Ett drygt tiotal lagstiftningsreformer som i varierande grad drabbar tryckfriheten är framlagda eller planerade av regeringen, varav vi redogör något för en nedan. Vi hoppas återkomma med samtliga. – Red.

Ett stycke boktryckarcensur

I den europeiska tryckfrihetens historia finns flera exempel på hur skillnader i rättslig reglering har verkat befruktande på tankeutvecklingen. Under 1600-talet kunde således svenska författare som uttryckte misshagliga tankar utge sina böcker i Holland, varifrån de smugglades till Sverige. Ibland räckte en falsk uppgift på försättsbladet att boken var tryckt i Holland för att åtminstone svenska boktryckare skulle undgå repression.

Av INGEMAR FOLKE

När Sverige gick med i EU, uttrycktes farhågor för att Sveriges 230-åriga tradition av tryckfrihet och offentlighet kunde hotas av anslutningen. Regeringen lugnade de oroliga med att Sverige som EU-medlem skulle verka för ökad offentlighet inom unionen.

Ett nyligen framlagt regeringsförslag (proposition 1997/98:43) tycks dock peka åt motsatt håll. Regeringen vill med förslaget begränsa effekten av den svenska yttrandefriheten till enbart Sverige.

Lagförslagen i den del som nu är av intresse innehåller endast att tryckfrihetsförordningens (TF) och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL) territoriella tillämplighet anges begränsad till Sverige. Dvs. för att grundlagarnas skydd skall aktiveras krävs att den tryckta skriften (eller CD-skivan t.ex.) har getts ut i Sverige.
Ändringen ser oskyldig ut. Regeringen kallar den ”förtydligande”. Den avsedda effekten är dock intressantare än så.

Bakgrunden till lagförslaget är denna. Om ett svenskt tryckeri eller skivpresseri framställer en skrift eller skiva vars upplaga i sin helhet sänds till utlandet för utgivning i utlandet, kan svenska myndigheter inget göra för att hejda produktionen eller transporten. Grundlagarnas förbud mot censur och hindrande åtgärder binder myndigheternas händer.

Men sedan utgivningen i utlandet väl ägt rum – vad kan de svenska myndigheterna då hjälpa till med ifall utländska kolleger ber om det? Kan de då t.ex. göra husrannsakan på tryckeriet? De flesta åklagare skulle nog dra sig – av respekt för TF. Regeringen, som inser detta, hävdar dock att svenska myndigheter redan som lagen ser ut idag får hjälpa till. Regeringen menar nämligen att TF och YGL i gällande lydelse egentligen bara skyddar alster som har getts ut i Sverige.

Men för att svenska myndigheter inte i onödan skall vägra utländska kolleger hjälp i sådana här situationer, så vill regeringen att grundlagarna ”förtydligas” med uppgift i lagtexten om att de endast tillämpas på alster utgivna i Sverige.

En följd av att grundlagarna bara anses gälla för alster som getts ut i Sverige är också att grundlagarnas regler om ensamansvar inte gäller för alster som ges ut först i utlandet. En svensk boktryckare kan alltså inte lita på att författaren eller utgivaren eller förläggaren bär det straffrättsliga ansvaret för en skrift som ges ut, först när upplagan passerat den svenska riksgränsen. Tvärtom får tryckaren i sådana fall räkna med att dra på sig misstanke om medhjälp till en utländsk utgivares brott. Och det är en vanlig svensk åklagare, inte JK, som kan delge honom misstanken och ställa honom till ansvar.

Förtydligande eller förändring av gällande rätt – genomförs förslaget, så kommer åklagarnas och polisens praxis att ändras. Då kan vi få en motsvarighet till boktryckarcensuren under det gustavianska enväldet. Får ett svenskt tryckeri ett uppdrag från utlandet, måste man tänka sig för. Antingen får man skaffa sig försäkran om att skriften också skall ges ut i Sverige. Eller så får tryckaren läsa manus noga och vid behov inhämta utlåtande från juridisk expertis i både Sverige och det tänkta utgivningslandet.

Det speciella med detta lagförslag är att det inte har till syfte att bidra till lag och ordning i Sverige. Syftet är enbart att hjälpa utländska myndigheter.

Under början av 1940-talet stoppade den svenska samlingsregeringen tidningar som var misshagliga för Tyskland med hjälp av en avdammad paragraf i 1812 års TF som tillät beslag – utan följande rättegång – på tryckta skrifter varigenom ”missförstånd med främmande makt sig yppat”. Men då var det krig och tyska arméer hade i praktiken omringat Sverige. Det är svårare att finna något förmildrande i regeringens förslag i december 1997 att göra de svenska myndigheterna mer alerta inför tyska – och andra – propåer om ingripanden mot det tryckta ordet.

TfFR 3-4/1997