Intervjun med president Bashar al-Assad publicerades på engelska den 22 september 2016 av Nyhetsbyrån SANA i Damaskus. Intervjuare var den amerikanska nyhetsbyrån Associated Press. Länk till den engelska versionen Länk till videon med intervjun

Intervju med president Bashar al-Assad

Journalisten: President Assad, tack så mycket för att Associated Press har givits tillfälle till en intervju.

President Assad: Ni är hjärtligt välkomna till Syrien.

Fråga 1: Jag börjar med frågan om eldupphör i Syrien. Ryssland, USA och flera länder säger att ett eldupphör skulle kunna återupplivas trots den senaste tidens våldsutbrott och motanklagelser. Är Ni överens om det och är Ni beredd att försöka på nytt?

President Assad: Vi har offentligt sagt att vi är beredda att förbinda oss att stoppa alla operationer, eller om ni vill kalla det eldupphör, men det kommer ínte an på Syrien eller Ryssland utan på Förenta staterna och terroristgrupperna som anslutit sig till ISIS och al-Nusra och Al Qaida och på USA och på Turkiet och på Saudiarabien. De säger offentligt att de inte vill förbinda sig. Detta är inte heller första försöket att få stopp på operationerna i Syrien. Det första försöket var i februari i år och det fungerade inte, som jag tror på grund av Förenta staterna. Jag tror också att Förenta staterna inte genuint ser det som att de vill att våldet i Syrien ska upphöra.

Fråga 2: Tror Ni att det någonsin kan bli ett gemensamt militärt partnerskap mellan USA och Ryssland mot militanterna, så som det skisserades i uppgörelsen?

President Assad: Praktiskt sett ja, men i verkligheten nej, eftersom Förenta staterna inte har viljan att verka mot al-Nusra eller ens mot ISIS, eftersom de tror att det är ett kort som de kan utnyttja för sina egna syften. Om de anfaller al-Nusra eller ISIS, kommer de att förlora ett mycket viktigt kort när det gäller situationen i Syrien. Därför tror jag inte att Förenta staterna kommer att vara beredda att förena sig med Ryssland i att bekämpa terroristerna i Syrien.

Fråga 3: Den här veckan har USA sagt att koalitionens anfall mot syriska trupper var en olyckshändelse. Godtar Ni den förklaringen?

President Assad: Nej, nej. Det var inte någon olyckshändelse, redan eftersom anfallet inte var genomfört av ett enda flyg. Det var fyra flygplan som upprepade gånger anföll de syriska truppernas positioner under nära en timmes tid, eller lite över en timme. Man begår inte misstag i över en timme, för det första. För det andra anföll de inte en byggnad i ett stadsområde, utan de anföll en mycket stor plats med många höjder och det fanns inga terrorister i närheten av de syriska trupperna där. Samtidigt anföll ISIS-trupper eller ISIS-militanter direkt efter det amerikanska flyganfallet. Hur kunde de veta att amerikanerna skulle anfalla den positionen och samla sina militanter för ett anfall genast efter för att erövra positionen en timme efter flyganfallet? Det var alltså definitivt avsiktligt och inte oavsiktligt, som USA hävdat.

Fråga 4: Genomförde Syrien eller Ryssland anfallet mot Röda halvmånens konvoj i veckan och borde Moskva ha ansvaret för detta, som Vita Huset har sagt?

President Assad: Nej, för det första har det varit kanske tiotals konvojer från olika organisationer världen runt som kommit till olika områden i Syrien under de senaste åren. Sådant här har inte hänt tidigare, så varför skulle det ske nu, genom ryssarnas eller syriernas försorg? Nej, det är bara ett påstående. Vad beträffar Vita husets påstående igår, där de anklagade antingen syrierna eller ryssarna, skulle jag vilja säga att vad än amerikanska ämbetsmän säger om konflikten i Syrien i allmänhet, så saknar det trovärdighet. Vad de än säger är det bara lögner, man kunde kalla det bubblor utan underlag på marken.

Fråga 5: Vad hände då med konvojen? Vem bör anses bära ansvaret?

President Assad: Konvojerna befann sig i militanternas område, det område som befinner sig under terroristernas kontroll. Det är vad de borde anklaga först: människorna eller militanterna, terroristerna, som har ansvar för den här konvojens säkerhet. Vi har således ingen aning om vad som skett. Det enda vi sett var en video med uppbrända bilar, förstörda lastbilar, ingenting annat.

Fråga 6: Flera ögonvittnen har sagt till AP att 20 missiler avfyrades mot konvojen. Det finns filmsekvenser med södertrasade kroppar. Det verkar inte som om det skulle vara någonting annat än ett anfall från luften. Ögonvittnen talar också om tunnbomber och Ni är ju medveten om att er regering har anklagats för att använda tunnbomber under vissa omständigheter. Tror ni fortfarande att detta var ett rebellanfall från marken?

President Assad: Ja, först av allt, även Förenta nationerna har sagt att det inte var några flyganfall mot den här konvojen. Det var igår. För det andra, samtidigt som detta hände, riktade terroristerna attacker mot de syriska trupperna med missiler, ett missilanfall, som vi inte besvarade. För det tredje kan man inte tala om ögonvittnen när det gäller sådana bedömningar eller anklagelser. Vilken är trovärdigheten hos dessa ögonvittnen? Vilka är de? Vi vet inte.

Fråga 7: Vi har ögonvittnen som var släktingar, vi har de Vita hjälmarna, vi har många som säger att de bevittnade helikoptrar i luften. Och det är ju så att bara syrierna och ryssarna har helikoptrar. Säger Ni att detta bara är påhitt?

President Assad: Dessa vittnen dyker upp bara när det kommer en anklagelse mot den syriska armén eller ryssarna, men när terroristerna gör sig skyldiga till ett brott eller en massaker eller så, ser man inga vittnen och då hör man inte av dessa Vita hjälmar. Alltså, ett sådant sammanträffande. Nej, i verkligheten har vi inget intresse av att göra sådant och det av ett bestämt skäl: för att om vi anfaller någon konvoj som ska gå till civilbefolkningen skulle vi verka för terroristernas intressen, det skulle direkt spela dem i händerna, vi skulle då driva de civila till terroristerna, sätta dem i knät på terroristerna, som skulle vi förse dem med en bra terroristkläckningsmaskin vilket är något vi inte skulle göra. Det är det första. För det andra har vi som regering, som ämbetsmän, ett moraliskt åtagande gentemot det syriska folket, moraliskt, konstitutionellt och enligt lagen, att hjälpa dem i varje avseende till att få sina grundläggande levnadsbehov tillgodosedda.

Fråga 8: Er regering har förnekat att den använt kemiska vapen, tunnbomber, trots vittnesmål och videofilmat material och resultaten av en FN-utredning. Vi hör också liknande förnekanden om flyganfall mot civila och sjukvårdare. Kan allt detta var falska påståenden från Era motståndare?

President Assad: För det första, den första incidenten med gasanvändning i Syrien var i Aleppo för drygt tre år sedan och det var vi som inbjöd Förenta nationerna att skicka en delegation för att göra en utredning om användningen av kemiska vapen. Förenta staterna hade invändningar och motsatte sig detta, av ett enda skäl; för om det blir utredningar kommer det att avslöja att det var terroristerna som använde gas, inte den syriska armén. I det avseendet, i det fallet, kan Förenta staterna anklaga Syrien. Det var därför de motsatte sig en sådan delegation. Vid varje incident har vi bett Förenta nationerna att skicka en delegation, det är också något vi fortfarande alltid hävdar, dvs att de måste skicka delegationer som utreder, men Förenta staterna motsätter sig detta. Det är alltså i verkligheten så att om var vi som använt sådana vapen, skulle vi inte ha bett om utredning.

Fråga 9: För världssamfundet verkar det som om ingen av beskyllningarna eller anklagelserna fastnar, att alltihop förnekas av Er regering, att allt här är i sin ordning. Tycker Ni inte att detta undergräver trovärdigheten? Vid andra tillfällen, har exempelvis amerikanerna medgivit att anfallet mot den syriska militären var ett misstag. Ni godtar ju inte det, men allt världssamfundet får höra från den syriska regeringens sida är förnekanden.

President Assad: Beträffande vilken fråga?

Fråga 10: Beträffande anklagelserna om kränkningar av mänskliga rättigheter, om tunnbomber...

President Assad: Men hör här, om man ska tala om misstag, varje land begår misstag, varje regering begår misstag, varje person begår misstag. När man har ett pågående krig, begår man fler misstag. Detta är det naturliga. Men anklagelserna saknar grund när det gäller Syrien. De talar om tunnbomber. Vad är tunnbomber? Det är bara ett namn de använder för att visa någonting som är väldigt ondskefullt som kan döda människor urskillningslöst och, som sagt, med massmedierna är det så att blod skapar rubriker. De talar inte om bomber; de kallar dem tunnbomber. En bomb är en bomb, vad är det för skillnad mellan olika slags bomber? Alla bomber är till för att döda, men det handlar om hur man använder dem. När man använder sina vapen är det för att försvara civila. Man dödar terrorister för att försvara civila. Det är den naturliga rollen för vilken armé som helst i världen. När man har att göra med terrorister, kastar man inte ballonger mot dem och man använder inte exempelvis gummibatonger. Man måste använda sina vapen. Så det handlar alltså inte om vilket slags beväpning, utan om hur man använder den. De vill använda sina vapen den här gången för att sedan anklaga syriska armén för att döda civila. Vi dödar inte civila eftersom vi inte har den moraliska drivkraften att göra det, vi har inget intresse av att döda civila. Det är vårt folk, som stödjer oss. Om man ville döda det syriska folket, vem ska då stödja oss som regering, som ämbetsmän? Ingen. Så i verkligheten kan man inte i fem år och mer stå emot alla dessa länder, Västvärlden, och Gulfstaterna, oljedollarna och all denna propaganda, de starkaste medieföretagen runt om i världen, om man inte har stöd från sitt eget folk. Det strider mot verkligheten. Så, nej, vi använder inte sådana vapen. Jag skulle inte säga att vi inte begår misstag. Återigen är det så att många misstag begås av enskilda personer, men det är skillnad mellan å ena sidan ett misstag och till och med ett brott som begås av en enskild och å andra sidan en brottslig politik som antagits och genomförts av en regering. Vi har ingen sådan politik.

Fråga 11: Och ändå flyr hundtratusentals syrier från landet, många drunknar på vägen, många av dem säger att de flyr undan Era styrkor. Vad exakt flyr de ifrån om det inte finns en sådan kampanj, om inte denna kampanj av våld, urskillningslös mot dem …?

President Assad: Man måste se till verkligheten i Syrien. När vi befriar en stad eller en by från terroristerna, beger sig de civila tillbaka till staden, men de flyr ett område som står under kontroll av terroristerna. De flyr från den svåra situationen på grund av bojkotten från Väst mot Syrien. Därför flyr många människor inte själva kriget utan följderna av kriget, för att de vill leva, de vill kunna tillgodose sina grundläggande levnadsbehov, som de inte har. De tvingas fly från omständigheterna, inte nödvändigtvis från själva säkerhetsläget. Därför finns det olika skäl för folket eller flyktingarna att lämna Syrien. Många, många av dem stödde från olika länder regeringen i det val vi hade nyligen, i presidentvalet. Det är därför inte sant att de har lämnat Syrien på grund av regeringen. Anklagelserna innebär att regeringen skulle döda folket medan terroristerna, främst Al Qaida och Al Nusra och andra organisationer eller grupper som är knutna till Al Qaida skulle skydda de civila. Är det detta som är anklagelsen? Ingen kan faktiskt tro på den.

Fråga 12: Jag vill uppmärksamma de människor som inte kan fly, folk som finns i de belägrade städerna runt om i Syrien. Exempelvis Aleppo. För att återgå till överenskommelsen om eldupphör, bistånd skulle ju få komma in i staden men Ni höll inte er sida av överenskommelsen. Hur kommer det sig och hur kan Ni egentligen rättfärdiga att bistånd till städerna hålls tillbaka?

President Assad: Återigen, om vi talar om de allra senaste åren så har många konvojer kommit fram till olika städer, så varför hindrar den syriska regeringen en konvoj från att komma fram till exempelvis Aleppo, medan den tillåter andra att komma fram till andra områden? Det är en motsägelse, man kan inte förklara den, det är motbjudande. Det var för det första. För det andra, om man ser på de andra områdena som står under terroristernas kontroll, så skickar vi fortfarande vaccin ur den syriska regeringens budget, vi skickar fortfarande löner till de anställda ur den syriska regeringens budget. Så hur kan vi göra det och samtidigt driva folk till svält i andra områden? Och än viktigare, de terrorister som lämnade befriade områden under det ni kallar försoningen eller vissa överenskommelser i olika områden, de lämnade dessa områden för att strida tillsammans med andra terrorister i Syrien samtidigt som de skickade sina familjer att bo under övervakning av regeringen. Varför drev vi inte dessa familjer till svält? Detta är alltså motsägelsefullt, jag menar att vad ni talar om motsäger verkligheten, det är inte vi som motsäger oss.

Fråga 13: Men världen såg Aleppos verklighet. Det gick FN-konvojer med bistånd som inte tilläts komma in i staden. Förnekar Ni att så var fallet?

President Assad: Situationen har i åratal varit som nu. För det första, om det verkligen vore en belägring kring staden Aleppo, skulle folk ha varit döda nu. För det andra och viktigare har de bombarderat kringliggande områden och den syriska arméns positioner i åratal, och det är fråga beskjutning nonstop med granatkastare och olika andra slags dödsbringande bomber. Skulle de kunna svälta samtidigt som de har sådan beväpning? Hur kan vi förhindra mattransporter och medicinskt bistånd från att nå området samtidigt som vi inte kan stoppa vapenleveranserna till området? Det är inte logiskt.

Fråga 14: Vilket budskap har Ni då till folket i Aleppo, som säger motsatsen, att de är hungriga, att de lider av undernäring, att det inte finns läkare, att läkare har blivit föremål för luftangrepp och dödats, att de är under belägring och att de dör? Vilket budskap har Ni till dem?

President Assad: Man kan inte säga ”folket i Aleppo” eftersom majoriteten av folket i Aleppo är bosatta i området som regeringen kontrollerar, därför kan man inte tala om folket i Aleppo. Om ni vill tala om några som ska ha påstått detta, säger vi till dem: Hur kan ni fortfarande vara vid liv? Varför har ni exempelvis ingen epidemi om ni inte har läkare? Hur kan ni säga att vi har anfallit? De anklagar Syrien för att anfalla sjukhus, så ni har alltså sjukhus och ni har läkare och ni har allt. Hur kan ni ha det? Hur kan ni ha vapen? Det är frågan. Hur kan ni skaffa vapen till ert folk när ni påstår att ni har folk och gräsrötter men ingen mat? De måste förklara sig, det är inte jag som måste förklara mig. Verkligheten är talande.

Fråga 15: Ändå säger de motsatsen. De säger att de överlever på vad de kan, på torftiga medel, och att det är en stad under belägring. Godtar ni inte att Aleppo är en stad under belägring med folk som svälter och är hungriga?

President Assad: Som sagt, hur ska jag kunna stoppa mattransporter när jag inte kan stoppa vapenleveranserna? Logiskt sett, hur? Om jag kan stoppa maten, borde jag kunna stoppa vapnen. Om jag inte kan hindra vapenleveranserna, innebär ju det att allt annat kan passera till Aleppo.

Fråga 16: Har Ni varit i Aleppo nyligen? Kommer Ni att åka dit?

President Assad: Givetvis gör jag det.

Fråga 17: Hur känns det för Er att se ödeläggelsen i delar av vad som var känt som Syriens juvel?

President Assad: Ödeläggelse är smärtsamt, givetvis, men vi kan återuppbygga vårt land. Det kommer vi att göra. En dag är kriget slut. Det mest smärtsamma är ödeläggelsen av samhället, dödandet, blodutgjutelsen, något som vi lever med varje timme och varje dag. Men hur jag tänker? När jag ser dessa bilder tänker jag hur Västvärldens ämbetsmän känner det när de ser denna ödeläggelse och bilderna på dödande och vet att de har blod på sina händer, att de begick brottet direkt när de dödade dessa människor och förstörde vår civilisation. Det är det jag tänker på.

Fråga 18: Men för omvärlden känns det som om ändamålet helgar vilka medel som helst i ert krig mot terrorn. Accepterar Ni det?

President Assad: De har givetvis ingen moral. Detta är en machiavellisk princip, ändamålen helgar medlen. Vi accepterar inte den, nej. Politiken bör vara en blandning mellan intressena och hur man når sina mål, men grundas på värden. Den kan inte vara bara att ändamålen ska helga medlen, det är för brottslingarna som ändamålen helgar medlen, för tjuvarna, för varje olaglig och omoralisk handling helgas medlen av ändamålen. Det är exakt det ni nämnde i er fråga, detta är orsaken, grundvalen för Västvärldens politik runt om i världen idag.



Fråga 19: Vad är Ert budskap till de syrier som har flytt från landet? En del av dem har omkommit, andra inte. Uppmanar Ni dem att att komma tillbaka, förväntar Ni er att de ska komma tillbaka?

President Assad: Givetvis. Det är en förlust, en stor förlust. Den värsta förlusten för varje land är inte infrastrukturen eller byggnaderna eller den materiella förlusten, det är förlusten av mänskliga resurser, det något som vi vill se komma tillbaka till Syrien. Jag är också säker på att majoriteten av de syrier som lämnat Syrien kommer tillbaka när säkerheten och livet återgår till det normala och priset för levnadsomständigheterna blir rimligt. Jag oroar mig inte över det.

Frpga 20: Har Ni några förväntningar ifråga om när detta ska inträffa, när det blir i någon grad fredligt Syrien, att de kan komma tillbaka?

President Assad: Om man ser på saken enligt faktorerna inom Syrien, kunde jag säga att det sker mycket snart, inom några månader, och det är något som jag är säker på och jag överdriver inte. Men när man talar om den som en del av en global och en regional konflikt, när man har många yttre faktorer som man inte kontrollerar, kommer det att dra ut på tiden och då kan ingen i denna värld säga när, utom de länder, de regeringar, de ämbetsmän som direkt stödjer terroristerna. Bara de vet när de tänker upphöra att stödja dessa terrorister, och då kommer situationen i Syrien att lösas utan några verkliga hinder.

Fråga 21: Låt oss då dröja ett ögonblick vid denna punkt. Tror Ni att situationen inom några månader kommer att ha ändrats så dramatiskt i en för Er gynnsam riktning att flyktingarna kan komma tillbaka?

President Assad: Nej, för jag tror inte att Erdogan och regimen i Förenta staterna och Västvärldens regimer i allmänhet, och givetvis Saudiarabien och Qatar, inom några månader tänker upphöra att stödja terroristerna. Jag ser inte att det kan ske inom de kommande två månaderna.

Fråga 22: Hur kan Ni då egentligen uppmana syrier att komma tillbaka inom två månader, som Ni sade?

President Assad: Jag sade: om man inte har yttre faktorer. Jag sade: om man ser på det hela som ett isolerat fall, vilket är rent teoretiskt- Jag menar, det är då man kan säga att man kan lösa det inom några få månader. Men nu talar ni om en skådeplats som ingår i en internationell och regional skådeplats, som inte är isolerad. Det är alltså därför som jag säger att ingen har svar på frågan när det hela slutar.

Fråga 23: Det är nu ett år sedan Ryssland blev inblandat i kriget. Före interventionen förlorade Ni territorier och kontroll. Kände Ni någonsin att Ni höll på att förlora kriget?

President Assad: Vi såg det inte så, som att förlora ett krig, eftersom när man har syrier som samarbetar med terrorister så är det en förlust. Hur man förlorar kriget, det är en hypotetisk fråga, uppriktigt sagt. Det handlar inte vad man känner, det handlar om verkligheten. I kriget förlorar man ytor men återerövrar andra ytor. Därför är det svårt att säga om man förlorar eller vinner eller varken eller. Ingen kan svara på det. Men, definitivt, efter att ryssarna intervenerat och stött den syriska armén, givetvis helt lagligt, har vi känt att det är mycket mycket bättre. Vi har erövrat många viktiga städer, många viktiga positioner på terroristområdenas bekostnad.

Fråga 24: Även om Ni skulle vinna kriget, vad skulle finnas kvar av Ert land och det syriska samhället? Måste Ni tänka om ifråga om Syrien möjligen skulle delas?

President Assad: Nej, vi har aldrig tänkt oss det och flertalet människor i Syrien tror inte på det och jag tror inte, trots detta brutala krig, att verkligheten har skapat atmosfär för en sådan delning. Faktum är att i många områden är den sociala situationen mycket bättre, för om man vill tala om delning behöver man hitta gränserna mellan sociala samfälligheter. Man kan inte genomföra delningar på politiska grunder eller geografiska grunder. De måste först av allt vara sociala, när samfälligheterna inte lever med varandra. Som en följd av kriget är det många syrier som förstår att enda sättet att skydda sitt land är att leva med varandra integrerat, inte bara i samexistens, utan faktiskt i mer precist kallat samlevnad, när folk interagerar och integreras med varandra dagligen i varje detalj. Så jag tror att jag i detta avseende känner mer tillförsikt att Syrien kommer att bli mer enat. Det enda problem vi nu står inför är inte delning, utan terrorismen.

Fråga 25: Och ändå betraktas Ni inte som en enande kraft i Syrien. Folk tycker att samhället slitits isär. För att bara använda ett exempel, på ett personligt plan, Ni är utbildad till läkare och ändå är Er regering anklagad för att rikta angrepp mot sjukvårds- och räddningspersonal som skyndar fram för att rädda liv. Hur försonas Ni med det? Och är det ett samhälle som efter att ha drabbats av sådant verkligen kan bara glömma vad som hänt och gå vidare?

President Assad: Jag kan inte svara på den frågan eftersom den innehåller så mycket felaktig information. Låt oss rätta till den först. Vi anfaller inga sjukhus, som jag sagt. Sådant strider mot våra intressen. Om man lämnar moralen därhän, dvs att vi av moraliska skäl inte gör sådant, om jag nu lämnar det därhän och jag talar om, låt oss säga, ett ändamål som helgar medlen. Om det då är så att jag skulle vilja utnyttja sådana metoder, så ligger det inte i vårt intresse. Med sådant som att anfalla sjukhus, skolor och sådant kan vi bara hjälpa terroristerna. Så fort det är krig är det de civila och de oskyldiga som drabbas. Så är det i alla krig, varje krig är ett dåligt krig. Det finns inga bra krig. I varje krig får folket betala priset. Men jag talar om regeringens och arméns politik och vi anfaller inte några sjukhus. Vi har inget intresse av att anfalla sjukhus. Så, vad var andra delen av frågan? Jag ber om ursäkt för att ni måste påminna mig.

Fråga 26: Det är OK, det ingår i den allmänna frågan. Men jag skulle vilja följa upp med att säga att andra påstår motsatsen, bland andra sjukvårdspersonal och de syriska Vita hjälmarna. Om Ni värdesätter deras arbete att skynda till platsen för vad som sker för att försöka rädda liv, betyder det att Ni skulle stödja initiativet nyligen att nominera de Vita hjälmarna till Nobels fredspris?

President Assad: Det handlar inte om de Vita hjälmarna, om de är trovärdiga eller inte, vissa organisationer är ju politiserade men uppträder under olika humanitära maskeringar och paraplyer för att fullfölja en bestämd agenda. Men i allmänhet, om ni vill tala om det humanitära stödet, hur kan jag exempelvis anfalla sjukhus samtidigt som jag sänder vaccin? Förklara bara det. Ni säger två saker till mig, två saker som motsäger varandra, det ena jag talar om är verklighet, för alla vet att vi sänder vaccin, det andra är att vi anfaller sjukhus. De passar inte ihop.

Fråga 27: Skulle Ni stödja dem för att de ska få Nobels fredspris?

President Assad: Vilka?

Fråga 28: De Vita hjälmarna.

President Assad: Vad har de åstadkommit i Syrien? Och hur opolitiskt är Nobelpriset? Det är nästa fråga. Därför kan jag svara er om jag får ett svar på dessa två frågor. Men jag skulle dela ut pris bara till den som arbetar för freden i Syrien, först av allt genom att hindra att terroristerna strömmar in mot Syrien, bara då.

Fråga 29: Min sista fråga: Det är nu bara några veckor kvar till det amerikanska valet. Hur väntar Ni Er att det skulle skilja sig mellan en president Clinton och en president Trump ifråga om USA:s politik mot Syrien, och i synnerhet gentemot Er?

President Assad: Problemet med varje amerikansk presidentkandidat, och nu talar jag inte bara om denna valkampanj eller detta val utan generellt, det är att de säger en sak under kampanjen och de gör raka motsatsen efter kampanjen. Som vi ser nu, säger de amerikanska ämbetsmännen en sak på morgonen och gör raka motsatsen på kvällen. Därför kan man inte bedöma dessa människor efter vad de säger. Man kan uppriktigt sagt inte ta dem på orden. Vi lyssnar inte på vad de uttalar, vi bryr oss inte om det och vi tror inte på det. Vi måste vänta tills de blir presidenter, vi måste iaktta deras politik och deras handlande och hur de beter sig. Vi har inte stora förväntningar, det har vi aldrig haft. Vi har förhoppningar om att vi kan se rationella amerikanska presidenter, som är rejäla, som följer folkrättens regler, som umgås med andra länder i överensstämmelse med ömsesidig respekt, jämlikhet osv. Men vi vet allihop att detta är bara önsketänkande och fantasier.

Journalisten: Tack så mycket president Assad.

President Assad: Tack.

TfFR 160930