Rätt & rådligt nr 8-04

När behöver man fråga upphovsmannen om lov?

Den 16 juni 1904 utspelar sig handlingen i den 700 sidor tjocka romanen Odysseus av irländaren James Joyce. Allt i boken tilldrar sig i Dublin. Huvudpersonen heter Leopold Bloom.

Den 16 juni kallas därför rätt allmänt på Irland Bloomsday. I år tilldrog sig Bloomsday särskilt stor uppmärksamhet eftersom det var jämnt hundra år sedan 1904. Med början under våren ordnas teaterföreställningar, utställningar, seminarier och konserter med anknytning till romanen, dess författare och Irlands stora skalder i allmänhet.

Vi tillbringade själva dagen i strålande sol ute vid befästningstornet i Sandycove söder om Dublin. Det är där som det första kapitlet i Odysseus utspelar sig. Folk hade klätt upp sig i kläder från det förra sekelskiftet, även skolbarn. Huvudgatan var tagen i anspråk av ett jättetält där man kunde äta Bloomsdayfrukost med stekt njure.

Av INGEMAR FOLKE

James Joyce dog 1941. Skyddstiden för hans verk går alltså ut 2011, 70 år efter hans död. Hans sonson Stephen Joyce hade hotat med rättsliga åtgärder, för det fall oauktoriserade uppläsningar ur farfaderns verk skulle äga rum under den s.k. ReJoycefestivalen. Ute vid Sandycove lyssnade vi dock till flera uppläsningar, som var som små teaterscener med texter ur Odysseus. Jag kan inte tänka mig att samtycke till allt detta var inhämtat.

På kvällen den 16 juni framfördes utomhus, på den breda avenyn O´Connell street inne i Dublin, ett teaterspektakel på ett tema ur romanen betitlat Liknelsen om plommonen. Enligt affischerna uppträdde 170 personer, mest i grupper av typen streetdansande tidningspojkar. Det var snarare karnevalståg än teater. Inte en enda talad replik fälldes. Men i dekor m.m. fanns anspelningar på romanens korta berättelse om damerna som går uppför trapporna i – det sedan länge rivna – Nelsonmonumentet och från toppen spottar ut plommonkärnor (en klart fallisk symbolik, förklarade en engelsk Joyceläsare för oss aningslösa svenskar).

Detta spektakel framfördes, såvitt framgick av affischer och programblad, utan att Joyces rättsinnehavare blivit tillfrågade. Det behövdes inte heller. Föreställningen utgjorde nämligen ett självständigt verk som inte inkräktade på romanen utan endast anspelade på den. I vår upphovsrättslag uttrycks detta i 4 § andra stycket så här: ”Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket.” Eftersom de flesta länders lagar om upphovsrätt har stiftats i nära anslutning till den internationella Bernkonventionen, är det ingen okvalificerad gissning att Irlands regler överensstämmer med våra på den här punkten.

Dagen därefter bevistade vi en teaterföreställning inne på ett hotell. Ett engelskt teatersällskap framförde i dramatisk form den s.k. cyklopepisoden ur Odysseus. I romanen är dialogen lagd i munnen på en berättare, som talar om vad personerna kring bordet på puben har sagt. Det är ganska lätt att göra om detta till ett pjäsmanus.

Enligt huvudregeln i upphovsrättslagen 2 § innefattar upphovsrätt en exklusiv rätt att bestämma över verket genom att göra det tillgängligt för allmänheten i bearbetning eller annan litteraturart. Visserligen har bearbetaren upphovsrätt till själva bearbetningen, överföringen till drama i det här fallet, men han kan inte offentliggöra den utan samtycke av originalverkets upphovsman eller dennes rättsinnehavare. Sådant samtycke hade också det engelska sällskapet inhämtat, vilket noga angavs på programbladet.

Irlands nationalbibliotek innehar manuskriptet till Odysseus. När Stephen Joyce fick höra att biblioteket planerade att ställa ut det under festivalen, hotade han med att stämma den irländska staten. Då stiftade Irlands parlament en särskild lag. Enligt den lagen utgör utställning för allmänheten av manuskript till ett offentliggjort verk inte en åtgärd som kräver samtycke av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare.

Det kan diskuteras om det var en nödvändig lag. Visserligen görs de sidor av manuskriptet som syns i glasmontern tillgängliga för allmänheten genom utställningen. Men till publicering av verket har ju James Joyce lämnat sitt samtycke genom att överlämna manuskriptet till sin förläggare. Upphovsrätten inskränks också, åtminstone enligt svensk lag, på det sättet att ett exemplar som överlåtits med upphovsmannens samtycke får spridas vidare. Dessutom får exemplar av ett utgivet verk visas offentligt.

I Sverige skulle nog lagstiftaren ha ryckt på axlarna åt en sådan som Stephen Joyce och sagt sig att det får avgöras i domstol om han har fog för sin ståndpunkt.

Tänk att irländarna kan åstadkomma så mycket uppståndelse och spektakel med ett författarskap som uppfattas som så svårt som Joyce! Vad skulle inte vi svenskar kunna åstadkomma med våran August!



Ingemar Folke är adokat i Stockholm och skriver spalten Rätt & rådligt i Folket i Bild/Kulturfront