Utredningen mot tryckfrihetsförordningen mal vidare - utfrågning i Publicistklubben

På direktiv av regeringen Reinfeldt arbetar nu en utredning för att se om Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen kan ersättas med en ny "mediegrundlag". Regeringen har i direktiven bl a pekat på att våra TF och YGL inte riktigt passar ihop med vad som annars gäller i EU och vill att utredningen ser om vi kan anpassa oss bättre. Utredning drivs i Yttrandefrihetskommittén som är sammansatt av riksdagsledamöter från alla partier och leds av förre JK Göran Lambertz.
Göran Lambertz beskrev kortfattat på ett möte i Publicistklubben den 16 december 2009 de förslag som Yttrandefrihetskommittén arbetar på:
"Jag kan ju nämna vilka tre alternativ vi jobbar med nu i kommittén. Det första är att särreglera de som medvetet tar på sig ett ansvar och skaffar sig ett utgivningsbevis och säger vilka dom är. De skulle få ett särskilt grundlagsskydd. Det andra alternativet är att man försöker definiera massmedierna på något sätt och säger att de här skall få det särskilda skyddet därför att dom är viktiga i en demokrati , viktiga som opinionsblidare osv. Det tredje alternativet är att vi försöker reglera utifrån ändamålssynpunkter. Vilka som skulle vara särskilt förtjänta av ett särskilt högt skydd. Då säger vi tentativt att det är yttranden för ett journalistiskt eller opinionsbildande ändamål. Alla alternativen är förknippade med svårigheter av olika slag men dom är också genomförbara. "
I samtliga fall rör det sig om en helt ny grundlag som är tänkt att ersätta TF och YGL.
Tidplanen för kommittén är:
-efter valet 2010 presenteras det första offentliga förslaget till allmän diskussion.
- slutligt förslag efter lagrådsremiss troligen i början av 2011.
Lambertz förklarade också att Yttrandefrihetskommittén kommer att först ta fram ett huvudalternativ och sedan ställa det mot nuvarande TF och YGL . Om kommittén då finner att den befintliga regleringen är bättre an det nya förslaget så skall kommittén förorda att ingen ny grundlag beslutas.

Publicistklubben: Utfrågning om TF 16 december 2009

Utfrågning om Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YFU).
Utskrift från inspelning: Lars-Gunnar Liljestrand 2010-01-17

Moderator: Ulrika Knutsson, Publicistklubbens ordförande
Göran Lambertz, ordförande i yttrandefrihetskommittén
Frågepanel: Anders R Olsson journalist och författare, Susanne Wigorts Yngvesson etikforskare på Teologiska Högskolan och en av Publicistklubbens representanter i Pressens samarbetsnämnd, Helena Giertta chefredaktör på Journalisten, Sofia Mirjamsdotter journalist och bloggare, Maria Abrahamsson tidigare ledarskribent i SvD och kandiderar nu till riksdagen för (m).

Anders R Olsson: Göran Lambertz du leder en utredning som är den andra på kort tid med direktiv som väldigt tydligt efterlyser någon slags ersättning för TF och YGL. Det är tydligt när man läser de här direktiven så är ivern påtaglig att ersätta dessa båda grundlagar. Och då frågar jag vilka medborgare eller sammanslutningar av medborgare lider idag av att vi har skyddet för yttrandefriheten utformat som det är?
Göran Lambertz: Hela samhäller lider av att det finns lagar som det är dålig kvalité på. Framförallt yttrandefrihetsgrundlagarna är det dålig kvalité på. De är inte anpassade för dagens verklighet och det ändamålstänkande som lagstiftningen bör bygga på. Lider kroppsligt är det kanske ingen som gör men det är inte bra att samhället har lagar som inte fungerar väl.
Anders R Olsson: Det var ett väldigt vagt svar. Jag kan gå vidare till en annan fråga. Utredningen är den andra på kort tid. I direktiven slås tonen an genom att ställa frågan ” om vi verkligen skall behålla en teknikberoende grundlagsreglering”. Man målar upp bilden av ett Sverige som klamrar sig fast vid någonting som liknar 1700-tal. En juridisk lösning som nog var bra för länge sedan men som nu är passé när vi har en hisnande snabb utveckling med internet och annat. Huvuduppgiften är i båda de senaste utredningsdirektiven att ta oss från en teknikberoende grundlag till en teknikoberoende. Nu tycks de senaste signalerna från din utredning vara att man har insett att det vi är mest rädda om: ensamansvaret, meddelarfriheten, censurförbudet osv som även enligt utredningsdirektiven skall behållas blir svårt eller direkt omöjligt att skydda med en teknikoberoende lagstiftning. Men ändå går utredningsarbetet vidare. Varför inte lägga ned arbetet då? Varför uppfinna nya argument för avskaffa TF när de gamla visar sig ohållbara?
Göran Lambertz: Vi konstaterade i kommittén att det är ett komplicerat arbete att ersätta TF och YFU med en ny grundlag och man får göra ett rejält jobb för att behålla alla de gamla grundbultarna som dom är utan att man förstör någonting så att säga. Vi provar ett antal olika vägar att göra detta. Vi har tre alternativ till vår nuvarande grundlagsreglering och vi tänker testa de här alternativen ordentligt och med öppenhet där vi kommer med ett delbetänkande som människor får tillfälle att reagera på. Så till slut kommer vi att försöka hitta den bästa av de här tre lösningarna och sedan kommer vi att ställa den mot den nuvarande regleringen. Om vi tycker att det vi kommit fram till är bättre än den nuvarande regleringen så kommer vi att lägga fram det förslaget. Tycker vi inte att vi kommer att uppnå en tillräckligt bra ny reglering så kommer vi att göra halt och föreslå att regleringen behålls som den är idag.
Så allt som du säger Anders att det skulle vara hopplöst att behålla ensamansvaret, meddelarskyddet, etableringsfriheten, censurförbudet så ser det tvärtom ut att gå ganska bra.
Anders R Olsson: Men du kan inte förklara hur det skulle gå till?
Göran Lambertz: Det blir en väldigt teknisk berättelse som är svår att göra njutbar och som tar lång tid. Men meddelarskyddet är egentligen inte något större problem att behålla. Man bestämmer vem man ska ha rätt att lämna dessa förtroliga meddelanden till. Det definierar man på ett annat sätt än idag. Man behåller ensamansvaret genom att till exempel behålla utgivningsbevissystemet och låter utgivningsbeviset innefatta ett krav på att någon anmäler sig som ansvarig utgivare och så blir det den som får ensamansvaret osv osv. Det finns tekniska svårigheter men de är lösbara verkar det som. Vi kan gå vidare men det kan bli lite tråkigt.
Anders R Olsson: Vi för vänta till ditt förslag kommer men i mina öron låter det som tulipanaros. Du påstår att man kan göra det som alla andra tidigare misslyckats med i femtio år.
Göran Lambertz: Men det är ingen som gjort ett riktigt försök. Den förra utredningen gjorde inget försök. Det här är första gången vi testar något som är ett verkligt alternativ till den nuvarande regleringen.
Susanne Wigorts Yngvesson: Jag vill ställa den övergripande frågan vad vi skall ha yttrandefriheten till. Yttrandefriheten är ju i vår del av världen mycket av en helig ko. Är det ett problem eller är det en möjlighet? Detta att vi höjer yttrandefriheten till en status som näst intill har en högre status än andra rättigheter. Jag tänker t ex på Muhammedteckningarna där yttrandefriheten hamnar i konflikt med religionsfriheten. Andra publiceringar har hamnat i konflikt med privatlivets helgd. Ofta hamnar man i vår del av världen i uppfattningen att yttrandefriheten måste värnas framför andra rättigheter. Hur ser du på den värderingen? Håller du med mig om att när yttrandefriheten hamnar i konflikt med andra rättigheter så värnar vi främst om yttrandefriheten och ser du det som ett problem eller en möjlighet?
Göran Lambertz: Jag håller med om att vi har en särskilt stark reglering till skydd för yttrandefriheten. Det som är speciellt är att lagstiftaren kan inte gå in och sänka nivån på den friheten utan att det görs i grundlags form. Det krävs ett mellanliggande val för att göra en förändring och det är ett starkt skydd för yttrandefriheten. Jag tycker att det är bra. Yttrandefriheten har och skall ha det här skyddet. Man skall ha den synen när man skall väga yttrandefriheten mot andra friheter som t ex religionsfriheten eller skyddet för den personliga integriteten. För mig framstår det som riktigt och rätt och i den utredning vi jobbar med är tanken att vi skall inte göra några förändrade avvägningar förutom att vi skall undersöka om man bör skydda privatlivet lite bättre än som sker idag.
Susanne Wigorts Yngvesson: Det står i direktivet att man inte skall bli någon ”avgörande” förändring i grundlagen. Vad betyder det där ordet ”avgörande”?
Göran Lambertz: Vi har frihet i kommittén att skapa en regel som ger även på mediernas område privatlivet ett bättre skydd. Det utgår från den här domen från Europadomstolen om prinsessan Caroline av Monaco. Hon har en rätt till privatliv som hon inte har om man går efter svensk lag. Vi skall förmodligen tillskapa någon form av skydd för henne. Inte så att det avgörande sänker yttrandefriheten. Det får inte ske. Men det kan göras så att man har ett minimiskydd.
Maria Abrahamsson: Det är intressant det du säger att stärka skyddet för integriteten men inte göra något avkall på skyddet för yttrandefriheten. Det där går ju inte. Du kommer ihåg hur det gick förra gången du var ute i den här frågan och tog upp skadeståndsskyldighet för tidningar och publicister när de kränkte den personliga integriteten. Då gick svenska tidningar 164 stycken ut i en gemensam kampanj och publicerade i protest blanka sidor. Jag tror ingen politiker kommer att vara beredd att lägga fram ett sådant förslag. Det tror väl inte du heller.
Göran Lambertz: Min främste kritiker på det här området är Anders R Olsson och han har redan svängt på den punkten.
Maria Abrahamsson: Den här utredningen som du leder är inte helt konfliktfri. Svenska jurister har delade uppfattningen om det är ett projekt som går att ro iland eller inte. Det är inte vilka B-jurister som helst som är kritiska till det. Det är regeringsråd, rättschefen i justitiedepartementet och det finns även tryckfrihetsexperter. Man tvivlar på att EU kommer att acceptera de här i grundlagen införda extra säkerhetsmarginalenar för oss i Sverige när det gäller meddelarfriheten och annat.
Varför skulle EU lägga sig platt för det här när Sverige är ensamma om det?
Göran Lambertz: Det här är ett särskilt problemområde att försöka fast vår yttrandefrihet så att den kan accepteras inom EU. Men det problemet finns ju redan idag och man kan se att på punkt efter punkt så kommer det att kunna bli bekymmersamt att upprätthålla vårt system så som det ser ut idag. Regeringen har ganska klarsynt konstaterat att det här är en av de viktigaste anledningarna till att man behöver se över vårt system. En vacker dag kanske EG-domstolen säger att det här går vi inte med på. T ex det system vi har med utgivningsbevis idag. Det är skakigt och de flesta jurister vet det. Det är en svårighet och en viktig svårighet men jag tror att den kan hanteras. Visar det sig att den inte kan hanteras så får vi ge upp men vi skall göra ett rejält försök.
Maria Abrahamsson: Att ge upp innebär då?
Göran Lambertz: Att behålla den nuvarande regleringen.
Sofia Mirjamsdotter: När du Göran säger att de här lagarna inte är anpassade efter dagens verklighet så håller jag inte med. Vad är det i dagens verklighet som går emot TF? TF gäller ju även på internet om man har ett utgivningsbevis. Vad är det konkret som inte gäller för det här området?
Göran Lambertz: Det är t ex att du behöver ett utgivningsbevis för att du skall få det starka yttrandefrihetsskyddet när du är bloggare. Men du behöver inte det om du ger ut en tryckt tidning. Det är en principiellt viktig skillnad. Meddelarfriheten gäller inte om du går till en av dina bloggare och berättar en viktig hemlighet men däremot gäller den om du går till en som har en enkel liten tryckt tidning.
Sofia Mirjamsdotter: Men det finns ju möjlighet för bloggare att söka utgivningsbevis. Alltså är det inte ett problem. Jag kan citera en person som kommenterat detta: ”Låt dom som vill påta sig detta ensamansvar låta dom göra och söka utgivningsbevis men påtvinga inte oss andra en reglering som ingen har begärt och som vi inte heller har någon nytta av.
Göran Lambertz: Det kan mycket väl vara det som är en möjlig reglering att man bygger en ny yttrandefrihetsgrundlag på frivillighet. Dom får det som anmäler sig och säger att vi är beredda att ta ett ensamansvar. Det är en av de modeller som vi arbetar med.
Sofia Mirjamsdotter: Men som det ser ut nu så är ju jag ansvarig som utgivare även utgivarbevis för vad jag publicerar på min blog eller vad andra kommenterar där.
Maria Abrahamsson: Men finns det någon bloggare som har åkt fast någon gång?
Sofia Mirjamsdotter: Men det beror inte på brister i lagen utan på hur man efterlever lagen.
Maria Abrahamsson: För 2000 kronor kan man som bloggare få ett utgivningsbevis. Det betyder att TFs regler gäller med tryckfrihetsrättegång med jury och all denna komplexitet som följer med. Det innebär för den enskilde som blir kränkt och hånad på nätet så är det fullständigt fritt för den som gör det om han eller hon har utgivningsbevis. Alltså för 2000 kronor kan man bete sig på det här viset och förstöra andra människors liv. Alternativet är att inte ha utgivningsbevis då är det normala straffregler som gäller. Men det hjälper inte heller. Rättssystemet har inte kapacitet att följa efter bloggare på nätet. Den som blir kränkt får bekosta en process själv. Det här är en väldigt stor svaghet i systemet. Kan Göran Lambertz, som i andra fall värnat om den personliga integriteten när det gäller t ex kameraövervakning, tänka sig att begränsa yttrandefriheten på det här området istället?
Göran Lambertz: En av de frågor vi har direktiv att utreda i kommittén är om möjligheterna att komma till rätta med kränkningar på nätet eller i andra medier bör utvidgas t ex genom att man får bättre ekonomiskt stöd eller genom allmän åklagare skall få en skyldighet att gå in oftare och väcka åtal för förtal eller andra kränkningar. Det ligger i vår utredning att göra något åt. Det kommer att kosta en del pengar men det kanske det kan vara värt.
Maria Abrahamsson: Att begränsa yttrandefriheten?
Göran Lambertz: Det blir ju ett visst slags begränsning av yttrandefriheten om man ger den som utsätts för brott i medierna större möjligheter att komma tillrätta med de brotten. Det tycker jag är en sådan inskränkning i yttrandefriheten som man kan godta.
Maria Abrahamsson: Jag ville bara höra dig bekräfta att det var det du sa . Så jag är nöjd.
Helena Giertta: När det gäller nätet har du Göran som JK valt att inte göra något åtal? Du har sagt att det finns inget allmänt intresse att väcka åtal för det som sker på nätet.
Göran Lambertz: Huvudanledningen att jag inte agerat mot det som sker på nätet är att JK inte är behörig så jag får inte göra något.
Helena Giertta: Jag talar om dom som har utgivarbevis. Det finns flera siter som utgivarbevis men som du inte velat ta upp eftersom de inte är intressanta. Jag talar här om förtal.
Göran Lambertz: Vad gäller förtal så krävs ett samhällsintresse för att JK skall gå in och göra förundersökning och väcka åtal. ”Det skall vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt.” Varje gång vi fått sådana här fall så har vi i kanske 100 fall gå in och prövat om det faller under den kategorin. Vi har i samtliga fall funnit att det finns tveksamheter som gör att vi inte gått vidare. Det finns ett fall, Mikael Persbrandt, men där fick jag väldigt mycket kritik i medierna just för att jag väckte åtal.
Helena Giertta: Du har under 8 år väckt ett åtal men samtidigt är det omkring 10 civilrättsliga förtalsåtal per år. Det verkar finnas grund för fler åtal av JK således.
Göran Lambertz: de flesta förtalsåtal ligger utanför JKs område som är medierna som är skyddade av TF och YGL och för dom så är det bara där det finns ett allmänintresse. Det har funnits ett par fall där jag verkligen har övervägt åtal men i övriga 97 fallen har det inte funnits anledning.
Helena Giertta: Det pågår ett åtal just nu mot en ledarskribent på Svensk Bokhandel .
Göran Lambertz: Jag har inte gått in där för att det inte anmälts till JK vilket fordras för att jag skulle ta upp det.
Helena Giertta: Men var drar du gränsen för vad som skall tas upp? Även JK före dig tog väl inte upp så många fall?
Göran Lambertz: Inget fall togs upp av min företrädare under 10 år. Persbrandtfallet är det första.
Ulrika Knutsson: Det här med samhällsintresset i fallet Persbrandt och Expressen – andra röster har menat att här hamnade JK i spärrelden mellan Aftonbladet och Expressen och blev utnyttjad som kanonmat i den kampen och att det var högst diskutabelt om det var allmänintresse. Hur motiverade du det starka samhällsintresset?
Göran Lambertz: det var dels en ganska rejäl kränkning . Det var en rejäl spridning i Expressen och på nätet och det fanns ingen skälig grund för uppgifterna. Om jag skulle ta hänsyn till att jag skulle kunna bli slagträ mellan Expressen och Aftonbladet så skulle jag ta hänsyn till ovidkommande omständigheter. Det får jag som JK inte göra.
Ulrika Knutsson: andra röster har menat att det kan vara diskutabelt med åtal när det handlar om kända personer som lever i ett sorts symbios med medierna och i vissa fall tjänar på publiciteten. Då kanske man också får ta tåla hårdare publicitet. Det hade menar en del varit intressantare om JK väckt åtal i ett fall där en person var kränkt som inte spelade den rollen med medierna. Varför tog du inte den chansen?
Göran Lambertz: det hade jag gärna gjort. Jag sa till mina medarbetare då jag började för 8 år sedan att nu måste vi hitta något förtalsmål. Låt oss titta aktivt på de här anmälningarna och låt oss väcka något åtal. Men det var bara det här fallet som dök. Det fanns ett par fall till med vanliga personer som kunde ha dugt. Men det fanns inte tillräcklig grund för att väcka åtal enligt de kriterier jag angivit.
Anders R Olsson: Maria tycker att det är ett problem att vanligt folk så lätt kan få grundlagsskydd för det dom skriver på nätet. Jag håller absolut inte med om det. 1766 års TF garanterade tryckfrihet åt alla. Men då man talade om ”alla” på den tiden så menade man inte alla. Jag tror inte att kvinnor räknades dit och inte heller tänkte sig ståndspersoner att pigor och drängar skulle räknas dit. Det som händer under 1800- och 1900-talen är att det här skiktet ”alla” blir större och större. Det kommer en medelklass som kräver att få inflytande, arbetare, kvinnor osv. Nu med internet är vi framme vid en situation där nästan alla faktiskt på riktigt kan utöva sin yttrandefrihet. Varje sådan här utvidgning har varit plågsam. De som haft privilegiet tidigare tycker att de här nya grupperna yttrar sig fel och störande och man säger att nu har det gått för långt. Så här kan vi inte ha det. Precis så låter det också nu. Om 1766 års riksdagsmän kunnat läsa i förväg de förfärliga skrifter som gavs ut 1767, tryckfrihetens slyngelålder som den kallades, så hade dom inte röstat för TF.
Maria har naturligtvis rätt i att det finns en hel del otrevligt material på nätet. Men det finns väldigt mycket annat som är viktigt och värdefullt och som behöver grundlagsskydd. Därför är det viktigt att ta det kallt just nu speciellt om man som Göran Lambertz sitter som utredare. På sikt tror jag att det här med kränkningarna kommer att lösa sig. Det har det alltid gjort hittills. Håller du inte med om det Göran att det skall vara yttrandefrihet för alla.
Göran Lambertz: Jag tror att vi får grundlagsskyddad yttrandefrihet för alla och det kommer vi alltid att ha. Sedan finns det frågan om vilka yttranden skall ha ett särskilt skydd som idag finns i TF och YGL och som senare skall finnas i en yttrandefrihetsgrundlag och som innebär meddelarskydd och att lagstiftaren inte kan sänka skyddet över en natt utan att det krävs mellanliggande val. Vi har också bra skydd för andra yttranden. Situationen är mycket bättre än 1766 och bara ett par år senare kom det gustavianska enväldet och i stort sett ingen yttrandefrihet överhuvudtaget vilket man skall komma ihåg. Men jag håller i grund och botten med dig Anders. Jag tror att yttrandefriheten kan hållas väldigt högt och vi kan utgå från yttrandefrihet och bara göra inskränkningar i den mån det verkligen behövs. Sedan kan jag säga det som ”teknokrat” som skall ta fram lagförslag - men det är mina uppdragsgivare, 13 stycken politiker, det är dom parlamentarikerna som skall ange nivån på yttrandefriheten .
Maria Abrahamsson: Vi har här en klassisk konflikt. Journalistsidan som vill behålla så mycket yttrandefrihet som möjligt och blir förtvivlad vid blotta tanken att den skulle begränsa den något litet. Sedan har vi teknokraterna som du Göran som säger att det är politikerna som bestämmer. Det politikerna inte vill det är att få hela journalistkåren emot sig . Istället bollar man över till de självsanerande organen som PO, PON och Granskningsnämnden. Det är där vi hamnar nu. Först höll du Göran med mig när jag ville ha begränsningar för den personliga integriteten. Men sedan håller du med Anders när han hävdar att vi inte skall göra några inskränkningar. Men den här konflikten har vi och ingenting kommer att hända förrän politikerna vågar ta ett beslut och jag tror inte att politikerna kommer att vilja göra något nu trots Görans utredning.
Ulrika Knutsson: Då frågar jag som programledare. Vem håller du med, Göran? Anders eller Maria?
Göran Lambertz: Man kan hålla med båda. Om utgångspunkten är att man skall ha yttrandefrihet och sedan inskrider man när det finns behov av det. Sedan tycker ju även du Anders att det skall vara ett skydd mot grova oförsvarliga kränkningar och att det skyddet skall finnas även i etermedierna och tidningarna. Man inskränker på precis det sätt som vi gör idag för förtal, hets mot folkgrupp, olaga hot mm mm.
Anders R Olsson: Naturligtvis behöver vi ett skydd för den personliga integriteten. Vi har idag 18 olika yttrandefrihetsbrott . Det finns inget allmänt integritetskyddsbrott vilket jag tycker vore mycket farligt att införa. Däremot anser jag att man skall avskaffa eller inskränka en del av de brott som finns nu . Jag har sagt att det finns vissa jävliga handlingar som inte är kriminaliserade idag, smygfilmandet av den fd flickvännen som har sex med den nya pojken och så lägger man ut det på internet osv. Jag håller med om att för den typen av fall behövs en ny regel.
Göran Lambertz: Jag tror att vi skall som utredningsdirektiven ger ett ganska klart besked om nämligen lägga in en regel som förbjuder grova oförsvarliga kränkningar av privatlivet. Vi måste lägga in en regel om detta bl a för att vi har en folkrättslig förpliktelse att upprätthålla . Vi måste genom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ha ett skydd för privatlivet som ligger på en högre nivå än det vi har idag.
Sofia Mirjamsdotter: Angående det du Göran säger om inskränkningar i yttrandefriheten på nätet. Skall vi förvänta oss att det kommer någon form av reglering som kräver någon form av registrering för att överhuvudtaget få yttra sig på nätet? Och en följdfråga: En bloggare som publicerar sig och gör något som bryter mot TF och som inte har något utgivarbevis – finns det då något i den här utredningen som skall inskränka den här yttrandefriheten?
Göran Lambertz: På båda frågorna är svaret nej.
Maria Abrahamsson: Men den bloggaren bryter sannolikt mot brottsbalken och då har det inte med utredningen att göra.
Göran Lambertz: Det är riktigt. Det fullständiga svaret till Sofia skulle då vara att jag har inte med regleringen av internet i allmänhet att göra eftersom utredningen bara rör det som skyddas av TF och YGL idag och det som skall regleras av det som skall ersätta TF och YGL i framtiden.
Susanne Wigorts Yngvesson: Vilka bedömningsgrunder skall finnas för de grova kränkningarna, var går den gränsen och vem skall göra dra den gränsen? Göran Lambertz har föreslagit som bedömningsgrund istället för att utgå från tekniken: mediernas betydelse,verkan, roll, karaktärsdrag, verksamhet, ändamål, innehåll, egenskaper, aktiviteter, attribut, spridning eller deras särdrag i något annat hänseende. Om jag vore jurist skulle jag ställa mig frågan vad du egentligen menar .
Göran Lambertz: Den första frågan om vilka det är som skall hantera en sådan där gränsdragning. Det blir åklagare och domstol. Idag hanteras ju mycket av pressens egna organ. Vilka som skall omfattas? Jag kan ju nämna vilka tre alternativ vi jobbar med nu i kommittén. Det första är att särreglera de som medvetet tar på sig ett ansvar och skaffar sig ett utgivningsbevis och säger vilka dom är. De skulle få ett särskilt grundlagsskydd. Det andra alternativet är att man försöker definiera massmedierna på något sätt och säger att de här skall få det särskilda skyddet därför att dom är viktiga i en demokrati, viktiga som opinionsblidare osv. Det tredje alternativet är att vi försöker reglera utifrån ändamålssynpunkter. Vilka som skulle vara särskilt förtjänta av ett särskilt högt skydd. Då säger vi tentativt att det är yttranden för ett journalistiskt eller opinionsbildande ändamål. Alla alternativen är förknippade med svårigheter av olika slag men dom är också genomförbara.
Helena Giertta: Alternativ två skall definieras som massmedia på något sätt och alternativ tre definieras utifrån opinionsbildning och journalistik. Samtidigt är det här något som skall anpassas efter dagens verklighet. Hur skall man definiera vad som är massmedier när nu vem som helst kan direktsända TV rakt ut på nätet, var och en kan publicera sig osv.
Göran Lambertz: Alla som du nämner skulle omfattas av ett sådant skydd.
Anders R Olsson: I direktiven antyds att nuvarande lagstiftning,TF och YGL, skapar problem för Sverige i europasamarbetet. Svenska förhandlare måste räcka upp handen när det skall fattas beslut i EU och säga att det här beslutet står på någon punkt i strid med svensk grundlag så vi måste få in en reservation att just den delen inte skall inkräkta på medlemsstaternas garantier för yttrandefrihet eller liknande skrivning. Det här aktualiserades t ex i våras då det skulle antas en konvention i Europarådet om förebyggande av terrorism. Vi fick då in en reservation att konventionstexten inte skall påverka vedertagna principer om yttrandefrihet eller föreningsfrihet. Det gällde här bl a beskrivningar om hur man tillverkar bomber mm. Där vi inte har något förbud idag och heller inte vill ha något förbud. Det skulle bli svåröverblickbara konsekvenser av ett sådant förbud.
Så här har Sverige gjort sedan 1995 då vi kom med i EU och det är uppenbart att själva åldern på vår lagstiftning att vi var förts i världen med det här från 1766 eller kanske från 1809 för att var mer precis. Svenska delegater blir trodda när de säger att det här regelverket är heligt för oss. Jag undrar då vad som händer i fortsättningen om Göran slänger ut den grundlagen genom fönstret och hittar på något helt nytt. Alltså om vi själva säger att den här gamla lagen från 1766 är överspelad, den duger inte längre, nu skall vi ha något helt nytt. Hur mycket respekt kan vi då räkna med att få för undantag om vi har Europas senaste och minst beprövade grundlag?
Göran Lambertz: Det där är en jätteviktig fråga som du tar upp. Man måste ta den på allvar och analysera vårt förhållande till EG-rätten ordentligt. Det håller vi på med nu med hjälp av en person vid Uppsala Universitet och tänker se till att analysen görs glasklar och bergfast. Tror vi inte att vi kan ta fram en ny reglering som stämmer med EU-rätten och som håller vid en prövning så kommer vi inte att lämna fram ett sådant förslag. Då är det förmodligen bättre att stå fast vid det vi har idag. Just för att EU kanske accepterar det för att det är gammalt. Men förra gången jag sa det satt EG-domstolens före detta domare Stig von Bahr där och sa: ”ha ha, det tror ni bara . Bara för att det är gammalt är det ingen som kommer att acceptera . Hittar vi en konflikt med EG-rätten så kommer vi att fälla TF och YGL som dom är idag.” Det finns alltså ett problem men jag tror att det går att komma fram till något som kan fungera.
Susanne Wigorts Yngvesson: När får vi se det första offentliga förslaget från kommittén? Den andra frågan rör hur diskussionen om förslaget kan komma att föras. Det är lätt att det blir en elitistisk diskussion mellan jurister och journalister medan det i grunden är en medborgarrättsfråga. Vad finns det för strategi att göra det till en allmän medborgarfråga och inte till en elitdiskussion?
Göran Lambertz: svaret på första frågan är,strax efter valet. Svaret på den andra frågan, det vi sagt är att som alla lagstiftningsbetänkanden skall den remitteras och att vi skall ha ett eller annat seminarium kanske i lite större form. Men vi har inte förberett än så länge något riktigt folkligt av det slaget som du möjligen tänker på.
Sofia Mirjamsdotter: Har ni tänkt på att lägga ut på internet material som ingår i processen för att ta fram slutförslaget?
Göran Lambertz: Det är en bra fråga som inte tänkt så mycket på. Man kan tänka sig att göra utredningsarbetet mycket bredare men det är lite svårhanterat. Det är svårt redan idag att ha en kommitté på 25 personer. Men i princip tycker jag det är en bra idé som vi har anledning att fundera över.
Ulrika Knutsson: Vi har idag ett system med PO, PON och granskningsnämnden . Tycker du att det fungerar bra?
Göran Lambertz: Ur mitt perspektiv fungerar det ganska bra. Lite bekymrad kan man vara inför framtiden då det kan bli mindre ekonomiska resurser för detta.
Avslutande kommentar:
Anders R Olsson: jag håller med Maria Abrahamsson att Göran Lambertz har gjort en väldigt bra insats som JK. Jag har hållit på med yttrande- och tryckfrihetsfrågor under 30 nu och under dom åren har Göran varit den överlägset bästa JK vi haft också i yttrandefrihetsfrågor.
Sedan har han på något obegripligt sätt spårat ur nu på slutet med den här utredningen ….!

 

Fler artiklar och dokument om tryckfrihetsutredandet: >>>

TfFR 100105