I en serie möten före rättegången och en utfrågning förra veckan gav den förre bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic allmänheten en förhandsinblick i sitt försvar mot anklagelser om folkmord i Srebrenica.

Radovan Karadzics försvar mot anklagelser om folkmord i Srebrenica

Den förre bosnienserbiske presidenten Radovan Karadzic gav en förhandsglimt av sitt försvar mot anklagelser om folkmord i Srebrenica under en utfrågning och en serie möten före rättegången vid Haagtribunalen förra månaden.
V id en utfrågning före rättegången den 23 juli, sadeKaradzic:
”Detta är vårt sista tillfälle någonsin att klargöra vad som hände i Bosnien, och särskilt i Srebrenica. … Jag försäkrar er att vi talar om skillnader som kan räknas i tusentals offer. Detta är en fråga om att fastställa fakta, och om vi gör det, bryr jag mig inte ens om vilket beslut det blir om mig i rätten (Trial Chamber). Jag vill bara söka sanningen.” Han sade också: ”Allt som har med Srebrenica att göra som har presenterats hittills är felaktigt… allt är inflammerat och allt måste fastställas uppgift för uppgift.”

Av ANDY WILCOXSON

Karadzic ifrågasatte inte att det förekommit avrättningar. Han sade: ”folks händer var bundna, och baserat på det kan vi förmoda att dessa människor avrättades, men detta är en generalisering som inte kan användas för att fastställa ett helt folks och inte bara en persons skuld.” Han sade: ”Vi måste fastställa sanningen. När någon dog, oavsett om de dog 1992, 1993 eller 1995; huruvida de dödades i strid eller dödades till följd av avrättningar.”
Det vore ett misstag att uppfatta Karadzics hänvisning till avrättningar som ett medgivande att bosnienserbiska styrkor avrättat oskyldiga bosnienmuslimer från Srebrenica. Muslimerna i Srebrenica var allt annat än oskyldiga. Under 1992 attackerade, massakrerade och torterade bosnienmuslimer från Srebrenica sadistiskt bosnienserber i de kringliggande byarna. Videobevis för deras hantverk kan ses här och här.
Under rättegången mot Slobodan Milosevic beskrev den förre befälhavaren för FN:s skyddsstyrka i Bosnien, general Philippe Morillon, Srebrenica som en ”helvetisk hämndcirkel”. Han sade att bosnienmuslimerna ”genomförde angrepp under ortodoxa högtider och förstörde byar, där alla invånare massakrerades”. ”Detta skapade en fullständigt exceptionell hatnivå i regionen.”
Den sittande rättegångsdomaren frågade Morillon rakt på sak: ”Säger ni då, general, att det som hände 1995 var en direkt reaktion på vad Naser Oric [den bosnienmuslimske militärbefälhavaren i Srebrenica] gjorde mot serberna två år tidigare?” Morillon svarade: “Ja, jag är övertygad om det.”
Under utfrågningen före rättegången lade Karadzic fram en rad argument som, om han kan bevisa bara några av dem, allvarligt kommer att undergräva trovärdigheten hos dem som hävdar att folkmord begicks i Srebrenica. Han sade: ”gravar grävs ut [och] kroppar flyttas till Srebrenica för att bevisa ett påstående… Det finns levande människor vilkas namn finns på gravstenarna. I de första valen fanns det människor som röstade som hade listats som saknade och dödade. … Det fanns folk som stupade i strid under hela perioden, och folk som dog 1992 eller 1993, [vilka] senare framställts som offer för massakern i Srebrenica… det är många människor som bor utomlands som förtecknades som saknade.”
Faktiskt råder ingen oenighet mellan åklagaren och försvaret om att många av kropparna som hittats i massgravar runt Srebrenica hade grävts upp från andra platser och begravts på nytt. Åklagarens förklaring är att detta gjordes för att dölja bevis på att människor dödats. Karadzics förklaring tycks vara att dessa kroppar återbegravdes för att driva upp antalet dödade och ge trovärdighet åt påståendet om folkmord.
Karadzic tog upp möjligheten att offer räknas dubbelt och till och med tredubbelt av undersökarna. Till exempel om samma persons DNA hittas på tre olika gravplatser, kan de räknas som tre olika offer. Han sade: ”Det finns en mängd överdrifter här. Vi vill fastställa exakt vem som omkom och vems DNA som lämnades för att kunna säga att ja, detta antal offer är oomtvistligt… Jag har nämnt primära, sekundära och tertiära gravar. Ett DNA skulle ha kunnat presenteras tre gånger som om det kom från tre olika personer och allt måste verifieras.”
För att avgöra om dubbelräkning har förekommit kräver Karadzic att hans expertteam får tillgång till alla obduktions- och DNA-bevis. Hans avsikt är att jämföra 300 slumpmässiga urval av alla DNA som samlats in för att se om det finns några dubbleringar. Om det finns det, kommer hans expertteam att analysera alla prover tills de fastställt hur många unika prover man funnit.
Tyvärr delar Internationella kommissionen för saknade personer (ICMP), som har hand om uppgrävningarna och DNA-analyserna, inte med sig bevisen till Karadzics försvarsteam. Det visar sig också att ingen från tribunalen någonsin har sett DNA-bevisen. Åklagaren Hildegard Uertz-Retzlaff berättade för domstolen: ”ICMP har inte lämnat något DNA till oss heller. De är kommissionen som har det. Så det är inte så att de ger det till oss och inte till andra.”
Det är lite chockerande att tribunalen förlitar sig på ICMP:s fynd för att belägga så allvarliga anklagelser som folkmord utan att ens ha sett bevisen – och än mindre prövat deras kvalitet eller tillförlitlighet. Man skulle tro att de vore mer noggranna då de handskas med så allvarliga anklagelser som folkmord.
I en faktaresumé inför rättegången inlämnad den 29 juni ifrågasatte Karadzic tribunalens diskutabla användning av benämningen ”folkmord” i samband med Srebrenica.
I målet mot Krstic fastställde tribunalen att ”förekomsten av en plan eller politik är inte en juridisk förutsättning för brottet folkmord”. Krstic dömdes för folkmord i Srebrenica trots det faktum att domarna inte funnit ”några uttalanden av medlemmar av Republika Srpskas generalstab som tydde på att dödandet av bosnienmuslimska män motiverades av folkmordsavsikten att tillintetgöra Srebrenicas bosnienmuslimer”.
Tribunalen använder en så bred definition av folkmord att dödandet av militär personal under krig räknas dit. I domen mot Krstic fann tribunalen att ”en viss del av kropparna i de undersökta gravplatserna kan ha varit av män som dödats i strid”.
ICTY:s kammare för överklaganden sade: ”Rätten behandlade dödandet av männen i militär ålder som bevis av vilka man kunde sluta sig till att Radislav Krstic och några medlemmar av Republika Srpskas generalstab hade den erforderliga avsikten att tillintetgöra alla Srebrenicas bosnienmuslimer”. I domen hette det att ”gärningsmannens folkmordsavsikt omfattar nästan enbart civila, men det är inte en rättsligt nödvändig förutsättning för brottet folkmord”.
Personer som bestrider att det begicks folkmord i Srebrenica, däribland jag själv, avvisar tribunalens definition av folkmord och den slutledning den baserar sig på. Den definition av ”folkmord” som används i samband med Srebrenica vore tillämpbar på nästan vilken militär konflikt som helst.
I sin redogörelse inför rättegången hävdade Karadzic att ”folkmord är ett brott i bestämd avsikt” och som sådant måste åklagaren bevisa förekomsten av en folkmordsplan. Han hänvisade till ett arbete av den framstående internationelle juristen Raphael Lemkin, som var med och formulerade Folkmordskonventionen.
Lemkin uppfann ordet genocide (folkmord) i sin bok Axis Rule in Occupied Europe, där han skrev: ”Med ’genocide’ avser vi tillintetgörandet av en nation eller av en etnisk grupp. Detta nya ord, genocide, myntat av författaren för att beteckna en gammal företeelse i dess moderna utveckling, kommer av det forngrekiska ordet genos (ras, stam) och det latinska cide (dödande), och motsvarar sålunda bildandet av ord som tyrannicide (tyrannmord), homicide (mord på en människa), infanticide (spädbarnsmord), etc.(1) Allmänt talat betyder folkmord inte nödvändigtvis det omedelbara tillintetgörandet av en nation, utom då det sker genom massdödande av en nations alla medlemmar. Det avser snarare att beteckna en samordnad plan av olika åtgärder vilka syftar till att rasera väsentliga förutsättningar för nationella gruppers liv, i syfte att utplåna grupperna själva.”
Ända sedan ordet folkmord uppfanns har förekomsten av en plan varit en väsentlig beståndsdel. Karadzic gick vidare med att citera domar från de israeliska domstolarna, Nürnbergrättegången och ICC:s författning, vilka alla menar att en plan är en väsentlig del av brottet folkmord. Han avslutade sin argumentering med uppmaningen: ”ICTY bör liksom sina systerdomstolar fastställa att förekomsten av en plan är en nödvändig del av brottet folkmord”.
I en separat inlaga inlämnad av försvaret den 22 juli bad Karadzic domstolen att avkräva Natokommandot dokument beträffande flygtransporter med amerikanska C-130-plan till den bosnienmuslimska flygbasen i Tuzla. I inlagan hävdade Karadzic att ”vapen och annan militär utrustning levererades från Tuzla per helikopter till Zepa, i stor utsträckning för att föras vidare i transit därifrån till Srebrenica. Båda var säkra FN-zoner från vilka den bosnienmuslimska armén riktade attacker mot bosnienserberna.”
Karadzic skrev i sin begäran att ”materialet, som har att göra med iakttagelserna om flygplan som transporterade vapen till Tuzla för vidare transport till det säkra området Srebrenica, är relevant för att tillbakavisa åtalets påstående att Dr Karadzic ingick i ett gemensamt brottsligt företag för att utplåna Srebrenicas bosnienmuslimer. De erhållna dokumenten kommer att stödja Dr Karadzics försvar att det fanns ett legitimt militärt syfte att inleda operationer i mars 1995 riktade mot enklaverna, eftersom de hade blivit en fristad dit vapen smugglades och varifrån angrepp mot serbiska civila genomfördes.
Dokument som visar den faktiska närvaron av flygplan som transporterar vapen i strid mot Förenta Nationernas vapenembargo på bosnienmuslimernas sida från Natomedlemsstater är dessutom relevant för trovärdigheten och partiskheten hos internationella vittnen från de stater som åklagarsidan kommer att kalla i syfte att fastställa kränkningar av Förenta Nationernas säkra zoner och andra överenskommelser från Dr Karadzics och bosnienserbernas sida.”
Om utfrågningarna inför rättegången är så här intressanta, kan man bara föreställa sig vad Karadzic har på lager för tribunalen då hans rättegång börjar och han får korsförhöra vittnen och lägga fram bevis.

Översatt från engelska originalartikeln av Christer Lundgren.
©2009 Andy Wilcoxson, med alla rättigheter. Författarens skriftliga medgivande krävs för att återge denna artikel, som här publiceras med dennes medgivande.

Andy Wilcoxson redigerar en webbsida där han bevakade rättegången mot Milosevic i Haag. Han avslutade nyligen en bok om uppbrytningen av Jugoslavien baserad på den information som kom fram under Milosevicrättegången. Han var en av grundarna av Milosevics försvarskommitté i Haag. Han kan nås via e-post.

TfFR 090906