Rätt & rådligt 2012-11

Vägvisare genom irrgångar

”Ehuru döden drabbar alla människor utan undantag, kan den väga tyngre än Taiberget eller lättare än ett fjun.” Detta citat av en antik kinesisk författare använder Mao Zedong i ett tal 1944 för att hedra minnet av en omkommen soldat. Talet, med rubriken ”Tjäna folket”, var läsning i de studiecirklar som anordnades runtom i Sverige vid 1970-talets början. Också en annan Maotext som användes på samma sätt, ”Till minnet av Norman Bethune”, är en nekrolog.

Vad beror det på att runan, den äldsta litterära genren som är skriftligt belagd här i Norden, ansågs vara en lämplig ingång till studiet av det som då kallades marxismen-leninismen Mao Tse Tungs tänkande? En del av förklaringen, tror jag, är att det samhälleliga ställningstagandet är av existentiell natur, något som framträder tydligt, när en människa dött och de som lever efter kan summera vad den avlidne har stått för och uträttat. Men på den tiden var åtminstone jag för ung för att förstå detta.

I min förra krönika (FiB/K 2012-10) skrev jag om Anders R. Olssons essä ”Vem är storebror? Myten om integriteten”. Detta blev tyvärr den sista text som Anders R. publicerade. Den 22 september avled han efter många års kamp mot sjukdom.

Som Anders Björnsson berättat i sina minnesord i förra numret av FiB/K, var Anders R. journalist och författare. Han grundade föreningen ”Grävande journalister” och var dess första kanslichef. I våras gav han ut den sjunde upplagan av sin bok ”Yttrandefrihet & tryckfrihet – handbok för journalister”, ett verk som används som lärobok på journalistutbildningar och som handbok av yrkesverksamma journalister.

Boken skiljer sig från det mesta av den litteratur som finns i advokatbyråns bibliotek. Juridikens irrgångar kan vara särskilt långa och slingrande inom det här rättsområdet. Väl hemmastadd i dessa ledsagar Anders R. läsaren. Avsikten med färden är inte i första hand att beskriva vägen och landskapet, som är det vanliga syftet med juridisk facklitteratur, där man gärna ägnar särskild uppmärksamhet åt undanskymda avtagsvägar och tveksamma vägval. Nej, i Anders R:s sällskap rör man sig mot ett bestämt mål, att läsaren ska veta hur han kommer åt den information han behöver för en artikel eller ett reportage och även ska kunna bedöma om det går att publicera och publiceringens följder.

Det här sättet att förmedla kunskap gör läsningen njutbar på ett sätt som man nästan aldrig annars erfar i juridisk facklitteratur. Anders R:s handbok fortsätter man att läsa också efter att man fått svar på sin fråga. Andra böcker i genren läser man i så korta stycken som möjligt och är glad att kunna slå igen och ställa tillbaka på hyllan efter den litterära konsultationen.

Jag kan inte komma på någon annan bok inom den aktuella juridiska facklitteraturen som så lyckligt kombinerar stor noggrannhet med praktisk inriktning. Om det är en jurist som ska ”sänka” sig ner i det praktiska rättslivet och skriva för allmogen, förloras mycket av precisionen. Eller så är det någon praktiserande icke-jurist som tror sig känna till ett område. Sådana böcker läser man på egen risk.

Under de senaste åren hade jag förmånen att samarbeta med Anders R. i ett nätverk av vänner till tryckfrihetsförordningen (TF). Vi gav ut en antologi, lyckades få in en artikel på DN debatt, samlade namn under upprop och ordnade offentliga möten. Dessemellan träffades vi och diskuterade vad som var på gång inom de statliga utredningarna. Det var ett roligt och framgångsrikt arbete; vi får ha kvar vår TF. Till stor del är Anders R:s kunnighet, hans klara omdöme och hans händighet med kontakter och språk att tacka för resultatet.

Ingemar Folke

Ingemar Folke är advokat i Stockholm