Rätt & rådligt nr 4/05

Regel och undantag

I den här spalten skall jag säga något om ett aktuellt utredningsförslag om tryckfriheten, ett ämne som hör till Folket i Bilds hjärtområde, försvaret av yttrande- och tryckfriheten. Samtidigt vill jag belysa den struktur på låg nivå som vår rättsordning är uppbyggd av, förhållandet mellan regeln, huvudregeln, och dess undantag.
Utredningen jag talar om kallar sig Tryck- och yttrandefrihetsberedningen och är den sista i en lång rad som har i uppdrag att föreslå en enhetlig grundlagsreglering av all yttrandefrihet, dvs. att slå samman tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Av det skälet har FiB:s läsare all anledning att lägga namnet och uppdraget på minnet. Ända sedan massmedieutredningen som fick sina direktiv 1970 har avskaffandet av TF varit ett ämne som de makthavande återkommit till med jämna mellanrum. Och deras avsikter med det är inte goda; det tror jag många FiB-läsare kommer ihåg.

Det aktuella betänkandet heter ”Vissa tryck- och yttrandefrihetsrättsliga frågor” (SOU 2004:114) och är ett delbetänkande som bl.a. behandlar frågan om internationellt rättsligt bistånd på det yttrandefrihetsrättsliga området.

Bakgrunden är att Sverige har avtal med olika stater om att vi skall hjälpa dem med att bedriva förundersökningar på grund av olika brottsmisstankar. Det kan handla om sådant som att en åklagarmyndighet i ett annat land vill att svensk myndighet håller förhör med misstänkta och vittnen, lägger beslag på föremål eller griper misstänkta.

Av INGEMAR FOLKE

Numera förutsätter inte dessa avtal att också Sverige har kriminaliserat den gärning som misstänks. Vår enda ursäkt för att inte bevilja begärt bistånd är att hänvisa till en bestämmelse i avtalen att bistånd skulle stå i strid våra allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen.

Ibland händer det att det kommer framställningar om bistånd som har anknytning till yttrande- och tryckfrihet.

Några exempel:

Schweiz misstänkte att videofilmer innehållande s.k. djursex distribuerades från Sverige och ville att vi skulle hålla förhör med distributören. Justitiekanslern (JK) fick yttra sig. Han noterade att svensk lag inte kriminaliserar djursex i allmänhet. Han hade därför inte rätt att själv inleda förundersökning. JK ansåg vidare att han inte heller kunde medverka till förundersökning som bedrivs i en annan stat. Skälet härför är att det enligt både TF och YGL är förbjudet för svensk myndighet att ingripa mot grundlagsskyddat alster i andra fall än då grundlagen medger det. Regeringen avslog Schweiz begäran med hänvisning till JK:s yttrande.

I ett annat fall var det Portugal som ville att förhör skulle hållas med en person i Karlstad, som hade lämnat meddelande för publicering i en portugisisk tidning. När ärendet hamnade hos JK, hade ämbetet bytt innehavare. Den nye JK (Göran Lambertz) anser inte att det skulle vara ett ”ingripande” mot ett grundlagsskyddat alster i grundlagarnas mening att lämna bistånd till en annan stat genom att hålla förhör med en meddelare. F.ö. menade JK så är det inte ett giltigt skäl att avböja en begäran om bistånd att vår grundlag förbjuder den begärda åtgärden. Det enda skäl som Sverige kan anföra är att biståndet skulle stå i strid med allmänna rättsprinciper. JK ansåg i ärendet att det begärda biståndet skulle komma i konflikt med meddelarfriheten och att den är en princip av sådan dignitet. Regeringen avslog.

Som man kan se av dessa båda exempel kan meningarna bland högt kvalificerade jurister vara delade om så viktiga saker som vad ett ”ingripande” mot ett grundlagsskyddat alster är för något.

I TF och YGL finns idag inga bestämmelser om rättsligt bistånd åt främmande stat. Nu föreslår utredningen att sådana bestämmelser införs. Utgångspunkten för förslaget är att det begärda biståndet skall motsvara nästan samma krav som våra grundlagar riktar mot svensk myndighet, JK, när det handlar om att inleda förundersökning eller ta något i beslag. Dvs. det brott som den främmande staten misstänker skall motsvara något brott som är kriminaliserat i TF och YGL. Detta betyder ju bl.a. att meddelares handlande i allmänhet inte kan ligga till grund för en sådan begäran om bistånd vilken skall bifallas.

På en punkt menar dock utredningen att Sverige kan släppa på kravet att den utländska myndigheten skall kunna uppvisa motsvarande garantier som enligt våra grundlagar. Och det gäller dessa grundlagars regler om särskild juryrättegång och JK som enda åklagare. Om detta undantag har det rått delade meningar bland utredningens experter. Tre experter menar att man inte heller på den processuella punkten bör släppa på kraven.

Min egen uppfattning om detta är att det är bra att i grundlagarna ta in bestämmelser om rättsligt bistånd åt främmande stat. Ty finns de inte, kan det vara fritt fram för JK och regeringen att bifalla framställningar härom på vilka lösa boliner som helst. Det av utredningen föreslagna undantaget är helt nödvändigt. Skulle också detta krav riktas mot den främmande staten, skulle ju en begäran om bistånd i praktiken aldrig kunna bifallas. Vi kan ju aldrig begära att en främmande stat skall anordna rättegång med den svenske JK som åklagare.

Dessutom tror jag att utredningens förslag kan ha gynnsamma spridningseffekter på ett näraliggande område. Som läsarna av den här spalten erinrar sig, pågår inom EU ett harmoniseringsprojekt om gemensamma lagvalsregler för tvister om utomobligatoriska förpliktelser som skulle kunna medföra att en sydeuropeisk korrupt politiker kan tvinga svensk domstol att tillämpa sitt eget lands regler i stället för TF om han anser sig förtalad eller kränkt i ett svenskt massmedium. Men hur det går med detta får vi se framöver.



Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront