Rätt & rådligt 2006:6-7

Lagar att läsa om sommaren

När Linné påbörjade sin resa till Lappland den 12 maj 1732 kl. 11 om förmiddagen, då han var 25 år gammal ”på ett halvt dygn när”, var det redan så gott som sommar i Uppsala, resans utgångspunkt. Sverige hade nämligen fortfarande juliansk kalender, den gamla stilen. 1753 när Sverige övergick till den nya stilen, den gregorianska kalendern, ströks de sista elva dagarna i februari. Linné avreste alltså inte förrän den 23 maj nya stilen. Sommarens ankomst kan vara förklaringen till Linnés lyriska utbrott vid avresan: ”nu kommer sköna Flora och sover hos Febus”.

Av INGEMAR FOLKE

Den stora allmänna lag som vi kallar 1734 års lag och som fortfarande med sin disposition präglar årets lagbok är skriven av Linnés samtida på ett språk som till stilen inte skiljer sig mycket från hans. Den stilmässiga förebilden för lagstiftaren var självfallet våra medeltida lagar. Utan mycken omständlighet rakaste vägen till ett begripligt lagbud. Här finns inte stor plats för undantag eller abstrakta principer. Det är huvudreglerna som presenteras på ett åskådligt sätt. Ofta med en medryckande konkret inledning av paragrafen: ”Nu vill jordägare sitt hemman till landbo upplåta”…, som det heter i byggningabalkens kapitel om arrende.

Två kapitel i byggningabalken är formellt fortfarande gällande rätt. De har i vart fall inte blivit upphävda. De doftar svensk natur på sommaren och hösten och kan så här års fungera som lustläsning.

XII. Cap.

Huru svin måge i ållonskog släppas

1. §.
Äga flere ållonskog samman; tå skola the i rättan tid sig förena, huru många svin ther kunna födas, och släppe sedan hvar in efter thy, som han del i skog äger. Släpper någor flera in; hafven the andre våld att taga them up, och han böte en marck för hvart svin, och skadan åter. Äger han ej sielf så många svin, som han på sin del föda kan; stånde honom fritt andras svin för lego intaga. Giör han thet ej; tå måge the andre hans del saklöst nyttja.

2.§. Hvar som tager annars svin för lego, skaffe them åter, eller gälde thet the värde voro, tå the togos emot. Gitter han visa, at the af sot dödt, eller förkommit af annor händelse, och finnes han ej hafva varit ther vållande til; vare saklös. Samma lag vare, ther boskap för lego til bete eller foder tages.

3. §. Löpa svin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge tå skogsägaren första och andra gången honom til, som svinen äger, at taga them bort, och hålla them ther ifrån. Finnas the ther sedan; tå må skogsägaren them uptaga, och låte goda män pröfva, hvad för them betalas skal, ther them begge ej therom åsämjer.

4. §. Släpper någor med vilja svin å annars ållonskog, som inhägnad är; hafve them til skogsägaren förverkadt. Komma svin, eller annat fä, som ållon åter, annorledes ther in; gånge ther om som i 9. Cap. urskildt är. Varda svin dräpne, eller slagne; tå bötes, och gäldes the åter, som om annat fä i 22. Cap. stadgas.

XXI. Cap.

Om Bi.

1. §.
Flyga bi bort i annars skog, och följer ägaren them til stock och hol, märker samma trä, och gifver thet byamän tilkänna; hafve ingen våld honom them förtaga. Hafver bisverm satt sig i bärande och fridlyst trä; tå skal then stockas, och ej trä huggas, eller spillas, vid bot, som i 13. Cap. är sagdt. Är then i annat trä; hugge neder, och tage bi sin saklöst.
2. §. Hittar man bi å egen bolstad, eller then han äger lott i; vare hans, som hitte. Är thet landbo; niute han tridiung /en tredjedel/, och jordägaren två lotter. Hittar man them inom annars hägnad; niute ingen lott theraf; hittar man them utom hägnad, i annars skog och mark; äge tridiung, och jordägaren två lotter. Säga tvänne sig samma bi hittat; niute han thenna hittelön, som först lyste. Om then, som å annars ägor hittar, och ej lyser, utan borttager, och om then som med mat och bete til sig lockar annars mans bi, urskils i Missgiernings Balken.



Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront