Rätt & rådligt nr 2/2006

Vad är travesti och parodi?


Enligt 3 § upphovsrättslagen får ett verk inte ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks; inte heller får verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen på det här sättet.

Dagen före julafton avgjorde Högsta domstolen ett mål mellan författaren till Alfonsböckerna Gunilla Bergström och Sveriges Radio. Bakgrunden till tvisten var ett inslag i programmet Pippirull. Inslaget hade titeln ”En vanlig dag med danske Alfons”. Det innehöll bl.a. 15 repliker ur de olika barnböckerna upplästa av skådespelaren Björn Gustafsson. Dessa sammanställdes med 12 repliker från den danska filmen Pusher. Inslaget ger intrycket att Alfons deltar i narkotikahandel och slagsmål.

Gunilla Bergström ansåg att inslaget kränkte hennes litterära och konstnärliga anseende och egenart genom att de 15 ordagrant återgivna replikerna förekom i inslaget. Därför stämde hon SR.

30 år tidigare avgjorde HD ett annat mål där det också var fråga om kränkning av upphovsmäns anseende. Det handlade om ”Sveriges flagga” (som börjar ”Flamma stolt mot dunkla skyar”) med text av K-G Ossiannilsson och musik av Hugo Alfvén. Ett skivbolag hade gett ut en skiva med bl.a. en sång på Alfvéns melodi och där den första versraden är identisk med Ossiannilssons. Sången på skivan fortsätter emellertid:

”måtte fanan brinna som halm,
liksom Vietnams skogar, fält och byar,
liksom människor i napalm,
Amerikaner, notabene,
vi vill inte bränna er!
Vi vill bara, vi vill bara
bränna erat djävla stjärnbaner!”

Många FiB-läsare har säkert hört sången.

I båda målen måste HD ta ställning till invändningar om att det som påtalades utgjorde en parodi eller travesti och därmed var ett nytt självständigt verk. Godtas en sådan invändning, så är det ju inte frågan om återgivning av det primära verket, vars upphovsman således inte heller kan anses kränkt. Redan när upphovsrättslagen kom till, förutsatte lagstiftaren att det skulle finnas ett sådant utrymme för travesti och parodi.

I det ena målet var denna invändning framgångsrik, i det andra inte. Men vad i all världen är då travesti och parodi för något?
I 2005 års dom försöker de tre justitieråd som bestämde utgången närma sig en definition. De talar om ”fall när någon genom att förvränga ett känt verk till form eller innehåll åstadkommer en produkt, vilken framstår som avsedd att skapa en komisk effekt som är helt främmande för originalverket”.

I det äldre målet analyserade HD den inspelade sången utan att närmare förklara vad parodi och travesti i allmänhet är för något. Man noterade att sångtexten ordagrant följde förlagan bara i den första raden men att den sedan gick åt helt annat håll, ”den ger uttryck åt bitterhet och förtvivlan över krigshändelser i ett annat land”. Viktigt för HD:s ställningstagande var säkerligen att den åtalade själv framhöll att hans avsikt ”inte på något sätt varit att draga löje över fosterländska eller andra inslag” i förlagan, något som domstolen inte heller kunde spåra i den inspelade sången. Hade åtminstone texten förlöjligat den lite uppblåsta patriotismen i förlagan, så hade invändningen om parodi stått sig bättre. HD tyckte det var ”uppenbart att sångtexten ej kan anses utgöra en parodi eller travesti på” dikten.

Och musiken skilde sig bara i arret från Alfvéns manskörsättning, en avvikelse som var alltför liten och i sammanhanget uddlös för att skapa en musikalisk parodi.

I 1975 års dom underkände HD således invändningen om parodi och travesti. Skulle man applicera 2005 års definitionsförsök på det äldre målet, kanske man kan säga att flaggbrännarsången inte är tillräckligt komisk, eller i vart fall inte rolig på förlagans bekostnad.
Bättre gick det för ”danske Alfons”. HD:s majoritet tycker att programinslaget tillhör kategorin parodi och travesti. ”Genom att den kända barnboksfiguren Alfons inplaceras i ett främmande sammanhang med narkotikamissbruk och kriminalitet har uppenbarligen åsyftats att framkalla en komisk och överraskande effekt, vilket förstärkts genom att sammanställningen av originalrepliker från Alfonsböckerna med repliker ur den danska filmen Pusher förvrängt bärande element av handlingen i flera av böckerna”.

Vad kan vi lära av detta? Om du nödvändigtvis skall göra en parodi, se till att vara rolig på det parodierade verkets bekostnad. Ju elakare, desto bättre. Om detta inte ligger för dig, gör något eget i stället.


Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront