Brev till Carl Bildt

18 november beslutade riksdagen för åttonde året i rad att Sverige ska delta med en militär styrka i USA/Nato:s ockupation av Afghanistan.

Med de små stegens tyranni beräknas vi kom upp i i "cirka 500 personer" 2010. Hur mycket är då "cirka 500 personer". Det kan bli ända upp till 855 personer enligt den typ av matematik av den högre skolan som tillämpas i Rosenbad.

Tidigare år har man angett ett exakt tak plus en evakueringsstyrka. Det gör man inte längre. Nu anger man ett cirkatal och kallar de 355 extra trupperna för "förstärknings- och evakueringsstyrka".

I media framställdes beslutet som ett på stället marsch. Men om vi utgår från att Sverige hade 290 soldater på plats i oktober 2008, 430 man i fjol och i cirka 500 nästa år är det istället en betydande upptrappning.

Sverige är ett av de få länder av de 44 som deltar i ISAF som nu trappar upp sin styrka. Förutom Sverige är det stater som Colombia, Montenegro, Georgien och Azerbajdjan som planerar att öka sina styrkor. Idel fredsälskande nationer och den västliga demokratins stöttepelare således.

Holländarna har redan satt datum för hemdragandet, liksom Kanada. Och i går sa Gordon Brown att även Storbritannien vill ha en "tydlig tidtabell". Obama vacklar och har ännu inte fattat beslut om de 40 000 extra som chefen för alla ockupationsstrupper, USA-generalen McChrystal vill ha. Men i Sverige anser försvarsminister Tolgfors i Sverige att det är illojalt att diskutera tidsplaner. Sccch, talibanerna kan höra oss!

När kriget började hade USA en enkel motivering, att finna Osama bin Ladin. Men allteftersom åren gick kom man på nya argument för att stanna. När ekots Thomas Ramberg försökte finna ut vad Sveriges motiv för att föra krig i Afghanistan var hittade han minst åtta olika förklaringar i försvarsministerns olika uttalanden:

Befria kvinnorna, införa ärliga val etc. Men nu har det visat sig att kvinnovåldet bara ökade, att de väststödda valen är genomkorrupta osv.

Det fina med sådana motiveringar är att de är självförverkligande. När kvinnovåldet tilltar ökar naturligtvis behovet av trupper, när korruptionen avslöjas ökar behovet av västledd korruptionsbekämpning.

Sanningen att säga har den afghanska regimen, hur korrupt den än sägs vara, en hel del att lära hos Tolgfors.

Han påstår att Sverige nu ökar sin satsning på den civila hjälpen. Man lägger på 200 miljoner där. Samtidigt stiger den militära kostnaden med 300 miljoner nästa år från 1,2 miljarder till 1,5 miljarder. En ökning med 25 procent. Fortfarande gäller tumregeln att för varje krona Sverige satsar på bistånd går tre kronor till den svenska truppen. Men då får vi inte glömma den kreativa bokföring Tolgfors sysslar med. Han räknar inte de transportplan som Sverige gått ihop med Nato om att köpa in enkom för Afghanistan och som kommer att kosta Sverige totalt 6,7 miljarder, varav 635 miljoner i år och 635 miljoner nästa år.

Inte heller räknas de Stridsfordon 90 som levererats till den svenska truppen, eftersom de så att säga ändå stod och rostade i Sverige.

Inte heller räknas lönerna åt stamanställd personal, alla officerare i Afghanistan. Enligt Sten Tolgfors är det alltså i stort sett gratis för Sverige att föra krig i Afghanistan eller något annat land på andra sidan jordklotet, så länge man använder befintlig teknik och personal.

Här har Hamid Karzai mycket att lära.

Redan Diogenes, på 300-talet före Kristus, beskrev processen där de stora skojarna lär upp de små. Diogenes, som bode i en tunna, träffade en gång en småtjuv som dömts för sitt brott. Varför stal du så lite? frågade han förundrat. Hade du stulit rejält så hade det varit du som satt småtjuvar i fängelse.

Betänk att enbart USA:s årliga krigskostnad är 4 gånger större än hela Afghanistan BNP. Om Obama valde att stoppa kriget skulle han alltså utan vidare kunna skriva ut en check på fyra årslöner till varenda afghan - och de flesta skulle antagligen tacksamt ta emot pengarna - och hissa Stjärnbaneret på köpet.

Men för somliga är kriget mera kärt än fred och utveckling.

Hans beslut att skicka 30 000 soldater till och pumpa upp den afghanska regeringsarmén till 300 000 man kommer att kosta lika mycket till, 4 gånger Afghanistans BNP, har man beräknat. Pengar som naturligtvis också måste komma från USA:s skattebetalare. Så mycket pengar strömmar ner i rännstenen till absolut ingen nytta, medan afghanerna dör av tvinsot (vart tredje barn är undernärt).

Den 22 sidor långa tättskrivna proposition som du undertecknat var ett enda långt febrilt försvar för att Sverige nu fortsätter president Bushs politik.

Du påstår att ISAF "upprätttats " genom FN-beslut. Det är fel. Isaf upprättades på brittiskt initiativ och godkändes först i efterhand av FN. När ISAF inrättades fanns ännu ingenting som liknade regering i Kabul.

Du påstår att det är FN:s insatsregler som gäller i krigföringen. Fel. Det är Nato:s.

Du slirar på frågan vem Sverige ska lämna ut fångar till. Du säger att det ska ske med respekt för mänskliga rättigheter - men såväl USA som den afghanska regeringen använder tortyr, och den afghanska regeringen dessutom dödsstraff. Så vem ska Sverige utlämna dem till, Carl Bildt? Någon tänkt skinande ren tredje part? Är det för mycket begärt att en regering som skickar trupper i krig ska tala klartext om detta?

Till och med truppanslagets benämning finner jag lögnaktig. Riksdagen anslår dryga miljarden till "fredsfrämjande förbandsinsatser". Men uppdraget i Afghanistan är alls inte fredsfrämjande eller fredsbevarande. Svenska soldater skjuter skarpt mot civila som inte beter sig som de vill, inte stannar i tid eller har fel byledare. Sverige för krig. På FN-språk heter det "fredsframtvingande".

I detta krig som började med en lögn - att Afghanistan stött bin Ladin att utföra terrordåd mot USA, fast man erbjudit sig att lämna ut honom till ett tredje muslimskt land - har det inte gått en dag utan nya lögner.

10 000-tals afghaner har fått sätta livet till. Bombningarna fortsätter varje dag. Superbomber som Daisy Cutters och Hellfire - helveteseld, ett passande namn i ett djävulskt krig mot värdens tredje fattigaste folk, fälls regelbundet.

Sverige har redan blodat ner sig tillräckligt. Svenska officerare har beordrat mord på byledare. Svenska officerare har instruerat afghaner som i sin tur dödat tiotals andra afghaner och i år har svenskarna även började döda på egen hand, gömda i sina stridsfordon har de använt kanoner och automatvapen på det tättbebyggda slättlandet i norr.

Visst är det synd om svenska pojkar och flickor som lemlästats i ett meningslöst krig. Men oron, klagan och vreden ska riktas mot dem som har lurat dit dem, inte mot afghanerna som slåss för att befria sitt land.

Ge de svenska soldaterna maximal säkerhet genom att genast ta hem dem till Sverige!

Stefan Lindgren