Sveriges försvarsindustri har en lång historia men är i själva verket numera inte längre en svensk vapenindustri.

Sverige, saudierna och Simoomprojektet

”Det jag var mest rädd för,” sade förre svenske försvarsministern under sin avslutande presskonferens förra veckan, ”var att få ett sms om att ännu en svensk soldat dött i Afghanistan.”

Försvarsministern talade också om sin tvåårtige son som entusiastiskt brukade ropa ”pappa!” så fort hans far visade sig på TV. Nyligen hade det lilla barnet drabbats av panik och försökt stänga av TVn.

Av BJÖRN KUMM

I förra veckan beslöt Sten Tolgfors, Sveriges försvarsminister sedan 2007, att tacka för sig. I förberedelserna för sin TV-sända presskonferens hade Tolgfors uppenbarligen fått råd av sina spindoktorer att spela ut det känslosamma kortet, ta upp sin och familjens rädslor, men också betona att han gjort bra i fråna sig, skurit ned på kostnaderna och fått gott betyg från Nato. Sverige är inte medlem av Nato men har flitigt stått för trupper till ISAF i Afghanistan och JAS Gripen-flygplan för att hjälpa till att störta överste Gaddafi i Libyen.

Det som störtade herr Tolgfors avr avsläjanden i Sveriges Radio för några veckor sedan att det finns långtgående svenska ätaganden för att bygga en vapenfabrik i SaudiArabien.

Trots sitt rykte som fredsälskande nation, är Sverige stor vapentillverkare och vapenexportör. Boforskanonen blev berömd under under andra världskriget. Det pansarbrytande vapnet AT 4 lovordades av USA:s officerer i Vietnam som ett mycket effektivt vapen mot den fiende som var känd som ”Vietcong” (men i Sverige ”FNL” - ö.a.) och betraktas som idealisk för stadskrigföring på platser som Falluja i Irak. Nyligen köpte SaudiArabien och Pakistan Ericssons EyriEye radar system, användbart bland annat för att bomba somaliska pirater utanför Östafrikas kust.

Givetvis vill det fredsälskande Sverige inte egentligen sälja vapen till kunder som faktiskt skulle kunna tänka sig att använda dem. På 1980-talet rådde förbud mot svensk vapenförsäljning till Mellanöstern. Bofors undvek förbudet genom att smuggla sin berömda produkt Robot 70 via Singapore till emiraten Dubai och Bahrein.

Mellanösternförbudet har sedan dess upphävts men det finns förnyad oro bland rättsinnade för att SaudiArabien kanhända inte är det mönster av demokrati och fred, som är att föredra som idealisk kund för de svenska vapnen. Faktum är att SaudiArabien intervenerade i fjol för att slå ned den arabiska våren så som den visade sig i emiratet Bahrein, en Saudiallierad.

Sveriges nuvarande icke-socialistiska koalition hävdar att den genomför samma politik som sin socialdemokratiska företrädare. Det är riktigt att en gemensam PM undertecknades mellan Sverige och SaudiArabien 2005, när socialdemokraterna alltjämt satt vid makten.

Enligt denna PM har bägge parter åtagit sig att starta gemensamma projekt för sammansättning eller framställning av militär utrustning. Detta skulle vara någonting liknande en konsultverksamhet mot vilket det aldrig har varit förbud. Men Sveriges nuvarande regering verkar ha tyckt att planer för att bygga en saudisk vapenfabrik, även om det inte var strängt förbjudet, var en känslig fråga som herr Tolgfors kände att han måste hålla tyst om. För att genomföra denna sorts svensk-sudiska projekt bildades ett hemligt bolag, som döptes till Simoom efter den dammiga ökenstorm som ofta drabbar Nordafrika och Arabiska halvön. Huruvida detta var lagligt eller inte utreds för närvarande av åklagare.

Sveriges försvarsindustri har en lång historia men är i själva verket numera inte längre svensk. Tills nyligen ägdes Bofors och en rad andra vapentillverkare i Sverige av USA-konglomeratet United Defense, som isin tur kontrollerades av the Carlyle Group, en illuster förening av före detta politiker och affärsmän. I Carlyle-gruppen kunde man hitta George Bush senior, USA:s f d försvarsminister Frank Carlucci, den audiske prinsen Alwaleed Sin Talal bin Abdulazis Alsaud och, surprise! surprise! medlemmar av Bin Laden-familjen. Senare har United Defense ersatts som ägare till Sveriges främsta vapentillverkare av Strbritanniens BAE Systems.

Björn Kumm är journalist i Malmö

TfFR 120403

Artikeln var inför på Counterpunch 2 april 2012 (övers. Erik Göthe)