Utlandsspioneri - paragrafer i ny lagstiftning

Bakgrunden är svenska försvarets allt intimare samarbete med Nato - intensifierat under alliansregeringen - under det senaste decenniet.

I propositionen 2008/09:140 framhåller regeringen att Sveriges ”säkerhet inte enbart kan värnas vid vår gräns och att en ökad samverkan med andra länder innebär bättre förutsättningar att hantera utmaningar och hot innan de når vårt eget territorium” och ”att det ligger i Sveriges intresse att främja internationellt säkerhets- och försvarssamarbete eftersom det skapar förtroende mellan stater och lägger grunden för gemensam säkerhet.”

Av JAN SANDEGREN

SOU 1912:95 utgår från regeringens avsiktsdeklaration och utreder på över 350 sidor vilka tillägg och förändringar i Brottsbalken (BrB), tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) som den påkallar. Särskilt utförligt behandlas ett föreslaget brott utlandsspioneri som kompletterar brottet spioneri, vilket behåller sin nuvarande utformning med endast den kosmetiska förändringen att ”rikets säkerhet” byts ut mot ”Sveriges säkerhet”.

De två paragraferna - 5 och 5 a - föreslås lyda:

5 § Den som för att gå främmande makt tillhanda obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet döms, vare sig uppgiften är riktig eller inte, för spioneri till fängelse i högst sex år.

Detsamma ska gälla, om någon i syfte som angetts i första stycket obehörigen framställer eller tar befattning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

5 a § Den som i annat fall än som avses i 5 paragrafen för att gå främmande makt eller sammanslutning tillhanda, obehörigen anskaffar, befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande vars uppenbarande för främmande makt eller sammanslutning kan medföra allvarligt men för en internationell militär insats som Sverige deltar i döms, vare sig uppgiften är riktig eller inte, för utlandsspioneri till fängelse i högst fyra år.

Detsamma ska gälla, om någon i syfte som angetts i första stycket obehörigen framställer eller tar befattning med skrift, teckning eller annat föremål som innefattar sådan uppgift.

Som exempel på så kallade insatser där den föreslagna nya paragrafen skulle ha kunnat få tillämpning nämns Afghanistan, Kosovo och Libyen. (s. 203)

Den mest utförliga argumentationen för den nya paragrafen lyder (s. 204):

”Inom ramen för det internationella freds- och säkerhetssamarbetet hanteras känsliga uppgifter. Det kan vara fråga om uppgifter som rör Sverige, andra länder som ingår i samarbetet, relationerna mellan länderna eller en aktuell insats.

När insatsen planeras och genomförs kan metod, utrustning och taktik överensstämma med det som förekommer i de deltagande ländernas inhemska försvar, Insatsens genomförande och upplägg kan således avslöja något om de enskilda ländernas inhemska försvar. Samarbetet kan även i övrigt innefatta känslig information som avslöjar förhållanden hänförliga till de deltagande ländernas försvarsförmåga. Det kan även finnas uppgifter av mer övergripande och politisk art, som t ex avser ländernas inbördes relationer eller ett framtida samarbete. Framförallt torde dock förekomma uppgifter som rör pågående eller planerade internationella insatser. Det kan vara fråga om taktik, bemanning, ansvarsfördelning, vapenförmåga etc. Sådana uppgifter är av central betydelse för insatsens genomförande och för säkerheten för de personer som deltar i insatsen.

I vissa fall är uppgifterna av sådant slag att men-rekvisitet i 19 kap 5 paragrafen är uppfyllt. Så torde inte sällan vara fallet om uppgifterna på ovan nämnt sätt avslöjar något om Sveriges försvar. Om uppgifterna rör förhållanden som endast har en indirekt relevans för Sveriges säkerhet, t ex genom att de enbart har betydelse för den aktuella insatsen som Sverige deltar i torde dock spioneribestämmelsen” - 5 paragrafen - sällan vara tillämplig.

Som redan konstaterats kan det förhållande som uppgiften rör ändå ha stort värde för och ett yppande av förhållandet innebära svåra konsekvenser för insatsen. Därmed uppkommer även en negativ effekt för Sverige eftersom Sveriges säkerhet gynnas av ett effektivt och framgångsrikt samarbete. Med hänsyn till att uppgiften inte uppfyller kraven i men-rekvisitet kan straffansvar för spioneri, grovt spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift eller vårdslöshet med hemlig uppgift inte komma ifråga.” (s. 205)

Lanseringen av den nya paragrafen motiveras med att ”Sverige i ökad utsträckning samarbetar med andra länder inom det säkerhets- och försvarspolitiska området” eftersom Sveriges ”säkerhet inte enbart kan värnas vid våra gränser och att en ökad samverkan med andra länder innebär bättre förutsättningar att hantera utmaningar och hot innan de når vårt eget territorium” och ”skapar förtroende mellan stater och lägger grunden för en gemensam säkerhet.”

Straffsatserna i 5 a paragrafen är knappt hälften av dem i 5:e paragrafen.

”Med hänsyn till vikten av Sveriges internationella samarbete för fred och säkerhet kan det straffrättsliga skyddet” - enligt 5 paragrafen - ”för uppgifter som hanteras inom ramen för ett sådant samarbete inte sägas vara ändamålsenligt.”

”Vi anser att det är otillfredsställande att en spioneriliknande gärning som tar sikte på uppgifter av sådant slag och som saknar en tillräcklig koppling till Sveriges säkerhet för att uppfylla menrekvisitet i spioneribestämmelsen” (5 paragrafen) ”i värsta fall kan falla helt utanför det straffbara området och i bästa fall enbart straffas som brott mot tystnadsplikt. Förfarandet kan innebära beaktansvärd skada för samarbetet och för den internationella insatsen. Förfarandet kan därigenom även skada Sverige - och ytterst Sverige säkerhet - eftersom Sveriges säkerhet indirekt är beroende av säkerheten i andra länder och av ett internationellt samarbete som är framgångsrikt och effektivt.”

Den straffrättsliga regleringen i 5 a paragrafen ”kommer att inkräkta på den grundlagsskyddade yttrande- och tryckfriheten.” Skälen för kriminalisering har sådan tyngd att de väger upp negativa effekter som den kan innebära för yttrande- och informationsfriheten.” (s. 210) Straffbarheten är inte begränsad till ”ett förhållande av hemlig natur” (s. 215) eftersom detta ”skulle riskera att förena straffbestämmelsen med tillämpningsproblem och bevissvårigheter.” Man anar utredarnas uppfattning om regeringens förväntningar! Vidare ”saknar det betydelse om gärningen har skett i Sverige eller utomlands”. (s. 218) Straffbarheten omfattar inte bara handlingar som sker med syfte att gå främmande makt eller sammanslutning tillhanda. Föreligger inte sådan avsikt straffas handlingen som vårdslöshet med hemlig uppgift. Slutligen föreslås att meddelar- och anskaffarfrihet enligt Tryckfrihetsförordningen inte ska gälla utlandsspioneri. (s. 229) Kan en kriminalisering i det här sammanhanget sträcka sig längre? Tydligare exempel på hur de styrande med strafflag och hemligstämpel vill styra folkopinionen får man leta efter.

F d chefredaktören för riksdagens tidskrift Riksdag&Departement, Nils Funcke, skriver i Expressen 29 april 2013 att ”utredningens förslag utgör en fara för en granskande krigs- och utlandsrapportering. En sådan journalistik förutsätter ibland att även uppgifter som skulle kunna utgöra 'allvarligt men' för insatser eller kommande samarbete dras fram i ljuset.”

Naturligtvis kommer de föreslagna straffbestämmelserna, om de blir lag, att ytterligare hämma den redan nu tämligen bristfälliga granskningen av ”västs” militära äventyrligheter - som svenska försvaret i tilltagande omfattning deltar i - runtom i världen. Det är naturligtvis detta som är lag förslagets syfte.

TfFR 130730

Jan Sandegren är advokat i Eskilstuna

Se även Nils Funckes artikel Krigsjournalistik måste få vara fri EXPRESSEN >>>
Sedan detta skrevs har Nils Funcke återkommit i SvD 130801 >>>