Pedofiler, nynazister, satanister, MC-klubbar. Ingen brottsbekämpning gör det nödvändigt att kränka demokratiska fri- och rättigheter. – Thure Jadestig var åren 1969-95 riksdagsman för socialdemokraterna i Västmanland

Värna föreningsfrihet – bekämpa brott

Under det senaste året har det diskuterats att förbjuda vissa organisationer. Kravet har tidi-gare gällt främst nazistiska organisationer och senast MC-gäng av amerikansk typ (Hell’s Angels m fl). Motivet har varit att organisa-tionerna bedriver en grov brottslighet som sam-hället svårligen kan bekämpa genom vanliga polisinsatser. Att förbjuda en organisation ses då som en möjlighet att slå hårdare mot denna och dess verksamhet än att bara sätta dess medlemmar i fängelse en och en för enskilda brott.


Av THURE JADESTIG


Tanken att förbjuda organisationer strider dock mot svensk grundlagstradition. Fören-ingsfriheten är nämligen grundlagsfäst i regeringsformen (RF 2:1). Regeringsformen ger som enda undantag möjlighet att begränsa föreningsfriheten om det gäller en samman-slutning vars verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av folk-grupp av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung (RF 2:14, ändrad 1988).
Att inskränka föreningsfriheten för att komma åt en ny typ av brottslighet inom organisationer är fel väg. Det är en farlig väg, då den öppnar möjligheter att lagstifta mot andra slag av organisationer, allteftersom opinionen svänger. Det är dessutom en oframkomlig väg, då ett organisationsförbud blir svårt att upprätt-hålla i praktiken.
Visst kan myndigheterna med lagstöd upp-lösa en organisation som formell bindning, på smma sätt som ett företag kan tvingas i konkurs. Då kan organisationen inte sluta avtal, t ex köpa hus. Den försvinner formellt.
Men den yttre formen är sällan betydelsefull för organisationer vars medlemmar bedriver brottslig verksamhet. Ty medlemmarna kan alltid bilda nya organisationer med nya namn och nya förgreningar. Det var en metod som kommunisterna utvecklade under den tsarryska tiden. Hus och lokaler kan alltid köpas eller hyras genom medlemmar eller bulvanorgani-sationer. På samma sätt kan man samla in pengar på olika konton, som formellt är fri-stående. Metoden har förfinats av den organi-serade brottsligheten. Behovet att skriva proto-koll och samla arkiv brukar vara måttligt i brottsliga organisationer. Deras formella orga-nisation med stadgar osv brukar inte heller vara så utvecklad att de utgör föreningar i lagens mening.
Grundlagen ger även pedofiler, bankrånare och folkhetsare rätt att bilda organisationer. En intresseförening för pedofiler finns för övrigt i Danmark. Men de flesta organisationer för sådana speciella intressen skulle i praktiken inte kunna bedriva någon laglig verksamhet utöver vackra tal och sköna drömmerier, möjligen även rollspel och konstnärlig verk-samhet. Ty varje skarp utlevelse av det egna programmet skulle föra medlemmarna i kon-flikt med lagen. Även kommunistiska revolu-tionsromantiker som på sextio- och sjuttiotalen talade om att gripa makten med våld fann att de snabbt skulle göra sig skyldiga till förräderi om de började omsätta sina revolutionsidéer i prak-tiken.
För pedofiler, bankrånare, folkhetsare och andra brottsbenägna individer finns ytterligare två hinder för vad de kan tillåta sig. Ett är att de inte kan prata öppet om sina ”triumfer” utan att medge brott. Många gånger har de varit oför-siktiga nog att dokumentera sina brott genom t.ex. egna krönikor, som sedan utgjort viktigt bevismaterial i rättegångar mot dem. Ett annat hinder är att när de pratar inlevelsefullt om att genomföra olika aktioner hamnar de snabbt i anstiftan, försök och förberedelse till brott.
Vad kan man då tillåtas göra i en förening av ovanstående slag utan att bryta mot lagen? Nazister kan naturligtvis träffas till möten för att prata om den ariska rasens storhet, föreläsa en helt förvrängd historia om utvecklingen i tyska Tredje riket (i Sverige är det inte straffbart att förneka nazisternas judeutrotningar) och kräva ändringar i lagen så att t ex hets mot folkgrupp avkriminaliseras. Men de måste i så fall gå en delikat balansgång mot det brottsliga.
Med tanke på den känslomässiga obalansen hos många nazistsympatisörer är det inte sannolikt att de skulle hålla sig inom lagens råmärken om de skulle propagera för parti-programmet. Vid konserter med ”vit makt”-musik har ofta några åhörare ertappats med att göra nazisthälsning, vilket räknas som för-argelseväckande beteende eller hets mot folkgrupp.
Satanisterna rör sig i en mer diffus grå zon. Att läsa svarta mässor i slutna grupper är tillåtet. Att vandalisera kyrkogårdar är däremot ett brott mot griftefrid.
Opinionsbildning för ändrade lagar är till-låten, liksom propaganda för fri narkotika eller dödsstraffets återinförande (de båda senare strider mot internationella konventioner som Sverige har biträtt).
Även om många kan tycka det vara mot-bjudande att behöva möta sådan opinions-bildning skyddas den av grundlagens bestäm-melser om yttrandefrihet.
Den framkomliga vägen att bekämpa ny-nazister, MC-gäng och liknande grupper som hotar samhällsfriden går inte via förbud mot deras organisationer. Den går istället via ett konsekvent beivrande av deras brott mot allmän ordning och säkerhet, etniska minori-teters rättigheter och privatlivets helgd.
Till försvar för vårt demokratiska samhälle måste vi värna föreningsfriheten men bekämpa brotten.

TfFR 3/1996

Thure Jadestig var tidigare i många år riksdagsledamot (s) för Västmanland.