Rättegången mot den före detta bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic vid FN:s krigsförbrytartribunal i Haag visar diskriminering och dubbla måttstockar. Den är en skam. Den kommer att gå till historien i sällskap med de stalinistiska skenrättegångarna i Sovjetunionen och den brittiska Star Chamber.(1)

Rättegången mot Radovan Karadzic

Den 3 september bad Karadzic tribunalen att uppskjuta påbörjandet av hans rättegång i tio månader så att han kunde förbereda sitt försvar. Om denna begäran hade beviljats, skulle hans rättegång ha börjat den 3 juli 2010.

Tribunalen avslog hans begäran och beslutade att rättegången skulle börja den 26 oktober 2009, bara en vecka efter att åklagarsidan lämnat in en ”grov” version av åtalet.

Av: ANDY WILCOXSON

Radovan Karadzic hamnade i tribunalens häkte den 30 juli 2008. Startdatumet den 26 oktober gav honom bara ett år och tre månader innan rättegången för att förbereda sitt försvar – vilket är väsentligt mindre förberedelsetid än vad tribunalen har beviljat flera högt uppsatta icke-serbiska svarande.

Kosovo-albanska UCK:s befälhavare och Kosovos före detta premiärminister Ramush Haradinaj fick två år för att förbereda sitt försvar innan hans rättegång startade. Han togs i tribunalens häkte den 9 mars 2005 och hans rättegång började den 5 mars 2007.

Ante Gotovina, en högt uppsatt general i den kroatiska militären, fick två år och tre månader att förbereda sig. Han togs i tribunalens häkte den 10 december 2005 och hans rättegång började den 11 mars 2008.

Stabschefen för den Bosnienmuslimska militären Rasim Delic fick två år och fyra månaders förberedelsetid före rättegången. Han togs i tribunalens häkte den 28 februari 2005 och hans rättegång började den 9 juli 2007.

Det finns ingen annan förklaring än antiserbisk diskriminering från tribunalens sida till varför Karadzic inte skulle få lov till lika mycket förberedelsetid före rättegången som Delic, Haradinaj och Gotovina, men han bad inte ens om så mycket tid. Han var mer än rimlig i sin begäran, och tribunalen var fullständigt orimlig i sin vägran att bevilja den.

OmKaradzics begäran om ytterligare tid hade beviljats, skulle han ha fått tre veckor mindre förberedelsetid än Haradinaj, tre månader mindre än Gotovina, och fyra månader mindre än Delic. Karadzic kunde med rätta ha begärt ännu mer tid eftersom han star inför väsentligt fler och allvarligare åtalspunkter än vad tribunalen någonsin riktade mot Delic, Haradinaj och Gotovina. Ingen av dem anklagades för folkmord.

Ändå fick Karadzic bättre förutsättningar än den f d serbiske presidenten Slobodan Milosevic, som bara fick sju och en halv månader för att förbereda ett försvar innan hans rättegång började, men det är bara ytterligare bevis på att tribunalen diskriminerar serber och ger förmånsbehandling åt icke-serber. Milosevic togs i tribunalens häkte den 29 juni 2001 och hans rättegång började den 12 februari 2002.

Domstolens oförsonliga vägran att medge Karadzic tillräcklig förberedelsetid tvingade honom att tillgripa icke-våldslig civil ohörsamhet. Karadzic har vägrat delta i rättegångsförhandlingarna innan hans försvar är färdigt.

Hellre än att acceptera Karadzics rimliga begäran om förberedelsetid och ge honom samma tid att förbereda sig som högt uppsatta icke-serbiska svarande som Delic, Haradinaj och Gotovina tillkännagav tribunalen att den kommer att ytterligare inskränka Karadzics rättigheter genom att påtvinga honom en försvarsadvokat mot hans vilja.

I sitt beslut den 5 november förklarade tribunalen att Karadzic ”i väsentlig mån och med envishet” hade ”obstruerat ett korrekt och snabbt genomförande av hans rättegång genom att vägra att närvara vid förhandlingarna intill dess att han anser sig själv redo trots kammarens beslut, bekräftat av kammaren för klaganden, att han hade fått tillräcklig tid för att förbereda sig”.

Artikel 21 i tribunalens stadgar garanterar en åtalad person ett minimum av ”tillräcklig tid och resurser för att förbereda sitt försvar”. Tyvärr är det tribunalen som får besluta vad ”tillräcklig” innebär. Domstolens försäkran att Karadzic har fått tillräcklig förberedelsetid baseras uteslutande på dess försäkran att han har det. Uppenbarligen anser tribunalen att högt uppsatta icke-serbiska svarande som Delic, Haradinaj och Gotovina har rätt till mer ”tillräcklig” förberedelsetid än högt uppsatta serbiska svarande som Karadzic och Milosevic.

Som svar på Karadzics så kallade ”obstruktion” tillkännagav tribunalens kammare att den beslutat att tribunalens registrator ska ”utse ett råd [utvalt av tribunalen] att förbereda sig för att företräda den åtalades intressen”.

Domstolen ajournerade rättegången till den 1 mars 2010 för att ge den advokat som Karadzic påtvingats tid att läsa de ”många tusen sidorna dokument” som denne måste bekanta sig med för att, som tribunalen formulerade det, ”ordentligt korsförhöra de vittnen som åberopas av åklagarsidan”. För denna omfattande uppgift hette det i tribunalens utlåtande att ”kammaren anser att en tillräcklig förberedelsetid är tre och en halv månad”.

Även med ett försenat startdatum den 1 mars 2010 har Karadzic fortfarande väsentligt mindre förberedelsetid än vad Delic, Haradinaj eller Gotovina fick. Han kommer att ha tre månader mindre än Haradinaj, nio månader mindre än Gotovina och tio månader mindre än Delic.

För den händelse Karadzic vägrar acceptera den antiserbiska diskriminering som tribunalen så påtagligt utsätter honom för, och om han framhärdar i sin vägran att närvara vid tribunalsförhandlingarna tills han ges förberedelsetid jämförbar med den som getts till icke-serbiska svarande, infogades i tribunalens beslut ett villkorat föreläggande som löd:

”Skulle den åtalade fortsätta att utebli från de återupptagna rättegångsförhandlingarna i mars, eller skulle han ägna sig åt något annat agerande som [enligt tribunalens mening] förhindrar ett korrekt och snabbt genomförande av rättegången, kommer han att förverka sin rätt att företräda sig själv, ej längre beviljas åtnjuta biträde från det lag av försvarare han utsett, och den förordnade advokaten att ta över som utsett biträde att företräda honom.”

Karadzic överklagar och yrkar hos tribunalens appelationskammare att förordnandet av advokat i hans rättegång ska upphävas. Om detta vägras honom, bör hans förordnande advokat förstå att han inte utövar sitt yrke på extraterritoriell grund i Haag. Han är tvungen att utöva det under det Holländska advokatsamfundets myndighet, varvid inga ansträngningar kommer att sparas finom samfundet ör att få honom avstängd om han försöker företräda Radovan Karadzic mot dennes vilja.

Advokaten bör också förstå att allt han gör kommer att utsättas för oerhörd granskning. Hundratals artiklar kommer att skrivas om hans uppträdande under rättegången. Med tanke på att han bara har tre och en halv månad på sig att förbereda rättegången är det mycket troligt att han kommer att vara illa förberedd för sin uppgift. Varje misstag han gör, eller uppfattas ha gjort, kommer det att skrivas mycket om och publiceras så att hela världen kan se det. Om Karadzic till slut döms, kommer offentliggörande av fel från hans så kallade ”försvarsadvokat” att vara mycket skadliga för hans anseende och för den ekonomiska livskraften i den advokatens juridiska praktik.

Advokaten bör också förstå att ingen kommer att samarbeta med honom. Då tribunalen försökte påtvinga Slobodan Milosevic en advokat mot dennes vilja, bojkottades rättegången av försvarets vittnen. De vägrade vittna och rättegången gick i stå. Det finns ingen anledning att tro att rättegången mot Karadzic inte skulle drabbas av samma öde. Varje påtvingad advokat kommer att ha en mycket svår uppgift och han kommer att kritiseras allvarligt om han inte lyckas få vittnen att framträda för försvaret.

Endast en försvarsadvokat som har mutats av tribunalen skulle gå med på att företräda Karadzic mot hans vilja. Konsekvenserna av att försöka företräda en så högt uppsatt svarande mot dennes vilja skulle bli mer än vad någon hederlig advokat skulle kunna utstå.

Haagtribunalen är en korrumperad kängurudomstol. Den är påtagligt orättvis eftersom den diskriminerar människor den ställer inför rätta på grund av deras etniska tillhörighet. Radovan Karadzic nekas uppenbart den förberedelsetid han behöver därför att han är serb, medan Delic, Haradinaj och Gotovina alla fick den tid de behövde därför att de inte är serber. Inga ansträngningar bör sparas för att få Haagtribunalen stängd, och att få dess åtal och domar förkastade.

(1) The Star Chamber var en specialdomstol som fanns i England under 1400-1600-talen. Domarna iStar Chamber utsågs av kungen med rådgivare som kom från det kungliga rådet. Star Chamber användes som redskap för brittiska kungar som kämpade för att bevara kontrollen över landet och kom att starkt ifrågasättas på grund av att processen var strikt hemlig och summariska domar utfärdades utan medverkan av nämnd. Följden blev att Star Chamber avskaffades 1641 genom parlamentets lagstiftning. Termen “Star Chamber” används ofta på engelska för att beskriva höggradigt hemlighetsmakeri i den rättsliga processen med tvivelaktig rättssäkerhet eller särskild brutalitet med hänvisning till Star Chamber under dess senare år. I Förenta staterna har man beskrivit en del rättegångar mot utländska medborgare anklagade för terroristisk verksamhet med beteckningen att de var “Star Chamber-processer”.

11 november 2009 (c) Andy Wilcoxson, http://www.slobodan-milosevic.org/

TfFR 2010-03-03