Förlag, moral och rätt

Ordfront, som en gång ihop med FiB-juristerna försvarade tryckfrihetsförordningen, har blivit stort förlag och har framgång just nu med miljoner i omsättning, inköp av Galago och FiB:s lyrikklubb, störst på bokmässan i Göteborg och trettio anställda.
Framgången för Ordfront härrör till sjuttio procent från försäljningen av Henning Mankells romaner. Men pengar förändrar tänkande och handlingar, och fartblindhet måste ha inträtt när en sådan som Göran Skytte blir ”en av våra mest kontroversiella författare och journalister”, när Madeleine Leijonhufvud får Ordfronts demokratipris, när Jesús Alcalá likt pytia i Delphi uttolkar den svenska yttrande- och tryckfrihetstraditionen och ihop med Ordfronts förre ordförande åberopar det tidiga 1800-talets ädelimperialism som rättesnöre för Balkan. En DemokratiAkademi – med tillhörande RadikalAkademi – toppar eländet.
Det finns hedersregler även inom bokutgivning. Hederliga förlag snor inte författare och titlar från varandra. De stora förlagen som Bonniers och Norstedts/Rabén kan undantas. Här handlar det inte om intresse för litteratur – frånsett i jubeltalen – utan om snöd vinning. För något år sen gav Norstedts ut en bok av Ananda Toer trots att det lilla förlaget Hjulet redan hade förlagt den och fortfarande sålde böckerna. Man kan undra varför Norstedts helt plötsligt fattade sånt intresse för Ananda Toer. Det enkla svaret var att författaren fanns med i diskussionen om Nobelpriset. Det här inkräktade alltså på en existerande förlagsrätt och bröt inte bara mot en hedersregel. Det stora förlaget fick köpa sig fri.
När Ordfront med Tor Wennerberg som initiativtagare ger ut Noam Chomskys Makt, lögner och motstånd körde förlaget över det mindre förlaget Epsilon Press vars förläggare Johnny Lindholm sedan 1981 vigt sitt liv åt att översätta och ge ut Noam Chomsky. (Beställ hans Chomskylista där även engelska titlar ingår: Epsilon Press, Box 7023, 402 31 Göteborg <info@epsilonpress.se>.) När Ordfront i sin bokklubbstidning skrytsamt skriver: ”Ordfront förlag kan presentera en länge emotsedd introduktion till en av vår tids främsta samhällskritiker, Noam Chomsky” betyder det endast att man stjäl Chomsky från Johnny Lindholm, eldsjälen som introducerat honom i vårt land. Svinaktigt!
Sedan en artikel om Ordfronts kapning av Chomsky från Epsilon Press publicerats i FiB/K nr 1/99 drogs en hektisk aktivitet igång på kaparförlaget. Möten hölls och förläggaren Lindholm bombarderades med telefonsamtal. Varför denna aktivitet om det större förlaget hade haft rent mjöl i påsen?
Johnny Lindholms och Epsilons syn på saken går att läsa på förlagets hemsida, sök <http://epsilonpress.se> och leta efter nyhetsbrevet:
”Ordfront hade i god tid kontaktat Epsilon Press om eventuell utgivning av Chomsky. Snälla som vi är sade vi inte nej. Vi tänkte enligt den ekonomiska nedsippringsteorin: de fattiga får det bättre om de rika har det bra! Verkligheten brukar istället vara något i stil med, att när det regnar manna från himlen har den fattige ingen slev... Vi kämpar på!”
Folk med erfarenhet från förlagsbranschen vet att förläggaren Johnny Lindholm inte kunde säga nej i detta fall och detsamma ifråga om Milan Rais biografi över Chomsky. Det nyrika förlaget handlar med en agent och spelar på en annan plan. Felet var inte att Ordfront gav ut Rais biografi, utan att man senare också köpte en bok med texter av Chomsky själv och omoraliskt körde över Epsilon och dessutom hade mage att kalla utgivningen en ”introduktion” av Chomsky i Sverige.
När Ordfront som för dagen prisas av kulturetablissemanget ”introducerade” Chomsky resulterade det i ampla lovord, en helsida i Dagens Nyheter och ett stort uppslag i Svenska Dagbladet, medan Epsilon Press’ mångåriga utgivning inte resulterat i den minsta uppmärksamhet från de hållen.
Någon har med anledning av Ordfronts agerande sagt att författare inte ska vara livegna och att inget kontraktsbrott förelåg. Jo, så var det. Moralen skyddas inte av lagen.
Men svinhugg går igen.

Kalle Hägglund

TfFR 2/1999