Rätt & rådligt nr 12-04

Elegi över en skatt som avskaffas

Regeringen föreslår i proposition 2004/05:25 att arvsskatten och gåvoskatten avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2005. I den här krönikan skall jag inte ge något annat skatteplaneringsråd än att önska mina läsare en god och hälsosam jul och sända en förhoppning att ni alla överlever årsskiftet.

I stället skall jag fästa uppmärksamheten på något som kanske kommer att bli en följd av att arvsskatten avskaffas och som gör det motiverat att inte låta glädjeyran över en avskaffad skatt ta över helt..

Hur länge det har varit obligatoriskt att göra bouppteckning efter dödsfall vet jag inte. Men skyldigheten går i allt fall längre tillbaka än 1734 års lag. Föreskrifter redan från slutet av 1600-talet handlar nämligen om detta.

Av INGEMAR FOLKE

Det finns en stark kontinuitet i bestämmelserna om bouppteckning alltsedan 1734 års lag. Uppteckningen skall göras senast tre månader efter dödsfallet. Handlingen skall undertecknas av två gode män och ges in till rätten.

Skyldigheten att förteckna den dödes tillgångar och skulder verkar ha varit undantagslös. Inte förrän på 1970-talet införs dödsboanmälan som en lättnad för de bon där tillgångarna är mycket små och det inte heller finns några komplicerande faktorer.

Domstolarnas samlingar av bouppteckningar utgör en viktig källa till kunskapen om hur vanligt folk levde. Åtminstone förr förtecknades allt, stort som smått. Även de många människor som inte fick några biografier och inte skrev många rader själva har åtminstone en bouppteckning som ett vittnesbörd om hur de kan ha haft det under tiden före dödsfallet.

Idag görs förteckningen över lösöret i hemmet mer summariskt. ”Sedvanligt bohag och husgeråd till en lägenhet om tre rum och kök”, heter det väl ofta, och myndigheterna invänder sällan mot det.

Bouppteckningen är också en källa till kunskap om släkten. Där skall ju antecknas vilka som står närmast till arv. Har den avlidne skrivit testamente, kan kunskapen om honom eller henne bli rikare.

Idag, när vi har haft arvsskatt i ungefär 90 år, är bouppteckningen och registreringen av den motiverad främst av skatteskäl. Det gäller för dödsbodelägarna att uppge så låga värden som lagen medger för den avlidnes tillgångar och att inte lämna någon möda ospard när det handlar om att rota fram skulder.

Med detta moderna perspektiv på ändamålet med bouppteckningen kan man undra vad som var syftet med den på den tiden då vi inte hade någon arvsskatt. Varför var lagstiftaren så angelägen om att dödsboet skulle upptecknas då, och varför skulle förteckningen ges in till rätten?

Jag kan inte hitta något annat skäl för detta än att det måste ha varit ett slags service åt de arvsberättigade. Förrättningen skapar ordning och reda kring egendomens övergång till nästa generation.

Regeringen har inte nu föreslagit någon ändring i ärvdabalkens regler om bouppteckning. Sådan skall göras och även i fortsättningen ges in till Skatteverket för registrering.

I sitt yttrande över regeringens förslag har lagrådet uppmärksammat detta. Man säger:

”Frågan kan emellertid ställas i vilken utsträckning det över huvud taget finns behov av att upprätta och registrera bouppteckningar efter det att arvsskatten har slopats.”

Behovet av ordning och reda kring dödsfall och arv är sannolikt minst lika stort idag som på 1700-talet. Många familjebilder av idag är komplicerade med särkullbarn på ömse håll och något gemensamt barn. Bonussläktingar var t.ex. ett okänt begrepp för 100 år sedan.

Om bouppteckningsplikten avskaffas, lämnas fältet fritt för de mest företagsamma bland dödsbodelägarna. Jag tycker att det kan vara värt att hålla ögonen på vad som kommer att hända med den plikten under de närmaste åren.


Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront