När böcker blir för farliga

Då och då utkommer böcker som har förmågan att skaka om tidigare förutfattade meningar.

Per Lindebergs ”Döden är en man” från 1999 är ett sådant exempel. Det gjordes försök att stoppa boken av personer som medverkat till justitiemordet. Detta misslyckades som bekant och da Costa-fallet kom åter att debatteras under lång tid. När Max Scharnberg 2009 publicerade sin genomgång av Södertälje-fallet stoppades den av Uppsala universitet. Professor Eva Lundgren hade tidigare engagerat sig i detta fall och Lundgren trodde på flickans uppgifter om att hon mördat barn och bevittnat ritualmord. Scharnbergs bok slog effektivt undan benen för denna moderna vandringssägen. Tron på ritualmördande sekter uppstod i USA under 1980-talet där ett tag en fullständig hysteri rådde.

Av PATRIK NYBERG

I Sverige har vi i några fall låtit oss influeras av dessa häxprocesser varav Södertälje-fallet är ett. Stoppandet av Scharnbergs bok genererade i lite diskussioner på nätet samt i en del artiklar men ganska snabbt avtog rapporteringen.

Samma problem kan vi nu se med psykologen Lena Hellblom Sjögrens bok. I ”Barnets rätt till familjeliv” går hon igenom 25 fallstudier av föräldraalienation. Trots att uppgifter talar för att DSM V kommer innehålla föräldraalienation (PAS) som diagnos så har boken knappt uppmärksammats. Det är synd då den sätter barnen i fokus istället för föräldrarna.

Till skillnad från det skyttegravskrig som råder mellan papparätts-aktivister och feminister förmår Hellblom Sjögren fokusera på det som är det viktiga, nämligen barnen.

Hellblom Sjögren tar bland annat upp det djupt tragiska fallet Emma från 1996. En mamma och en mormor mördade den snart sex-åriga flickan 1996 då de visste att en ny vårdnadslag var på gång. Båda kvinnorna präglades av vanföreställningar och de trodde att vårt samhälle regerades av pedofiler. Ett av många fall där faran med de nuvarande rutinerna med långa handläggningstider hos socialtjänsten och rättsväsendet visar sig. Hellblom Sjögren lyfter fram barnens rätt till sina föräldrar istället för den uppfattning som snarare verka vara gällande ibland om föräldrars rätt till sina barn.

Har Hellblom Sjögren rätt så innebär det att våra domstolar låter sig luras många gånger då de inte har kunskap om föräldraalienation och hon menar att den kunskapen lett till att man felaktigt bedömt att barn ljugit när de berättat om övergrepp. Hon tar upp ett skakande fall där en misshandlad kvinna bedöms som farlig för sina barn. Ingen hänsyn tas till att kvinnan utsatts för dessa fysiska övergrepp av mannen utan hennes oro för fortsatt våld tolkas istället som en psykisk störning.

Detta och andra exempel i boken där psykologer drar diametralt andra slutsatser än socialtjänsten borde innebära att boken blev en riktig ”snackis” men tvärtom tystas den ned. Det är svårt att hitta en entydig förklaring till denna tystnad. Vad gäller Lindebergs bok blev det ohållbart att inte omskriva avslöjandena efter att nyhetsprogrammet rapport haft ett långt inslag om boken. Möjligen kommer tystnaden i längden inte hålla vad gäller Hellblom Sjögrens slutsatser. Inblandade i de fall hon kritiserar väljer kanske att bryta tystnaden.

Men än så länge är det tyst om en bok som menar att rättsvårdande instanser i flera fall felaktigt bedömt barns berättelser om övergrepp.

Tystnaden är farlig. Om Hellblom Sjögren har fel borde detta kunna diskuteras och klargöras. Om Hellblom Sjögren har rätt så måste det kunna diskuteras hur i så fall undermåliga rutiner lett till att man gjort felaktiga bedömningar i misshandels-och övergreppsfall. Men det är kanske detta inblandade vill undvika; en nykter och seriös diskussion om de bedömningar man gjort. För vilken ansvarig person vill höra att den hade fel när den inte trodde på barns berättelser om övergrepp?

Eller att de eventuellt låtit sig manipuleras i andra fall till att tro att övergrepp begåtts? Väldigt få önskar se sin egen roll och att eventuella felbedömningar skulle kunna bero på bristande kompetens: Därför kommer kanske tystnadens taktik pågå ytterligare ett tag. En tystnad som leder till att utsatta aldrig kan få upprättelse.

Fakta:
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) är en handbok för psykiatrin, som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd. Den ges ut av American Psychiatric Association (APA), men är brett använd över hela världen.

Fler artiklar av Patrik Nyberg på Nyhetsverket

TfFR 120720