsunderrättelseverksamhet (FUL) föreslås nu att verksamheten endast skall får avse ”utländska förhållanden”. Detta vill regeringen framhålla som en rättssäkerhetsgaranti för Sveriges invånare. Men vad innebär den begränsningen? Om kommunikationen avser planer på ett terrordåd i Sverige, kan då detta anses röra ”utländska förhållanden”, bara därför att den ene som talar i telefonen bor i utlandet? Eller krävs det att bomberna tillverkas i utlandet? Eller räcker det rentav att den server som de samtalande parterna, båda i Sverige, använder är uppställd i ett annat land?

Vidare skall, enligt föreslagen ändring i FUL, inte inom underrättelseverksamheten ”vidtas åtgärder” som syftar till att lösa uppgifter som ankommer på exempelvis polisen, dock att FRA får lämna ”stöd” till polisens verksamhet. Tänk er att FRA avlyssnat samtal om något som kan vara sprängmedel, rapporterar detta till polisen men det sedan visar sig vara parallellimporterat läkemedel! Inte fasen kommer polisen att kunna låta bli att ingripa.

Kort sagt, ”Kallocain” verkar rena idyllen när man tänker sig in i det samhälle Sverige skulle kunna bli, om det här förslaget upphöjs till lag. Det räcker att 59 riksdagsmän lägger ner sina röster, för att förslaget skall få vila ett år. Till dess borde även de andra ha hunnit sansa sig för att inse att det inte är så här vi vill ha det i framtiden.


Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront