Sverige är i krig i Afghanistan. Hur gick det till? Vilka beslut togs på vägen dit? Det är angeläget att beskriva det när efter 200 år av fred svenska soldater för första gången deltar i ett fullskalekrig. Genomgången är uppdaterad 091012 och 091030 efter att "hemligstämpeln" hävts även på dokumenten 2005-02 och andra dokumentet 2005-12-15.

Vägen in i Afghanistankriget

Sverige är i krig i Afghanistan. Först sa regeringen att det var en vanlig FN-operation med närmast polisiära uppgifter av den typ vi haft i Sinai, på Cypern och senare på Balkan. Men vartefter kriget intensifierats och även de svenska soldaterna dragits in i strider har det slutligen gått upp för såväl massmedier som allmänhet att Sverige nu är i krig. Det har blivit klart för alla att det inte rör sig om FN-förband utan att svensk trupp ingår i en NATO-styrka.

Av LARS-GUNNAR LILJESTRAND

Hur gick det till? Vilka beslut togs på vägen dit? Det är angeläget att beskriva det när efter 200 år av fred svenska soldater för första gången deltar i ett fullskalekrig.

Den 7 oktober 2001 angrep USA Afghanistan. Bushregeringen pekade ut landet som hemvist för terrorister ansvariga för attentaten den 11 september. USA åberopade självförsvarsrätten och FN:s säkerhetsråds resolution 1368. Något uttalat stöd för USA:s krig fanns inte i resolutionen men stater främst i västvärlden godtog den amerikanska regeringens syn på självförsvarsrätten. (Se vidare Afghanistan.nu nr 1 2009 eller TfFR jan-maj 2009 för genomgång av folkrättsfrågorna kring kriget).

Regeringen motiverar Sveriges deltagandet i kriget också med folkrättsliga argument. För att se vad som ligger bakom det får man gå tillbaka till månaderna efter USA:s angrepp i oktober 2001.

Även om en stat hävdar självförsvarsrätten måste svaret vara proportionellt och genomföras i direkt anslutning till attacken mot det egna landet. För USA och dess främsta allierade i kriget Storbritannien var det ett uppenbart dilemma. Angreppen i form av massiva bombattacker och invasion på marken var varken proportionella mot 11 septemberattentaten eller begränsade till tiden direkt efter dem. För att få någon legitimitet kring kriget behövdes en regim i landet som kunde stå som inbjudare till USA:s koalition Operation Enduring Freedom, OEF. Det skall direkt sägas att det inte är förenligt med folkrätten att intervenera på inbjudan om det pågår en inre konflikt vilket var fallet i Afghanistan. Men det blir ändå ett sken av legitimitet om det finns en regim att peka på som bjuder in.
På initiativ av USA och Storbritannien samlades 30 afghanska ledare från fyra grupperingar i Bonn den 5 december 2001. De två viktigaste grupperna var krigsherrar från de norra delarna och representanter för den gamla kungen som avsattes 1973. Den stora gruppen pashtuner var knappast alls representerad. Det här var ingen församling som på något rimligt sätt kunde sägas representera det afghanska folket. Men resultatet blev en interimsmyndighet som utnämndes att styra Afghanistan fram till dess val hållits. Den skulle komma att få en nyckelroll för de fortsatta ansträngningarna att legitimera kriget. Här fanns en regim färdiguppsatt som kunde stå som inbjudare till USA:s koalition. Ett annat resultat av Bonnmötet blev upprättandet av International Security Assistance Force (ISAF) på brittiskt initiativ. ISAF var den styrka med huvudsakligen NATO-trupper där de svenska soldaterna senare kom att ingå.

Bonnmötets status är oklar. Det hölls inte i FN:s regi utan under den vaga beteckningen under FN:s ”beskydd”. Säkerhetsrådet godkände i efterhand Bonnöverenskommelsen den 6 december i resolution 1383 och i resolution 1386 från den 20 december godkändes insättandet av ISAF-styrkor.
Det är denna Bonnöverenskommelse och den efterföljande resolutionen som Sveriges regering åberopar för svenska soldater i Afghanistan. En historik ges i propositionen 2001/02:60 som mynnar ut i förslag till beslut att sända de första soldaterna. Propositionen slår fast att allt tar sin början med Bonnmötet den 5 december och den därpå följande inbjudan av brittiska ambassaden den 12 december att delta i ISAF. Regeringen förhåller sig i propositionen helt okritisk till Bonnmötet och ifrågasätter inte dess representativitet eller att det var arrangerat av de två ockupationsmakterna USA och Storbritannien.
Men diskussioner om svensk insats var på gång redan före Bonnöverenskommelsen.

Två veckor efter 11 september skriver Försvarsdepartementet en PM : ”Svenska militära möjligheter att delta i en koalition mot terrorism?” Där anges planering utifrån att Sverige skall delta med militär insats i en global koalition. NATO-standard antas gälla för enheterna för att säkra samverkan med andra stater. Det handlar om ledning , ingenjörskompani, militärpoliskompani, fältsjukhus och transportflyg. Man ser långsiktigt och uppskattar att ingenjörskompaniet kan vara klart till 2002 och militärpoliskompaniet klart till 2003. Det nämns inte var operationerna skall sättas in.

I en uppföljande PM från 9 november är det förtydligat att insatsen gäller Afghanistan. Förutsättningen anges som att ”Sverige får en förfrågan att delta i en större, multifunktionell FN-insats i Afghanistan”.

Den 24 oktober 2001 hade statssekreteraren vid Försvarsdepartementet erbjudit två enheter experter om vardera 12-13 man från FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) till den amerikanska koalitionen mot terrorism (PM 2001-11-07). PM:et ställer en rad synnerligen relevanta frågor: finns FN-mandat, kan experterna arbeta inom ramen för ett amerikanskt militärt etablissemang ”i närheten av det nu aktuella insatsområdet”, vilka särskilda avtal fordras?
PM:et avslutas med att amerikanska ambassaden vill träffa departementet den 8 november för att diskutera detta vidare. Protokollet från det mötet är hemligstämplat.

När de här diskussionerna och förberedelserna pågick fanns ingen FN-sanktionering av en multi-nationell insats. Det svårt att tänka sig att USA inte redan då hade planerna klara för Bonnavtalet och intecknade att en interrimsregim skulle sättas upp och inbjuda till intervention. Detta måste också stått klart för den svenska regeringen, även om man i propositionen 2001/2002:60 inte nämner något om en förhistoria med amerikanska kontakter.

Mycket stod alltså på spel i Bonn. En interimsregering måste fram, kosta vad det ville. Hela planeringen byggde på det. Dåvarande utrikesministern Colin Powell gav ordern till sina utsända att tvinga fram en uppgörelse: ”Håll dom kvar där. Lås in dom om det är nödvändigt. Vi vill inte att det här går överstyr.” (Frontline 7 juni 2002).

Reglerna för ISAF fastställdes i ett Memorandum of Understanding (MoU) 9 januari. Sverige hade som kommande deltagare i styrkan lämnat sina kommentarer till reglerna den 24 december 2001. I MoU anges vem som leder operationerna , ansvarsfördelning mellan enheterna , frågan om immunitet, finansiering mm. Detta MoU gäller för den första styrkan som sattes upp och Storbritannien gavs ansvaret för ledningen med operativ kontroll av alla de deltagande nationernas styrkor.

Uppgiften var att upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivningar (karta som anger området finns med) så att interrimsregimen och FN-personal kan verka där. ISAF har rätten att ”agera i självförsvar, utvidgat självförsvar såväl som skyddande av styrkor och användande av militära medel för att klara uppgifterna.” Insatsreglerna (Rules of Engagement) som bestämmer vilka militära medel som får användas finns i MoU men är hemligstämplade.

I ett särskilt avtal med Interimsregimen (bilaga till MoU) ges ISAF full frihet att utan hinder röra sig över hela Afghanistans territorium såväl till lands som i luften. All ISAF-personal (och afghaner som ISAF kontrakterar) åtnjuter immunitet och kan ej arresteras eller hållas fängslade av afghanska myndigheter. Personal får ej heller ställas till svars inför någon internationell tribunal. ISAF fritas från ansvar för all skadegörelse som uppkommer i samband med styrkans operationer. Det här regelverket gällde för första fasen av ISAF men nu lades mönstret fast för kommande insatser.

Veckan efter Bonnmötet lämnade försvaret sin utredning om den första truppen bestående av fem man i en rekognosceringsstyrka och tre patruller med 15 man, totalt 45 man.

Den 27-29 december 2001 deltar svenske militärattachén i London i den brittiska planeringskonferensen för ISAF. Två svenska officerare skall placeras vid britternas taktiska högkvarter för operationerna. Sverige understryker att åtagandet ej sträcker sig längre än till 30 april 2002.

Försvaret bedömer i en skrivelse 2002-01-11 att uppgifterna för svenska styrkan är ”samverkan med olika parter, patrullering, rekognosering och skydd av prioriterade objekt.” För den händelse att insatsen skulle dra ut två månader längre än sista april krävs nyrekrytering av del av personalen.

Riksdagen tar den 18 januari 2002 beslutet enligt regeringens förslag att skicka en trupp om 45 man under högst 6 månader. Samma dag sänder brittiske försvarsministern Geoffrey Hoon ett personligt tackbrev till svenska försvarsministern Björn von Sydow och tackar för det svenska beslutet. I sitt svarsbrev den 24 januari berömmer von Sydow britterna för den snabba processen att bara en månad efter Bonn sätta upp styrkan.

Inför NATO:s säkerhetskonferens i München sammanfattar Försvarsdepartementet den 28 januari 2002 Sveriges synpunkter på insatserna och utvecklingen framöver:
- Sverige deltar nu med 45 man under brittisk ledning
- Ingen planering finns för en fortsatt större truppinsats
- Sverige kan dock sätta in mer personal i icke direkt militära uppgifter
- Sverige refererar till rapporter bl a från EU:s representant för Afghanistan, Francis Vendrell, där det talas om ökning av styrkorna till 30 000 man efter ISAF (som vid den här tidpunkten var 3000 man) och ställer frågan om det då blir en FN-ledd operation och om muslimska stater skall medverka.

Uppenbarligen blev det ingen FN-ledd styrka och inte heller något deltagande av muslimska stater. Istället blev det också rent formellt en NATO-styrka av ISAF även om det i praktiken från början varit NATO som drivit fram organisationen. Det var som vi kommer att se NATO som också stod för ökningen av styrkorna.
Redan den 8 maj 2002 var regeringen dock beredd att förlänga den svenska insatsen på 45 man till december samma år (Prop. 2001/02:179). Som skäl anges den svåra situationen i landet med minor, stora flyktingskaror och matbrist. ISAF-styrkorna hade nu totalt nått siffran 4500 man. För samordning med USA:s koalitionsstyrkor OEF hade regeringen den 14 mars beslutat att två officerare placeras vid den amerikanska ledningscentralen i Tampa Florida.

Senare samma år den 14 november kommer en ny proposition 2002/2003:21 med begäran att riksdagen ställer sig bakom ytterligare en förlängning på 6 månader för 45 man. Nu är ”ett allvarligt och oförutsägbart säkerhetsläge” skälet till förlängningen och man öppnar för en större svensk insats genom att operationsområdet vidgas till att eventuellt omfatta Mazar-e-Sharif i norra Afghanistan.

Försvaret får i uppdrag att utreda vad en placering i Mazar-e-Sharif kräver i form av ytterligare insatser. I utredningen av den 4 mars 2004 finns personalbehov, material och kostnader . Vad gäller uppdragets längd refererar man nu till en brittisk bedömning att tyngdpunkten med militära insatser handlar om 5 år och sedan nedtrappade uppgifter under ” flera årtionden av engagemang”.

Den 15 april 2004 lägger regeringen fram nästa proposition (2003/2004:71). Läget beskrivs på ett helt annat sätt: ”Säkerhetssituationen i Afghanistan har under det senaste året försämrats markant både i de södra och norra delarna av landet liksom i Kabul.” Vidare: ”utvecklingen är svårbedömd och osäker även på kort sikt”. I en bisats nämns att NATO sedan augusti 2003 formellt tagit över ISAF och nu beskrivs den amerikanska koalitionen OEF som en ”viktig samarbetspartner” till ISAF. Den svenska truppen ökas till 150 man och får under brittiskt kommando Mazar-e-Sharif som operationsområde i enligt med den överordnade NATO-planen för Afghanistan. Den utvidgade styrkan skall bl a bestå av del av ett snabbinsatskompani med uppgifterna att förstärka och undsätta enheter i regionen och verka ”säkerhetshöjande”. Nu är det inte längre en kortvarig konflikt där Sverige är med: ”svenska bidraget skall kunna stå till den internationella styrkans förfogande under flera års tid.”

Den rättsliga statusen för de svenska trupperna reglerades i ett avtal mellan Sverige och NATO som undertecknades i februari 2005. Här klargörs att insatsreglerna (Rules of engagement) beslutas av NATO (”issued as a separate document through the NATO chain of command”). Emblem på de nationella uniformerna bestäms av NATO liksom regler för flaggor och andra märken. Kommande förluster förutses. Styrkorna skall ha medel för upplivning efter strid (Battlefield Advanced Resuscation Techniques and Skills) och stöd för personer med traumatiska upplevelser. Styrkornas privilegier och immunitet i Afghanistan som tidigare beskrivits kvarstod oförändrade.

Nästa steg i Afghanistaninsatsen tas med uppdraget till försvaret 2005-06-22 att utreda en ny och vidgad roll som inte är oss pådyvlad utan självmant vald av regeringen. Man skriver att ”Sverige anmält intresse av att överta ledarrollen för det regionala säkerhetsteamet i Mazar –e-Sharif”.

Den 27 oktober 2005 lägger regeringen fram propositionen för utökning till 375 man under 24 månader (Prop.2005/06:34). Säkerhetsläget är ytterligare försämrat. De brittiska styrkorna omgrupperas till södra Afghanistan för att sättas in i striderna med talibanerna och Sverige tar på sig att istället fylla tomrummet i området Mazar-e-Sharif och också överta ledningsfunktionen där efter britterna.

Det nya uppdraget kan medföra större risker. I försvarets rapport den 15 december 2005 om den vidgade insatsen gör den militära underrättelsetjänsten MUST bedömningen : ”Inom ramen för de hot- och risknivåer som MUST redovisar, kan tillfälliga förändringar, höjningar eller sänkningar , av beredskapen ske på taktisk nivå. Det kan således vara ett faktum att det vidtas en rad säkerhetsskyddsåtgärder vid förbandet inom ramen för en oförändrad bedömning från MUST.”

Den här något kryptiska hotbedömningen förklaras tydligare i en kompletterande rapport också av den 15 december som tidigare hemligstämplats. PRT i texten är NATO-indelningen för Mazar-e-Sharif . MUST gör bedömningen ( versaler enligt MUSTs skrivning):
”MUST prognos gällande utvecklingen i norra Afghanistan , indikerar att säkerhetsläget kan komma att försämras. Försvarsmakten har i de förberedelser som gjorts , dimensionerat PRT för att hantera hot-och risknivåer upp till FÖRHÖJT HOT. Med nuvarande bedömning som grund , bör PRT anpassas för att kunna hantera ett säkerhetsläge innebärande ett MYCKET HÖGT HOT.” Detta stod alltså klart för regeringen i slutet av 2005 medan man till allmänheten fortfarande gick ut med budskapet om fredsbevarande inom ett lugnt område med en vänligt inställd befolkning.

Beslutet om ledningen i Mazar-e-Sharif togs av regeringen den 26 januari 2006 och den 15 mars avlöste den svenska styrkan britterna. Regeringen skriver i beslutet att det har sin bakgrund i att britterna för över trupper till Kandahar och södra Afghanistan.

Nästa ökning till 600 man kommer i proposition 2006/07:83 av den 15 mars 2007. Läget i landet är än mer försämrat. Det är ett sjunkande förtroende för regeringen och presidenten, svag samhällsstyrning, utbredd korruption och regelrätta strider förekommer i södra och östra Afghanistan. Ökningen till 600 man motiveras med att Sveriges ansvar för ledningen i Mazar-e-Sharif kräver större styrkor. ISAF uppgår nu till 35 000 man totalt.

NATO:s toppmöte i Bukarest i april 2008 antog en politisk och militär plan för insatsen i Afghanistan som Sverige anslöt sig till. Mötet slog fast att NATO inte kommer att tillåta ”extremister och terrorister sådana som talibanerna eller al-Qaida att återta kontrollen över Afghanistan”. Hur och med vilka medel man skall göra det framgår inte av dokumentet. Det är de hemliga insatsreglerna och orderna från den operativa ledningen på platsen som bestämmer vad styrkorna gör.
Med proposition 2008/09:69 av den 13 november 2008 ökas ramen till 855 man. Säkerhetsläget är ytterligare försämrat och den afghanska regeringen har successivt förlorat folkets stöd. Striderna intensifieras och antalet ”allvarliga incidenter” har 2007 ökat med 30  % och med ytterligare 30% bara första halvåret 2008. ISAF omfattar nu 50 000 man. Regeringen säger att insatsreglerna innebär att styrkan kan tillgripa ”våldsmedel som går utöver traditionellt självförsvar”. Ökningen motiveras med att Sverige måste ha beredskap att sätta in mer trupp genom sitt ansvar för Mazar-e-Sharif och att säkerhetsläget är ytterligare försämrat.

Mer än 7 år har gått efter insatsen av den första svenska styrkan på 45 man som hade en begränsad uppgift i Kabulområdet att svara för interrimsregeringens säkerhet under högst 6 månader. Nu har ISAF hela Afghanistan som operationsområde och den svenska styrkan är satt till 855 man. Regeringen ställer inget slut i sikte för de svenska insatserna.

Svenska trupperna ingår i en NATO-styrka med endast en allmän och vagt formulerad FN-sanktionering. All operativ verksamhet styrs av NATO-kommandot. Svenska soldater har NATOs emblem på sina uniformer.

Sammanblandningen mellan den amerikanska koalitionen OEF och NATO:s ISAF har gått så långt att ingen utomstående i väst och förmodligen ingen afghan kan se vad skillnaden är mellan styrkorna. USA har den största truppkontingenten i ISAF och en amerikansk general har befälet över bägge styrkorna. Utplaceringen av ISAF-trupper görs så man kan kraftsamla i de andra delarna av landet. Ett exempel är de svenska styrkorna som avlöste britterna i Mazar-e-Sharif så att Storbritannien istället kunde bekämpa motståndet i södra Afghanistan.

Regeringen beskriver i proposition 2005/06:34 vad som skall skilja ISAF och OEF: ”Skillnaden mellan de olika insatsernas uppgifter kan därmed något förenklat beskrivas så att den internationella säkerhetsstyrkans uppgifter skall vara orienterade mot skydd av ett område och dess befolkning (geografiskt orienterade uppgifter) medan koalitionens uppgifter fokuseras mot kända militära grupperingar(styrkeorienterade uppgifter)”. Det är ett teoretiserande som har liten koppling till vad som sker i verkligheten. Ett exempel är ISAF:s flygbombardemang av två tankbilar som kapats av motståndet i Kunduz den 3 september 2009. ISAF-atttacken dödade mellan 60-90 personer varav många civila. Den tyske ISAF-befälhavaren i området gav order om anfallet. Tankbilarna skulle frakta bränsle för USA:s krig och ISAF:s roll var att säkra försörjningskedjan för amerikanarna.

De svenska trupperna i Mazar-e-Sharif som gränsar till Kunduz organiseras under det tyska kommandot som stod bakom flygattacken. För samordningen av operationer i området är svenska officerare stationerade i det tyska högkvarteret i Kunduz.

Upptrappningen av kriget och den alltmer konstlade uppdelningen mellan ISAf och OEF har till slut tvingat försvaret att gå ut med en förklaring på sin hemsida ”ett skäl för möjlig sammanblandning av operationerna är att den negativa säkerhetsutvecklingen i Afghanistan har medfört att ISAF idag genomför offensiva operationer mot motståndsgrupperingar på ett sådant sätt som tidigare var associerat med OEF.”

Den svenska styrkan dras mer och mer in i strider med motståndet och allt tyder på att det kommer att fortsätta och intensifieras.

Sverige deltar alltså i USA:s och NATO:s krig som startades och genomförs på synnerligen tveksamma folkrättsliga grunder utifrån en riggad process i Bonn vilken förbereddes innan något säkerhetsrådsbeslut. Den svenska insatsen har inte något klart mål från svenska regeringen , ingen bortre tidsgräns finns och den genomförs med militära insatsregler som hålls hemliga för svenska folket.

 

Från "polisinsats" till svenskt deltagande i fullskaligt krig: Datum, dokument/utfärdare, kommentar.

FÖRE BONNAVTALET

2001-09-26
Svenska militära möjligheter att delta i en koalition mot terrorism/Försvarsdepartementet.
Kommentar: Utredning av möjliga svenska militära insatser.

2001-10-24
Minnesanteckningar/Försvarsdepartetmentet.
Hemligstämplad.

2001-10-30
Promemoria - samtal om FOIs NBC-experterden 30 oktober 2001/Försvarsdepartementet.
Hemligstämplad.

2001-11-05
MånadsrapportUNSMA oktober 2001/Öv Kent Samuelsson
Hemligstämplad.

2001-11-07
NBC experter i koalition mot terrorism/Försvarsdepartementet.
Sverige erbjuder FOI-experter till den amerikanska koalitionen mot terrorism.

2001-11-08
Skrivelse från möte den 8 november 2001/Försvarsdepartementet.
Hemligstämplad.

2001-11-09
Svenska militära bidrag i en eventuell FN-insats i Afghanistan/Försvarsdepartementet.
Utredning om möjliga svenska styrkor till Afghanistan.

2001-12-03
Konsekvensbedömningar/Försvarsdepartementet.
Hemligstämplad.

BONNAVTALET

2001-12-11
Anmodan om underrättelsebedömande inför en eventuell insats i Afghanistan/Försvarsdepartementet.
Begäran om utredning av säkerhetssituationen och möjliga hot mot en kommande svensk styrka.

2001-12-12
Försvarsmaktens möjligheter till tidig insats i Afghanistan/Försvarsmakten.
Försvarets förslag till en första rekognoseringsstyrka på 5 man samt förslag till en andra styrka på 3 patruller om vardera 15 man med bla begränsade offensiva insatser (Hard arrests).

2001-12-18
Anmodan att planera och vidta förberedelser inför en internationell insats/Försvarsdepartementet.
Försvaret får uppdraget att planera och vidta förberedelser för en första insats på 5+ 3x5 =45 man.

2001-12-18
Swedish contribution to the Multinational Security Assistance Force in Afghanistan/Försvarsdepartementet.
Erbjudande om Sveriges deltagande med trupp I Afghanistan till en förberedande konferens för ISAF I Storbriannien 19 dec.

2001-12-20
Förberedande styrka till Afghanistan/Regeringen.
Första regeringsbeslutet att sända 5 man till Afghanistan för att ta fram underlag för truppinsats.

2001-12-20
Reg. Prop 2001/02:60 Svenskt deltagande i en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan/Regeringen.
Proposition om det första riksdagsbeslutet att gå med i ISAF.

2001-12-28
ISAF MOU 5th draft (24 th Dec 01)-SWEDISH comments/Försvarsmakten.
Svenska försvarets kommentarer till utkast för överenskommelse om ISAF ( MOU). Ledningsfrågor , kommandostruktur , insatsregler , immunitet, kostnader etc.

2001-12-29
Force Planning Seminar , AMC South Cerney 27-29 dec 01/Försvarsmakten.
Rapport av bitr försvarsattachen från seminarium om förberedelse för ISAF. Bl a skall svensk officer placeras i brittiska taktiska högkvarteret för ISAF.

2002-01-10
Final ratification draft-9 Jan 02 Memorandum of Understanding/Försvarsdepartementet.
Slutligt avtal mellan staterna som deltar i ISAF. Ledningsfrågor, kommandostruktur, insatsregler, immunitet, kostnader etc.

2002-01-10
Undertecknande av överenskommelse mellan deltagande länder I International Assistance Force (ISAF)/Regeringen.
Regeringsbeslut om första ISAF-styrkan ( 45 man) med förbehållet att riksdagen godkänner.

2002-01-11
Redovisning enligt Regeringsbeslut 2001-12-20 Förberedande styrka till Afghanistan/Försvarsmakten.
Försvarets planering av första ISAF-styrkan, chef , stab och tre patruller. Dessutom avdelas två officerare till brittiska ledningsfunktionen i Storbritannien.

2002-01-16
Brev om den förberedande styrkan till Afghanistan/Försvarsdepartementet.
Till försvaret att skicka 5 man i förberedande styrka (enligt tidigare regeringsbeslut). Ej stridande personal.

2002-01-18
Beslut om svenskt deltagande i en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan mm/Regeringen.
Till försvaret att enligt tidigare beslut ställa första styrkan ( 45 man ) till ISAF:s förfogande.

2002-01-18
Snabbprotokoll från riksdagen. Beslut att sända en styrka till Afghanistan.
Beslut att skicka trupp till Afghanistan.

BESLUT ATT SKICKA TRUPP TILL AFGHANISTAN

2002-01-23
Brev från brittiske försvarsministern Geoffrey Hoon.
Brittiske försvarsministern tackar svenska försvarsministern Björn von Sydow för Sveriges deltagande i ISAF.

2002-01-24
Brev från Björn von Sydow till brittiske försvarsministern.
von Sydow uttrycker sin beundran för britternas snabba etablering av ISAF.

2002-01-28
Underlag Afghanistan vid Münchenkonferensen/Försvarsdepartementet.
F.n. är Sverige ej berett att fortsätta med större truppinsats efter den första perioden. Ev kan ej stridande personal komma ifråga.
Sverige frågar om fortsatta trupper under FN med deltagande av muslimska stater.

2002-01-30
Hemställan angående samverkanspersonal/Försvarsmakten.
Placering av samverkanspersonal vid USCENTCOM (Coalition Cordination Center) i Tampa Florida för att säkra samverkan mellan OEF och ISAF.

2002-05-08
Prop. 2001/02:179 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan/Regeringen.
Förlängning av styrkan (45 man) till december 2002.

2002-11-14
Prop. 2002/2003:21 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan/Regeringen.
Förlängning av styrkan (45 man) med 6 månader, NATO tar formellt över ledningen av ISAF.

NATO TAR FORMELLT ÖVER LEDNINGEN AV ISAF

2004-03-04
Svar på anmodan avseende möjliga svenska bidrag till ett multinationellt Provisional Stabilisation Team (PST) i Afghanistan/Försvarsmakten.
Personal, material och kostnader för att ändra operationsområdet till Mazar-e-Sharif.

2004-04-15
Prop.2003/2004:71 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan/Regeringen.
Ökning till högst 150 man och förlängning.

2005-02
MoU Finland, Norge, Sverige and UK. Command arrangements and Related Matters for International Security Assistance Force Group North (West)
Avtal mellan Sverige och Storbritannien om de svenska styrkorna efter det att NATO tagit över ISAF.

2005-06-22
Uppdrag att fortsätta förberedelserna för övertagande av ledningen för ett regionalt säkerhetsteam i Afghanistan inom ramen för ISAF/Försvarsdepartementet.
Utredning om Sveriges övertagande av ansvaret för Mazar-e-Sharif.

2005-10-27
Prop.2005/06:34 Utökat svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan/Regeringen.
Ökning till högst 375 man under 24 månader.

2005-12-15
Rapport – förberedelser för övertagande av PRT/ISAF/Försvarsmakten.
Försvarets rapport om förberedelser för övertagande av ledningen för Maza-e-Sharif.

2005-12-15
Kompletterande rapport – förberedelser PRT/ISAF/Försvarsmakten
MUSTs bedömning av hotbilden

2006-01-26
Svenskt övertagande av ledningen för ett regionalt säkerhetsteam i Afghanistan inom ramen för ISAF/Regeringen.
Beslut om övertagandet av ansvaret och ledningen inom ISAF för området Maza-e-Sharif.

2007-03-15
Prop.2006/07:83 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan/Regeringen.
Ökning till högst 600 man under 24 månader.

2008-11-13
Prop.2008/09:69 Fortsatt svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan/Regeringen.
Ökning till högst 855 man till december 2009.

TfFR 2009-09-14 / 2009-10-12 / Afghanistan.nu