Utskrift från offentligt möte den 21 februari 2012 på ABF i Stockholm där de politiskt valda ledamöterna i Yttrandefrihetskommittén utfrågades om sin syn på utredningsarbetet, som nu närmar sig slutskedet.

Skall tryckfrihetsförordningen avskaffas eller bevaras?

Yttrandefrihetskommittén (YFK) har i uppdrag från regeringen att utreda om det är lämpligt att ersätta de nuvarande grundlagarna Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen med en medieoberoende grundlag.

Tidplanen för YFK är:
1. Slutbetänkande skall överlämnas till regeringen 23 augusti kl 10.00, presskonferens är planerad 13.00.
2. Arbetet med översyn av TF och YGL pågår just nu.
3. Kommittén skall den 19-20 mars ta ställning till om den skall förorda att TF/YGL behålls eller om den skall föreslå en ny yttrandefrihetsgrundlag.
4. Den "nya yttrandefrihetsgrundlagen" finns i ett utkast som nu ligger vilande. Den kan sägas ha en grundstomme från verksamhetsmodellen med inslag av ansvarsmodellen och en gnutta ändamålsmodell.

Representanter för samtliga partier som deltar i YFK tillfrågades om deltagande på mötet. Ingvar Svensson (kd) hade före mötet meddelat att han inte hade möjlighet att delta. Sverigedemokraternas representant hade inte svarat.

Ledamöterna i kommittén som utfrågas vid mötet:  
Erik Wassén(fp), Ulrika Karlsson(m),Helene Petersson (s), Ingrid Burman (v),
Inger fredriksson (c ) skymd, Alf Karlsson (mp)

Frågeställare:
Gunnel Arrbäck (tidigare direktör för Statens biografbyrå)
och Ingemar Folke ( advokat)

Moderator: Lars-Gunnar Liljestrand (ordförande i Föreningen FiB-juristerna)

Mötesarrangörer: Tryckfrihetsförordningens vänner, Föreningen FiB-juristerna, ABF

Utfrågningen
 
Inledningar av partirepresentanterna

Erik Wassén (fp): Utredningens direktiv är att överväga om vi kan skapa en teknikoberoende grundlagsreglering. Det är tredje gången som en statlig utredning sitter och tittar på den här frågan och min prognos är att också denna tredje gång kommer man att misslyckas med det. Vi har från folkpartiets sida en betydande skepsis att göra en teknikneutral grundlag. Min uppfattning är att man skall inte laga något som inte är trasigt.

Det finns en del problem med Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) det skall man inte sticka under stol med. Men det är problem som man med ganska enkla medel kan rätta till.

Varför är vi då skeptiska? Jo, TF har fungerat bra i över 50 år och YGL i över 20 år. Trots den tekniska utveckling som varit från tryckpress till digitala medier som CD-ROM, DVD osv så har vi kunnat få in de här medierna i grundlagen.

Man skall också komma ihåg att skyddet för de tekniska medlen är väl så viktiga som skyddet för meddelandena som sådana. Medieberoendet har goda skäl därför att det skyddet är oberoende av meddelandet vilket minskar risken för godtycke från statsmakternas sida.

Vi måste som utgångspunkt ha ett medborgarperspektiv. Vi skall ha en lagstiftning som skall skydda medborgarna mot statsmakten. Medieberoendet menar jag är av grundläggande betydelse för yttrandefriheten. Ensamansvaret och meddelarskyddet är knutna till den tekniska användningen.

Ulrika Karlsson (m): Vi moderater instämmer i de direktiv som lagts för utredningen och som säger att vi skall lägga förslag på hur de tekniska problem som utvecklingen inom media medfört skall kunna lösas. Jag delar Eriks syn att det är medborgarperspektivet som skall stå i fokus. Vi vet att unga inte öppnar en dagstidning. De läser nyheterna på nätet. Det finns de som spekulerar om att tryckt press spelat ut sin roll inom tio år osv. Det är inte säkert att de här prognoserna är rätt men vi måste förhålla oss till den utveckling som nu sker. Statens kriminaltekniska laboratorium kan ha svårt att avgöra om en skrift är tryckt eller digitalt printad så vad som är intressant är vad som aktualiserar grundlagsskyddet.

Vi kommer förmodligen i utredningen att landa på två olika förslag. Jag vill inte här och nu meddela hur vi moderater kommer att ställa oss till de förslagen utan så länge arbetet pågår i kommittén vill jag inte stänga någon dörr. Det finns fördelar och nackdelar med båda förslagen. Däremot har inte ingångsvärdet varit att avskaffa TF som sådan utan diskussionen har varit vilka delar i TF som vi kan titta över i ett lagstiftningspaket. Grundbultarna är ensamansvaret, censurförbudet och meddelarskyddet. Det är delar som vi inte vill rucka på.

Helene Petersson (s): Från socialdemokraternas sida gick vi in i utredningen med öppna ögon. Men vi hade också med oss i uppfattningarna att vi har mycket starka grundlagar som vi inte på något sätt vill riskera. En startpunkt för det här arbetet var när vi gick med i EU för då uppstod en hel del problem när vi skulle sitta och förhandla i Bryssel i olika frågor. Men samtidigt har vi kunnat hävda den svenska yttrandefrihetstraditionen. Jag sitter i Konstitutionsutskottet och förra veckan hade vi uppe fem olika ärenden där vi kunnat stödja oss på grundlagar som står väldigt stabila och som vi hade då vi gick in i EU och som vi är mycket angelägna om att bevara.

Det har varit vår utgångspunkt som socialdemokrater men vi vill ändå gå in i utredningen och se om det går att göra en teknikoberoende grundlag men ändå behålla de värden som finns i regleringen idag.

Jag säger som Ulrika att vi inte här vill låsa upp oss för slutförslag men det finns mycket som är bra i grundlagarna som vi har och vi tvivlar på att en teknikneutral grundlag kan lösa yttrandefrihetsfrågorna på ett bättre sätt. Vi kanske i så fall skapar andra problem där vi inte har byggt upp någon praxis i form av domstolsbeslut som kan visa hur det blir i verkligheten.

Jag kan också bara se på de fem frågor vi hade uppe i Konstitutionsutskottet nyligen och för att fullt lösa dem skulle vi bli tvungna att ge avkall på grundbultarna i yttrandefriheten.

Ingrid Burman (v): Jag vill som övriga säga att direktiven var tydliga. Vi skulle titta på om det gick att göra en teknikoberoende grundlag. Jag vill också understryka att alla medlemmar i kommittén var med på processen att vi skulle titta på den möjligheten.

Min utgångspunkt i arbetet var att som det också står i direktiven att man får inte försämra grundbultarna i yttrande- och tryckfriheten när man tittar på en ny lagstiftning.

Jag har också som utgångspunkt att man inte skall gå före med lagstiftning om tänkta problem i framtiden utan man skall förhålla sig till hur det ser ut idag. Hittills i de diskussioner som varit i kommittén har inte jag varit övertygad om att en ny YGL skulle säkra yttrande- och tryckfriheten i den form vi har idag. Så står frågan för mig nu men jag skall lyssna vidare på diskussionen i kommittén. Jag tror att man kan se över TF och YGL och se vad man kan göra där för att lösa vissa problem och det spåret är mycket mer fruktbart om vi vill behålla de grundbultar för yttrandefrihet som finns idag.

Inger Fredriksson (c): Vi hade uppdraget att se om grundlagarna kunde göras teknikneutrala och lade fram lite olika alternativ. Vi har inte sett att en sådan ny grundlag skulle bli bättre än det vi har idag och har därför gått vidare med att se över vad som behöver göras med TF och YGL som vi har idag. Det ligger också i vårt uppdrag. Vi skall utgå från TF och YGL om vi inte ser att en ny grundlag blir bättre. Eftersom det är en grundlag är det viktigt att vi om möjligt når bred enighet i kommittén. Jag tvivlar på att det går att få total enighet men vi skall hålla dörrarna öppna så länge det går för att se om det går att enas. Vi skall följa diskussionen vidare i kommittén men lutar åt att revidera det vi har.

Alf Karlsson (mp): När jag gick med i det här arbetet hade jag ett antal möten med olika intressenter inom mp som ordföranden i konstitutionsutskottet Peter Eriksson och andra och frågade dem vilka ingångsvärden jag skulle ta med mig i kommittén. Det blev att vi skall utöka yttrande- och tryckfriheten. Vi har något mycket bra här i Sverige och det får inte försämras.

En sak som jag och andra här i kommittén drivit är om meddelarskyddet kan utvidgas till anställda i privata företag som drivs med offentliga medel. På den punkten har vi nu fått en enig kommitté att skriva till regeringen att den här frågan skall utredas.

Utgångspunkten för mig är alltså att utöka och inte försämra skyddet. Samtidigt har vi en hel del problem som vi måste förhålla oss till vilket andra här har nämnt.

Ett sådant område är EU. När vi från miljöpartiet var med och kämpade mot medlemskap fick vi höra att det var inga problem med våra grundlagar. Men det är inte den bild jag får i kommittén då jag hör vissa experter och bland andra vår ordförande.

Det andra problemområdet är medieutvecklingen där jag ser att ungdomar idag fullkomligt struntar i om ett meddelande är tryckt eller finns på en blogg eller på annat digitalt medium.

Teknikproblemet finns där när man skall avgöra om en text är från tryckpress eller ett digitalt medium. Det är en massa sådana problem vi blir överösta av i vår kommitté. Det blir som två vågskålar där man skall vikta problemen mot varandra. Mitt sätt att försöka hantera det är att träffa olika aktörer. Jag är här ikväll och vill höra diskussionen och olika åsikter.

Jag kan inte idag säga om TF och YGL skall avskaffas eller inte. Det beror helt och hållet på vilket innehåll de har. En sak är dock säker: yttrande- och tryckfrihetsskyddet får inte försämras. Om något sådant skulle legitimeras av att EU säger till oss att vi måste försämra så måste jag förhålla mig till det. Riksdagen har sagt att vi har delegerat vår beslutanderätt till EU. Det är riksdagens utgångspunkt och det är min utgångspunkt.

Jag ser fram mot att vi kan få förslag här idag på hur vi kan förbättra det vi har. Att bara säga att vi skall ha det som vi har tror jag inte håller.

Lars-Gunnar Liljestrand (moderator): Innan vi går vidare skall jag meddela att Ingvar Svensson (kd) som inte kunde delta här ikväll i alla fall meddelat kort och koncist att han är för att bevara TF.

Frågor från Gunnel Arrbäck och Ingemar Folke och svar från panelen

Gunnel Arrbäck: Man kan börja med den retoriska frågan varför vi har två grundlagar inom det här området, en tryckfrihetsgrundlag från mitten av 1700-talet och en yttrandefrihetsgrundlag som kom till i början av 1990-talet. Det är just teknikutvecklingen som har lett till det eftersom de nya teknikerna inte bara kunde stoppas in i gamla tryckfrihetsförordningen. Så det är den första utgångspunkten att vi har ju redan i någon mån tagit hänsyn till teknikutvecklingen. Sedan är det roligt att höra att samtliga säger att vi får inte urholka det som står i de här lagarna TF och YGL utan att det i något fall till och med skall förbättras. Om man skulle slå ihop det här enligt någon av de tre modeller som finns som varianter i utredningen: vad är det då som skulle gå förlorat?

Ulrika Karlsson (m): Min och moderaternas utgångspunkt har varit att slå vakt om grundbultarna och se om det också går att få något som är bättre. Låt mig ta en av grundbultarna, meddelarskyddet. En grundlags främsta uppgift är att skydda medborgarna givetvis mot staten. Men då måste den också vara tydlig och förutsägbar så att man som medborgare vet vad som gäller och det blir en viss otydlighet när det är två lagar. Man kan ta meddelarskyddet. Om en journalist skriver i en tidning så gäller grundbultarna. Om journalisten skriver på en hemsida eller en länk till en blogg. Vad gäller då? Den tekniska utvecklingen har sprungit förbi oss. Det här har vi vänt och vridit på i kommittén och vi måste kanske utvidga skyddet till flera tekniker. Jag ser både för- och nackdelar med båda förslagen vi har att arbeta med.

Helene Petersson (s): När vi började arbetet i kommittén tog vi fram tre modeller för en alternativ grundlag som skulle ta med de nya teknikerna. Det var ändamålsmodellen, verksamhetsmodellen och ansvarsmodellen. Av de här tre har vi tagit godbitarna i varje och kommit fram till ett alternativ som kommittén jobbar vidare med. I och med det har vi fått börja diskutera andra och nya begrepp som kanske kan ställa till problem som vi inte har med de gamla beprövade TF och YGL. Slutsatsen för min del är att vi löser en del problem om vi gör en ny grundlag men vi skapar också nya problem.

Sedan tror jag att det här med att TF har gamla anor är av stor betydelse. Vi kan hävda mot EU att det är en stark svensk tradition. Därmed har vi dock inte sagt att allt det gamla skall behållas. Kan man lösa vissa problem även i de gamla grundlagarna så skall vi titta på det. Det gäller framförallt om man kan ställa YGL på egna ben. Idag är YGL i så hög grad beroende av TF.

Erik Wassén (fp): Vad går förlorat var frågan. Det är inte helt enkelt att besvara men det är så att de alternativ som vi gick fram med i kommittén ställer i alla fall upp fler rekvisit än den nuvarande regleringen. Det tycker jag inte är motiverat. Jag kan inte riktigt se skälet till att man skall göra det mer problematiskt för människor att ta del av det skydd som grundlagarna ger.

Sedan togs EU upp här och jag tycker även det är ett argument mot att göra stora ändringar. Det undantag som vi fick när vi gick med gällde offentlighetsprincipen och meddelarskyddet. Ju mer vi rotar i det där och kommer med ny lagstiftning varför skall då inte dom där nere i Bryssel säga att de där två undantagen ni fick det gällde den lagstiftning ni hade men inte det nya som ni hittat på i Sverige. Vi vet alltså inte riktigt var vi hamnar med ny grundlag och då är jag tillbaka till det här: laga inte det som inte är trasigt.

Jag har hört att flera av mina kollegor här inte velat ta ställning till om de är för TF/YGL eller ny grundlag. Vi har från folkpartiet tagit ställning. Vi vill inte ha en ny grundlag. Hade kommittén i september röstat om förslagen (nu blev det ingen röstning) så hade vi röstat nej. Jag har inte sedan dess haft något skäl att ändra mig.

Ingrid Burman (v): Jag uppfattar att Gunnels fråga gällde de här tre modellerna och vad som kunde gå förlorat jämfört med TF/YGL. En av styrkorna med debattbetänkandet som kom ut förra året var alla remissvar som kom in. Jag är tacksam för remissvaren som klargjorde att till exempel ändamålsmodellen har risker med förhandscensur och på samma sätt finns svagheter i de andra modellerna. Vi har fortsatt i kommittén att se vad kan man göra av de tre modellerna om man plockar bitar från alla. Men fortfarande är jag inte övertygad om att vi säkrar de här grundbultarna med en ny grundlag. Det handlar väldigt mycket om ensamansvar och meddelarskyddet som jag tycker att en sådan ny grundlag inte klarar av. Därför tycker jag att det är väldigt klokt att vi tittar på de nuvarande grundlagarna och ser vad vi kan stärka där.

En av delarna som många av remissinstanserna pekade på var att man tycker att kommittén har övervärderat EU-problematiken. Man säger att kommittén lyft alla tänkbara framtida problem i förhållande till EU men man har inte tittat på vilka styrkor vi har med nuvarande lagar och vad kan man lösa inom ramen för dem. Det tackar jag remissinstanserna för och jag har uppskattat alla synpunkter som kommit fram och jag delar många av dem.

Gunnel Arrbäck: En följdfråga om det här exemplet med en journalist som skriver i tidningen och som sedan skriver på nätet. Jag tänker på om man skall inkludera ny teknik i en ny grundlag – vad händer då med kommande tekniker som vi idag inte ens vet att de finns? Måste man då hålla på och ändra och ändra och ändra i grundlagen? Den tekniska utvecklingen går ju allt snabbare. Det är väl ingen poäng med att skriva en teknikoberoende grundlag som måste revideras för att tekniken förändras hela tiden?

Alf Karlsson (mp): Nej, och det är just det som är problemet när vi sitter och utreder ny grundlag. Vi vet att så fort vi släpper en ny grundlag så kan den i värsta fall redan samma dag vara omodern och i bästa fall vara så visionär att ingen förstår hur den skall tillämpas.

Det problem jag brottas med mest är det förändrade konsumtionsmönstret när det gäller media och vad det innebär för våra krav på grundlagarna. När en tonåring läser något skall den då ta ställning till om den som skriver är en etablerad journalist på en tidning som Dagens Nyheter eller någon som råkar vara freelance och som har fått ett utgivningsbevis? Frågan är fullständigt irrelevant för dom som läser det. Därför är jag inte så kategorisk som en del att man skulle kunna ta fram en grundlag som löser alla problem. Jag tror inte det. Man har under årens lopp gjort vissa förändringar och ganska organiskt tagit in nya delar. Vi kommer aldrig att kunna svara på frågan om en grundlag blir omodern eller inte . Vi får helt enkelt göra det så bra som möjligt.

Ulrika Karlsson (m): Gunnels fråga är ytterst relevant och det är det som är det svåra i det här uppdraget. Man har tidigare plockat in olika delar som t ex databasreglerna osv . Nu är vårt uppdrag att se om man kan hitta en teknikoberoende grundlag så att man slipper de här justeringarna och tilläggen hela tiden. Det är inte så lätt att göra det. Jag skall vara ärlig att säga: om de tre modellerna så tycker jag att den mest tilltalande är ändamålsmodellen som löser teknikoberoendet bäst. Men den modellen ger för stora möjligheter för censur så då drar jag ett streck över den av den anledningen. Ändamålsmodellen skall vara att man är ett medieföretag och har registrerat sig. Nackdelen är risken att staten kan krångla med tillstånd mm. Då skulle ansvarsmodellen vara bättre. Den skulle omfatta radio och TV och bloggar och alla som var beredda att ta ansvar. Sedan skall man ha den möjligheten att inte registrera sig men ändå omfattas av lagen, så det är ingen enkel lösning. Om vi hade fått börja från början med ett vitt papper och inte haft någon tidigare reglering då skulle jag kunna tänka mig någon av de tre modellerna. Men så är ju inte verkligheten och vi bör inte som Erik säger försöka laga det som inte är trasigt. Vi kommer därför att hålla beslutet öppet till dess att kommittén skall ta ställning i mars.

Helene Petersson (s): Det vi lagt stor vikt på är meddelarskyddet och att det på något sätt är automatiskt. Man vet att om jag går till en tidning, radio eller TV då har jag mitt skydd. Redaktionerna har också en uppgift att skydda källan och man får inte efterforska källan. Det här automatiska skyddet framstår som mer osäkert i de tre modellerna. Det var ju en av uppgifterna för kommittén att se till att de här grundläggande skydden inte försvagades. Men vi ser inte att vi har uppnått det med de alternativa modellerna. Frågan vi har ställt oss är: varför skall vissa ha ett automatiskt skydd medan andra inte får det om man inte sökt utgivningsbevis, ansvaruppgifter och annat?

Man kan då säga att allt kanske inte skall ha det här extra skyddet. Vi har skydd för yttranden genom regeringsformen som är till för alla medborgare. Men meddelarskyddet är det extra skyddet med ensamansvar och alla de övriga grundbultarna som gör det till något speciellt. Det viktiga skyddet kanske man inte skall smeta ut som riskerar att ske med alternativen. Vår slutsats är att meddelarskyddet riskeras i en medieoberoende grundlag.

Ingrid Burman (v): Gunnels fråga var: måste man hela tiden revidera en grundlag? Det kanske man måste göra när det finns problem att åtgärda. Men jag tror inte att man skall ta så stora grepp att man försöker titta in i framtiden. Man skall inte försöka sia om att nu blir framtiden så och så och då måste vi göra en grundlag som klarar de tänkta nya problemen. Däremot vet vi att det finns problem idag som vi behöver hantera och det skall vi göra och antagligen i de nu gällande lagarna TF och YGL. Man skall inte lagstifta om tänkta framtida problem då är lagstiftaren ute och cyklar.

Erik Wassén (fp): Man kan raljera om att jag talat om den ”onda staten” men för mig är det viktigaste att det är de obekväma och kontroversiella yttrandena som vi behöver ett detaljerat grundlagsskydd kring. Nyheter kännetecknas av att det finns några där ute som vill hemlighålla det här. Det är nästan definitionen på en nyhet. Problemet är inte vad som står i tidningarna eller vad som sägs i TV utan vad som inte står där och vad som inte sägs. Den nuvarande TF är ett resultat av erfarenheterna under andra världskriget. Vi får inte glömma bort det när vi nu sitter 70 år senare. Jag har roat mig med att titta lite på statistiken. Under andra världskriget tillämpade regeringen en lagstiftning som alla trodde var obsolet från 1809 års regeringsform. Vettiga liberala tidningar som Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Eskilstunakuriren och Vestmanlands läns tidning utsattes för indragningar från statsmakten, i fler fall än Norrskensflamman. Det är den här bakgrunden vi som politiker idag skall ha med oss. Det handlade inte i första hand om obskyra tankegångar som kunde finnas på ena eller andra sidan av den politiska skalan som man gav sig på utan det var mainstream, liberala åsikter. Detta är för mig oerhört väsentligt i mitt arbete i kommittén.

Ingemar Folke: Enligt direktiven skall kommittén undersöka de konfliktytor som finns mellan den svenska regleringen av yttrande- och tryckfriheten å ena sidan och EU-rätten å den andra sidan. När man talar med folk som har erfarenhet av förhandlingsarbetet i Bryssel så säger dom att visst kan vi begära undantag och visst kan vi räcka upp handen och begära stopp i något lagstiftningsprojekt. Men säger dom det skall du veta att det kostar för Sverige att göra så. Den fråga jag vill ställa, inledningsvis till Ulrika Karlsson, är: har du någon uppfattning om det här att det kostar för Sverige att göra så? Och om det är så att det kostar – kan det vara värt pengarna?

Ulrika Karlsson (m): Ja, det kostar. Ett konkret exempel som vi har nu på vårt bord, jag sitter i Justitieutskottet också, är utredningsorder. Vi har ju vårt ensamansvar och annat och skall inte utreda brott genom att förhöra journalister och vi skall inte hjälpa till i utredning om en person till exempel har förnekat förintelsen osv. Men det gäller att vi kämpar om rätt saker. Det kan finnas delar i vår tryckfrihetsförordning som är svår att förstå ur ett Europaperspektiv. Vi vet att ensamansvaret är unikt i EU-sammanhang och det är värt att kämpa för. Men det är inte lika viktigt att vi har till exempel packsedlar till medicinförpackningar som omfattas av TF och är grundlagsskyddade. Då slåss vi för fel saker. Det kan vara sådana saker som vi behöver tvätta bort. Kampen om svensk tryckfrihetstradition är värd att ta och det får kosta men det är kanske inte värt att slåss för att packsedlar och visitkort skall ha grundlagsskydd.

Alf Karlsson (mp): EU-problemen har redovisats för oss i kommissionen. Det finns experter som anser att det är lite problem och det finns andra som menar att det är jätteproblem. Min åsikt är att vi har problem med EU. Till exempel läggs det ner mycket förhandlingsarbete på frågan om texten på tobakspaket eller på packsedlar och dylikt som i ett annat perspektiv är ganska obskyrt. Så varför är det någonting som en grundlag skall reglera? Vi har diskuterat om vi kan hantera sådana frågor genom undantag. Det har gjorts en hel del undantag när det gäller marknadsföringsbestämmelser och liknande. Hur skulle sådana undantag se ut och vara så tydliga att vi vet vad de handlar om. Min syn är att skall vi ändra våra grundlagar så skall det inte vara på grund av EU utan på grund av andra skäl som teknikutvecklingen.

Ingemar Folke: EU-kommissionen föreslog för några år sedan att vi skulle ändra i rambeslutet om terroristbekämpning och ville att uppmaningar/uppmuntran till terrorism som att lägga ut bombrecept på nätet skulle bli åtkomliga för straff i hela EU. Då sa regeringen stopp och belägg. Det får inte bli något som inskränker vår yttrande- och tryckfrihet. Sverige fick igenom ett undantag i det ändrade rambeslutet som säger att det här skall inte tillämpas inom yttrande- och tryckfrihetsområdena och hänvisning gjordes till Sveriges långa tryckfrihetstradition. Då skulle jag vilja ställa frågan: var det bra att vi fick igenom ett sådant här undantag och tror ni att vi skulle fått igenom det om vi haft en pinfärsk yttrandefrihetsgrundlag att hänvisa till?

Helene Petersson (s): Jag tänkte just säga att vi har faktiskt lyckats . Vi har fått med vägransgrunden som berör meddelarskyddet. Vi har fått med undantag. Jag nämnde också packsedlarna som varit uppe till diskussion. Det berörde censurförbudet, ensamansvaret mm, det vill säga grundbultarna. Det här visar att vi skulle få ge avkall på så oerhört mycket om vi gjorde en lagstiftning idag som löste alla problemen med EU. Jag tror alltså att här måste vi ta fighten med EU.

Inger Fredriksson (c): Vi har haft EU-förhandlare hos oss i kommittén som berättat att det tar mycket tid och kraft . Det går år mycket kaffe! Men det är det värt . Vi tar det priset. Jag tror inte att Sverige kunnat hävda sin syn om vi haft en ny-yttrandefrihetsgrundlag.

Ulrika Karlsson (m): På Ingemar fråga: ja, jag tycker att det var bra att vi fick igenom undantagen. Utredningsordern som jag nämnde tidigare är intressant. Vad skall vi bistå andra länder med om någon är misstänkt för något brott i ett annat land? När det kommer till det yttrandefrihetsrättsliga området blir det komplikationer milt sagt. Våra förhandlare har dock lyckats väl och fått in undantaget i direktivet. Det här är utmärkt. Det har kostat en hel del kaffekoppar och vi har trevliga förhandlare som kunnat få gehör hos motsidan. Men det här är ytterst osäkert. Mycket hänger på enskilda förhandlare och deras förmåga. Vad händer om vi får fel personer i förhandlingsdelegationen? Därför borde man vara lite pragmatisk och se vilka är de värsta skillnaderna som vi kanske kan skala bort ur grundlagen. Vi kanske kan leva med att inte ha ett grundlagskydd för packsedlar men vi behöver behålla ensamansvaret för vi tycker inte att vi skall bistå i polisförhöret med journalister i landet som har skrivit en text. Nu vet vi inte om vi verkligen får behålla undantaget i direktivet som skall passera EU-parlamentet och där vet vi att vad som helst kan hända. Vi har i alla partier talat med våra representanter därnere att nu måste de stå på tå och försvara svensk yttrande- och tryckfrihet. Det skulle bli oerhört problematiskt om vi inte fick det undantaget.

Ingrid Burman (v): Min oro är att om vi börjar luckra upp för mycket och börjar göra för många eftergifter för EU för att säkra vissa andra delar så kan vi försvaga vår förhandlingsposition och våra argument. Det tycker jag skulle vara olyckligt. Vi har ju ett argument att detta är en månghundraårig lagstiftning och det har vi hävdat vid EU-inträdet. Börjar vi luckra upp det och säga att det här och det här och det här kan vi ta bort för att säkra annat så tror jag vi drar undan en del av förhandlarnas argument.

Erik Wassén (fp): Jag vill svara snabbt på Ingemar Folkes två frågor: ja, det var bra att vi fick undantaget och nej, jag tror inte att det hade gått lika lätt om vi haft en ny grundlag. Jag har också förstått från våra förhandlare att det är viktigt att varje ny generation departementstjänstemän måste lära sig våra TF och YGL innan de åker ner till Bryssel på samma sätt som man säger att varje generation medborgare måste kämpa för demokratin.

Gunnel Arrbäck: Min fråga gäller skyddet för den personliga integriteten. Man kan säga att här har Sverige en tradition och så finns det en annan på kontinenten. Vi har sagt att skyddet för yttrande- och tryckfriheten är så viktigt att det ibland får ske på bekostnad av den personliga integriteten. Medan i Europa där tänker man på ett lite annorlunda sätt. Min fråga är: anser ni att vi fortfarande har rätt i vår hållning med den tradition vi har? Vidare, hur skall vi tackla den här frågan. Jag har förstått att den diskuterats hett i kommittén och att ordföranden haft en annan åsikt.

Alf Karlsson (mp): Än så länge har jag inte blivit övertygad om att vi behöver införa i grundlagen ett straffrättsligt skydd för integriteten. Har Sverige rätt: ja. Har det framförts övertygande argument för att vi behöver förändra: nej.

Inger Fredriksson (c): Vi hade frågan uppe vid vårt senaste sammanträde om vi skulle skärpa lagstiftningen. Vår linje i centerpartiet var att problemen inte var så stora i de grundlagsskyddade medierna. Problemen fanns där TF/YGL inte gäller. Om vi skulle skärpa reglerna så kanske vi skulle förbättra för några men vi skulle försämra för flera andra. De självsaneringsregler som vi har idag kanske medierna inte skulle vara så intresserade av längre.

Helene Petersson (s): Det har funnits domar nere i Europa som gått väldigt långt inom det här området och som vi har väldigt svårt att tänka oss. Som Inger sagt tycker inte heller vi att det skall till något extra skydd inom det grundlagskyddade området. Vi har det pressetiska systemet och det har fungerat väl. Jag talade med en tidigare justitieminister i Finland. Hon sa att jämfört med Finland är fall från Sverige mycket få nere i Europadomstolen beroende på att Sverige har ett fungerande självsaneringssystem. Vi har också ensamansvaret och det bidrar till att någon känner huvudansvaret. Det här är viktigt att behålla annars kan det bli en rädsla hos medierna att granska och undersöka missförhållanden. De stora kränkningarna sker i det icke grundlagskyddade området.

Ingrid Burman (v): Jag är av samma uppfattning som de övriga som talat. Det är ett svårt område och jag tror att man behöver titta över annan lagstiftning till exempel brottsbalken för att komma åt det som kanske främst finns på nätet idag. Men det finns absolut ingen anledning idag att se över det grundlagsskyddade området. Det skall vi tvärtom passa oss noga för.

Erik Wassén (fp): När kommittén röstade så var det ingen enighet utan mp lade ner sin röst och s, fp, v och c intog det ställningstagandet att det inte fanns skäl att lagstifta inom det grundlagsskyddade området. Därmed inte sagt att det inte finns skäl att skydda privatlivet i det icke grundlagsskyddade området men det är inte föremål för den här kommitténs arbete. Jag tycker att det finns oklarhet om den rådande lagstiftningen och skulle föredra att man gjorde som HD sa i fallet med den före detta sambon som tog bilder från sängkammaren på sin tidigare sambo. Han dömdes inte för ofredande i HD som pekade på att man borde kunna ändra på ofredandedefinitionen. Man pratar mycket om EU här och jag tycker att man drar för långt då man pekar på motsättningen mellan artikel 10 om yttrandefriheten och artikel 8 om privatlivets helgd i Europakonventionen. I våra direktiv har det hänvisats till den första Caroline av Monacodomen som åberopats som skäl att skärpa vår lagstiftning. Nu har Europadomstolen kommit med två nya domar: den andra Caroline av Monacodomen och den dom som gäller Springerkoncernen. I båda fallen säger man att man gått för långt att hävda den personliga integriteten. Rättsutvecklingen i Europa talar för yttrande- och tryckfrihet så att argumenten som finns i våra direktiv gäller inte riktigt idag.

Ulrika Karlsson (m): Vi röstade för en sådan skärpning av integritetsskyddet. Men vi krävde tydliggöranden om när och hur en sådan lagstiftning skulle realiseras. Anledningen var att vi tyckte att de absolut grövsta övertrampen skulle omfattas av grundlagsskyddet när den enskilde individen blivit utsatt för en sådan kränkning. Det här hänger också ihop med det processuella skyddet man har, dvs möjligheten att få sin sak prövad om man blivit kränkt. De två sakerna hänger ihop. Det hjälper inte att skärpa lagstiftningen om man inte kan få sin sak prövad. Jag tror att farhågan när det gäller självsaneringen tillkommit lite i stridens hetta. Det kommer alltid att finnas en del andra saker man behöver självsanera bort. Anledningen till att jag vill skärpa integritetsskyddet är inte att Europadomstolen kräver det, utan jag tror att rättsläget blir bättre i Sverige då. Vi kan ju tycka vad vi vill om det här lagförslaget om olovlig fotografering men om man har ett lagstiftningspaket som förbjuder viss fotografering så borde det i rimlighetens namn också vara förbjudet att publicera fotona. Skälet till att jag tycker det skall vara förbjudet inte bara i brottsbalken utan också i grundlagen är att vi ser en rad allvarliga övertramp inom den nya tekniken, på nätet. Jag tycker inte man skall undgå straffansvar bara för att man registrerat sig. Men som sagt jag tycker att det här skall bara gälla de absolut grövsta övertrampen.

Ingemar Folke: Direktiven säger att om det skulle vara så att man inte föreslår en helt ny grundlag istället för TF och YGL ska kommittén i vart fall försöka göra en översyn av de befintliga grundlagarna i syfte att göra dom tydliga och lättillämpliga och kanske flytta detaljbestämmelser till vanlig lag. Den där städningen i de befintliga grundlagarna skulle jag vilja höra med några av er ledamöter vad ni har för tankar om vad man kan göra.

Alf Karlsson (mp): Några exempel som vi talat om är kravet på utgivningsplan och en del uttryck där men ser att lagstiftningen blivit mer eller mindre obsolet. Det verkar vara bra ändringsförslag som vi sett. Det blir mer lättläst och mer begripligt.

Helene Petersson (s): Det finns gammalt språkbruk på vissa ställen som behöver ses över. Sedan handlar det om att YGL bör stå på egna ben och inte alltid behöva hänvisa till TF. Distributionsplikten är ytterligare en sak vi tittat på. Skall JK alltid vara åklagaren? Skyddet för anonymitet: skall det vara lika starkt i YGL som i TF? I alternativet med den teknikoberoende grundlagen har det arbetats in flera sådana förbättringar och man kan se om de går att ta in dem i de befintliga TF och YGL.

Ulrika Karlsson (m): Det finns saker man verkligen kan begrunda. Till exempel om det är fel åklagare som inleder en undersökning.

Ingemar Folke: Där har ju kommittén själv kommit med förslaget att om det är fel åklagare som inleder en undersökning så kan man växla över till rätt instans senare i utredningen.

Erik Wassén (fp): Jag instämmer i det mesta som sagts men det finns ett par ytterligare frågor som jag tycker är viktiga att se över. En sak är de olika preskriptionstiderna för tidningar och tidningarnas bilagor. Det måste man göra någonting åt. Även ansvarigheten för de här två borde kommittén ta tag i. Någon har tagit upp längre preskriptionstider för tryckfrihetsbrott men jag har den grundinställningen att man måste acceptera att vi inte kan beivra alla brott och att den preskriptionstid vi har idag ändå är tillräcklig.

Gunnel Arrbäck: Min fråga gäller hur den offentliga sektorn utvecklat sig, med privata företag som på uppdrag av kommuner och landsting och finansiering av skattepengar driver offentlig verksamhet. Meddelarskyddet för de personer som arbetar där; hur ser ni på detta och med vilken energi vill ni arbeta för att driva frågan om meddelarskydd i sådana verksamheter?

Alf Karlsson (mp): Vi var så lyckligt lottade att i den röd-gröna uppgörelsen före valet var vi överens om att vann vi valet, skulle vi nogsamt utreda detta och försöka införa utsträckt meddelarskydd och även i de verksamheterna. Det skulle därmed inte vara någon skillnad om det var en friskola eller en kommunal skola, om det var ett privat äldreboende eller ett kommunalt äldreboende om det var samma finansiering. Sedan har det invänts att detta skulle strida mot den svenska modellen. Det skulle strida mot kollektivavtal och andra avtal. Men jag är övertygad om att frågan kommit så långt nu att vi måste bestämma oss för utsträckt meddelarskydd. En liten del i det här gäller så kallade whistleblowers; där har vi sagt att sådana personer skall skyddas men där avvaktar vi fortfarande besked från justitieministern.

Ingrid Burman (v): Det här är en väldigt viktig fråga som vänsterpartiet drivit i olika fora. Det jag kan säga är, att en enig kommitté har skrivit till regeringen och sagt att det här är en fråga som man behöver ta tag i och utreda. Vi hinner inte i YFK utreda det under den tid vi har kvar. Men skulle regeringen be oss om det så skulle vi stå till förfogande och då måste vi få mer tid. Jag vet att det finns de i kommittén som ville vara ännu tydligare än vi var i brevet till regeringen men vi enades över alla partigränser och det tycker jag är en styrka.

Helene Petersson (s): Frågan lyftes in i kommittén i ett tidigt skede och lades som ett tänkbart område att utreda. Vi har drivit frågan hårt i konstitutionsutskottet och i kammaren men vi är glada över att det kom så långt att det blev en enig utredning.
Ulrika Karlsson (m): Jag får ge all eloge till (s), (mp) och (v) som nådde framgång med att få till en överenskommelse. Vi moderater har en viss skepsis mot förslaget men vi nådde tillsammans med övriga en överenskommelse. Det är komplicerat: Var drar man gränsen för offentliga medel? Vem skulle det i så fall omfatta, den som vårdar, den som städar, den som tvättar kläderna, den som säljer medicinen? Det finns många delar i detta med en svår gränsdragning. Jag vill ta till mig om det kommer goda argument för att utvidga skyddet och vi står bakom brevet till regeringen.

Erik Wassén (fp): Från folkpartiets sida menar vi att man skall införa meddelarskydd i offentligt finansierad verksamhet. Jag tycker också att man behöver införa offentlighetsprincipen inom det här området. Men det är en knepig fråga och genom åren har det varit tre utredningar och tre socialdemokratiska regeringar har inte tagit beslutet att utvidga skyddet. Det har bland annat berott på att LO sagt att man inte vill ha en sådan här lagstiftning. Jag tror inte att frågan är olöslig men däremot tror jag att det är omöjligt att vår kommitté till augusti hinner med det här.

Helene Petersson (s): Vårt ställningstagande nu baseras på att det hänt så otroligt mycket inom privatiseringen. Vi släppte loss det här för ett antal år sedan inom vård, skola och omsorg men att det skulle bli en sådan utveckling att vi skulle få en så stor del av den offentliga verksamheten privatiserad utan att det finns den minsta insyn eller offentlighet det hade vi inte kunnat föreställa oss. Personalen kan gå från skyddad verksamhet till oskyddad över en helg i princip, då man byter huvudman för de här verksamheterna. Jag tror också att det har sina komplikationer men det är definitivt inte ogörligt utan bara något som vi måste göra. Jag finner att de flesta partiledarna sagt så och även justitieministern har lyft frågan i kammaren.

Ingemar Folke: Min nästa fråga handlar om internationell rättslig hjälp. Det kan till exempel vara när en åklagare i en främmande stat vänder sig till Sverige och vill få hjälp från en svensk myndighet med att hålla förhör med personer som finns här eller att något föremål skall tas i beslag. Om det då rör en undersökning i den främmande staten som faller inom yttrandefrihetsbrott så är frågan hur hjälpsamma svenska myndigheter skall vara. Göran Regner som 2006 hade att hantera frågan tyckte att svenska myndigheter bara skall hjälpa till med sådant som JK skulle ha gjort om det var en förundersökning som bedrevs i Sverige. Man skall till exempel inte hålla förhör med någon som har meddelat sig till en tidning. Någon gång frågade Schweiz om hjälp med en undersökning som hade med djursex att göra och då svarade JK att djursex inte var förbjudet i Sverige osv. Göran Regners förslag har emellertid bollats över till YFK. Jag vill höra med er om Regners förslag är för snålt mot främmande stat? Eller är det alltför generöst? Eller kan det rent av ligga till grund för lagstiftning?

Erik Wassén (fp): Jag tycker att Göran Regners förslag är väl avvägt. Det JK skulle få göra här det kan vi bistå andra länder med, men i övrigt skall vi inte göra något mer.

Ingemar Folke: En följdfråga till det här. Ett exempel som just nu är teoretiskt men som skulle kunna bli praktiskt förr än vi anar är Julian Assange. Han kommer till Sverige förr eller senare för att bli förhörd om diverse brottsmisstankar. Om USA:s regering då passar på och begär honom utlämnad till USA för att där förhöra honom om alla papper som han låtit publicera i WikiLeaks, som handlar om amerikansk krigföring och statshemligheter och förräderi och allt man kan kalla det, vilka regler bör vi ha, tycker ni som reglerar en sådan här situation? Kan man säga att Assange brottslighet mot USA:s lag, om vi antar att det finns en sådan, är ett politiskt brott? Alltså, bör man vara mer återhållsam att lämna ut en person som Assange, som av någon anledning finns här, än vad vi var till exempel med våra IB-avslöjare för snart fyrti år sedan?

Ulrika Karlsson (m): Det var därför det var så viktigt att få med undantag endast för vad JK skulle få göra vid ett sådant brott i Sverige. Julian Assangefallet är lite mer komplicerat. Grundlagarna gäller svenska medborgare. Vi har Europakonventionen om mänskliga rättigheter som säger att vi skyddar alla människor som befinner sig på vårt territorium. Det är ingen tillfällighet att han sökte asyl i Sverige innan han åkte till England - för att få det svenska tryckfrihetsrättsliga skyddet. Men eftersom han inte är svensk medborgare så skulle han inte omfattas av det här skyddet.

Helene Petersson (s): Frågan har också dykt upp i samband med servern. Kan man komma hit och omfattas av våra grundlagar hur som helst? Så är ju inte fallet. Jag tror alltså inte att han skulle omfattas av vårt skydd om han kommer hit.

Frågor från publiken

Anders R Olsson (författare och debattör i yttrandefrihetsfrågor): En principfråga jag vill ställa till er som varit lite mer resonerande i era svar. Främst vänder jag mig till Alf Karlsson och Ulrika Karlsson. Ni har konstaterat att det finns argument för en ny grundlag och det finns argument mot en ny grundlag. När ni resonerar om argumenten för en ny ordning har ni tryckt på det faktum att antalet yttranden som sprids med ny teknik ökar väldigt dramatiskt och den tryckta tekniken är på väg ut på något sätt. Jag tyckte Ulrika till och med dödförklarade tidningarna. Det där kan man i och för sig ifrågasätta. Såvitt jag vet har det aldrig i historien tryckts så mycket pappersböcker som nu till exempel. Bortsett från det kan vi nog enas om att andelen yttranden som sprids med nya medier ökar jämfört med de i den gamla tekniken och min fråga är: varför skulle det i sig vara ett argument att ändra grundlagarna? Det var ju så att för en 20-25 år sedan fick vi Yttrandefrihetsgrundlagen just därför att man kunde konstatera att det inte gick att få riktigt samma starka skydd för de nya medierna som för de gamla. Av en rad skäl måste skyddet bli lite svagare än för det tryckta ordet och därför valde man att lägga de nya i en särskild grundlag. Om vi accepterar att andelen yttranden som faller under YGL ökar och andelen som faller under TF minskar varför skulle det i sig vara ett skäl att ta bort vårt starkaste skydd för det tryckta ordet? Varför kan man inte göra om YGL men vara noga med att behålla TF som ger det starkaste skyddet?

Alf Karlsson (mp): Jag tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. Det faktum att vi fått ett nytt mediekonsumtionsmönster behöver inte betyda att man avskaffar det vi har. Det är precis på samma sätt som när man en gång införde YGL. För att vi har de här nya medierna behöver vi inte göra det som finns sämre för att göra det nya bättre. Vi skall istället se om det finns möjligheter att stärka skyddet för yttranden i sociala medier till exempel. Det här behöver inte betyda att man försämrar skyddet i TF /YGL. Om det nu finns behov att stärka skyddet för nya yttranden så får man se hur det skall göras. Om YGL kan hantera det så är det en väg . Jag tror att delvis kan det gå men frågan är: blir det tillräckligt bra? Vi vet inte det än.

Ulrika Karlsson (m): vi vet inte vad som händer med tidningarna inom en tio års tid. Mitt ingångsvärde är att värna det fria informationsflödet, att man som medborgare kan ta del av information och att man kan uttrycka sig. Vi ser att den yngre generationen inte bara läser på nätet utan att de också vill uttrycka sig på nätet. Det är något vi får förhålla oss till. Om de inte har rätt till ett skydd även om de inte känner till traditionen från 1766 och den tryckta pressen. Jag tycker att Anders fråga är problematisk och vill därför inte här leverera ett ställningstagande. Jag är ödmjuk inför frågeställningen. Teknikutvecklingen har sprungit ifrån oss och det får vi förhålla oss till.

Erik Wassén (fp): Det är väldigt mycket prat om att det är en sådan teknisk utveckling men det är än så länge bara ett påstående. Hittills har TF och YGL med smärre ändringar hanterat den tekniska utveckling som skett. Det står också i direktiven att det finns ett stort utrymme även idag att ta hand om nya tekniker. Vi vill vara så framstegsinriktade och tror att det skall hända så mycket. Jag tror själv inte att det kommer att bli så. Man måste konstatera att TV, radio och tidningar typiskt sett är mycket viktigare för samhällsdebatten och för demokratin än alla bloggare tillsammans. I tidningarna och de här redaktionerna finns det dels människor som är professionella och som gör publicistiska övervägningar. Vi har ett självreglerande system. Allt detta tillsammans tycker jag är något som vi måste värna om och inte kasta ut med badvattnet när ni nu talar om att vi skall ge dagens ungdomar rätt att uttrycka och att skydda sig. De har ett skydd. Det går att skaffa sig ett utgivningsskydd. Visst man kan diskutera om man skall göra det billigare än de 2000 kr som det kostar idag. Man får inte heller glömma bort att de har ett skydd enligt grundlagen och Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Jag tycker inte att man skall jämställa Erik Wasséns blogg med Aftonbladet, Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet.

Staffan Dahllöf (frilansjournalist med inriktning på mediefrågor och yttrandefrihet): Jag är intresserad av de här konfliktytorna med EU som det talas om. Min ena fråga gäller den personliga integriteten och persondata. Kommissionen har nu kommit med ett nytt förslag till persondatalagstiftning. Har ni i kommittén fått detta som information eller behandlat det?

Min andra fråga gäller ett fall i Danmark. Där kom en dom mot en kurdisk TV-station som dömdes för terrorism men fortfarande får lov att sända. Såvitt jag kan bedöma skulle den domen vara omöjlig i Sverige. Åtalet skulle vara omöjligt bland annat på grund av det undantag som Ingemar Folke nämnde tidigare om rambeslutet. Det här är ett exempel på hur yttrandefrihet kan stå emot andra intressen och kan ni nu dra några slutsatser av det?

Helene Petersson (s): Angående den första frågan så var det en av de fem frågor vi hade uppe i KU och det gäller Personuppgiftslagen. Vi har den som sagt på vårt bord och har inte färdigbehandlat den. Det är uppenbart att något är på gång och här måste vi bevaka att konflikten mellan databasregleringen och yttrandeskyddet löses på ett bra sätt.

Alf Karlsson (mp): Regeringen har skickat ut kommissions förslag på remiss till olika instanser. Det jag hört som är bra är förstärkta tillsynsmekanismer så att dataskyddet inte försvagas. Jag tycker vi har ett bra organ i Sverige redan att hantera det här. Sedan finns det saker som jag tycker kan bli lite farliga nämligen förordningen, som vi inte kan påverka, medan direktivet ger oss möjlighet att förhålla oss till det.

Britta Leijon (vice ordförande i fackförbundet ST) : Jag har inte en fråga utan mer ett klargörande. Det rör frågan om meddelarskyddet och efterforskningsförbudet i verksamheter som tidigare varit offentliga och som blivit privatiserade. Vi har många medlemmar som jobbar i statliga företag men det blir också alltfler som har jobbat i statliga men som blivit privatiserade. Vi försöker lösa frågan genom avtal. Vi har med det i alla våra yrkanden, i alla våra branscher i alla våra avtalsförhandlingar. Detta är inget som arbetsgivarna applåderar eller skyndsamt försöker lösa. Det är också en gigantisk skillnad mellan att lösa detta genom avtal och det skydd som en grundlag ger. Jag vill med det understryka att problemet är aktuellt och akut. Vi gör vad vi kan men det räcker inte. Det var underbart att höra att ni i kommittén kunnat enas om framställning till regeringen och jag vill bara på våra medlemmars vägnar framföra förhoppningen att ni kommer längre an vad jag gjorde för tio år sedan då jag var demokratiminister och tillsatte utredningar för att komma tillrätta med det här. Jag lyckades inte då. En av förklaringarna är att vi nu lever i en annan tid då de här problemen blivit mycket större. Jag hoppas att jordmånen i riksdagen är en annan än vad den var tidigare och att ni i kommittén jobbar stenhårt med detta om ni får uppdraget.

Inger Fredriksson (c): Jag vill bara förtydliga att jag inte tänkte på fackföreningar, utan på att då man bildar bolag inom kommuner så kan man skriva in skyddet i de avtal som reglerar privatiseringen. Det vet jag har gått att göra tidigare.

Stefan Norrman: Jag har en principiell fråga som har att göra med EU. Det är väl känt att delar av den svenska tryckfriheten strider mot EU-rätten: meddelarskyddet, ensamansvaret. Det går inte ihop med EU-rätten. När Sverige gick med i EU fick vi undantag för vissa delar i tryckfriheten. Det fanns en förståelse för att detta var en gammal svensk grundlagsfäst tradition. Men hur går det om vi skriver en ny grundlag som redan när den skrivs strider mot EU-rätten? Är inte det en ganska stor risk att det inte kommer att hålla? De kommer inte att godkänna det och det är någonting helt annat än den grundlag vi hade då Sverige kom med i EU. Hur ser ni på den risken?

Erik Wassén (fp): Jag håller helt med dig. Det är också ett av mina argument mot en ny grundlag. Det är också ett argument mot att göra alltför stora förändringar i Tf/YGL.

Ulrika Karlsson (m): Jag håller med å ena sidan. Å andra sidan kan man lägga det i vågskålen att förhandlarna säger att det är ingen som överhuvudtaget har någon koll på svensk yttrandefrihet eller när Sverige fick den första TF på 1700-talet av de motparter man mötet i Bryssel. Vad vi då skall slå vakt om är inte årtalet utan vad som står i grundlagen och de principer som finns. Det kan också vara så att om vi tar bort de värsta avarterna så stärker vi vår position genom att vi inte avviker från EU-rätten. Så vi får väga de här två möjligheterna mot varandra.

Helene Petersson (s): Vi har det här undantaget vi fick när vi gick med i EU och vi har hävdat det under alla år. Vi har lyckats bra med det och skall inte riskera det.

Ingrid Burman (v): Jag har samma uppfattning som Erik och Helene. Det här är ett tungt vägande argument.

Inger Fredriksson (c): Jag skulle vilja fråga om du tänker att vi inte får flytta ett kommatecken för jag tror att vi får ”kamma” lagarna men om vi kommer med en ny grundlag blir det nog svårt att hävda vår syn.

Alf Karlsson (mp): jag har redan sagt vad min ståndpunkt är i den här frågan.

Ingemar Folke: En sakupplysning, det finns inget undantag. Regeringen sa till EU när vi skulle gå med att ni vet väl att meddelarskyddet och rätten att ta del av offentliga handlingar är en del av vårt konstitutionella arv. EU svarade att vi förutsätter att Sverige efter inträdet kommer att följa EU-rätten.

Erik Wassén (fp): Man noterade från EU:s sida att vi framfört det under förhandlingarna. Sedan är det väl så att de flesta anser att vi fått ett undantag.

Helene Petersson (s): Man har ju också sagt att våra grundlagar är en del av vårt statskick.

Kaj Lidén: Om det skall gälla måste båda sidor erkänna att det är ett undantag och det har inte gjorts. Vi har heller inte något protokoll från förhandlingen. som visar att vi har något undantag. Hade vi haft ett formellt undantag kunde vi bara hänvisa till det. Nu är det inte så, vilket gör det hela svårare. Det positiva under de här åren vi varit med är att EU accepterat våra grundlagar TF och YGL.

TfFR 120225