Robotbaser och nationell suveränitet

 

Förenta Staterna  har fått Tjeckiens och Polens regeringar att, tvärtemot de egna befolkningarnas vilja, acceptera framskjutna radar -och robotplaceringar. Hotet från Iran har angetts som motivet men de flesta internationella bedömare menar att det rör sig om försök till inringning av Ryssland. Den ryska regeringen skall ha svarat på hotet med att planera för framskjutna flygbaser för tankning av strategiska bombplan sk "jump-up" -baser på Kuba och i Venezuela och Algeriet. Enligt en artikel i Izvestia i juli 2008 skulle   diskussioner om sådana baser ha påbörjats och längst skall förhandlingarna ha kommit  med Kuba.

Efter det att Bushregeringen beslutat om baserna så har nu Obamaregeringen börjat tala om att vänta  med utplaceringen. Det återstår alltså att se vad som verkligen kommer att genomföras. Men Förenta Staternas planerade nya baser i Polen och Tjeckien  gör att frågan om småstaternas suveränitet i skuggan av stormakternas kärnvapenhot åter kan bli  aktuell.

Av LARS-GUNNAR LILJESTRAND

För både Förenta Staterna och Ryssland är det här en fortsättning av gammal stormaktpolitik där stater med olika medel pressas att upplåta sina territorier för baser. Småstaterna  riskerar då att bli spelbrickor i stormaktsuppgörelser och i värsta fall första angreppsmål i en framtida stormaktskonfrontation.

I början av 60-talet tvingade Sovjetunionen Kuba  att upprätta baser för kärnvapen. För Krusjtjov var Kubas nationella suveränitet och nationella säkerhet underordnade Sovjetunionens globala politik. Förenta Staterna å sin sida hade tilltvingat sig kärnvapenbaser i Turkiet med robotar riktade mot Sovjetunionen. Kärnvapenutplaceringarna ledde till den sk Kubakrisen 1962 (av kubanerna kallad oktoberkrisen) som slutade med att stormakterna gjorde upp över huvudet på både Kuba och Turkiet.

Den amerikanska jounalisten Anna Louise Strong som var bosatt  i Peking vid den här tiden skrev  om stormaktsspelet i ett brev till amerikanska läsare i januari 1963. Hon beskriver det socialistiska Kinas kärnvapenpolitik. Men intressantast för oss idag är  avslöjandet av stormakternas politik och hur en stark nationell ledare som Fidel Castro vägrade upplåta Kubas territorium för  inspektioner i FN:s regi trots att Kennedy och Krusjtjov hade kommit överens om detta.

I intervjuboken "My Life"som kom ut 2007 säger Fidel Castro: "De ( USA och Sovjetunionen) konsulterade aldrig oss och de kom överens om att tillåta tillbakadragandet av robotarna under inspektion av FN och vi sa 'Nej,  ingen kommer hit och inspekterar. Vi kommer inte att tillåta det.' "

Erfarenheterna från FN-insatserna i Kongo som ledde till mordet på Patrice Lumumba var färska och  Fidel Castro måste ha varit klart medveten om vad "oberoende och neutrala" FN-inspektioner på plats innebar. Samma insikt verkar finnas idag hos många länder i tredje världen. Sudan, Nordkorea, Zimbabwe  och Iran för att  bara ta några  exempel har goda skäl att avvisa förslagen om FN-insatser på sina territorier.


NÅGRA FRÅGOR OM KUBA av Anna Louise  Strong 25 januari 1963

Kära vänner!

Jag trodde att jag hade täckt Kuba i tidigare brev, speciellt nummer 4 och 5. Men många av mina läsare skriver fortfarande att kineserna "inte tyhcks inse att om Sovjetunionen inte hade böjt sig" den 28 oktober så - och här citerar de Khrustjov - "skulle Kuba ha upphört att existera".

Till detta är jag frestad att säga "Puh!" men jag avstår ty frågan är allvarlig och det finns här skilda uppfattningar. Så jag säger: NATURLIGTVIS måste Khrustjov ta  bort robotarna. Men VARFÖR installerade han dem överhuvudtaget? VARFÖR gjorde han det utan kamoflage, med robotarna helt synliga från luften som inbjudan till fotografering? VARFÖR "upptäcktes" de just i tid för att Kennedy skulle kunna svänga från sin tidigare position att inte invadera Kuba då  landets vapen  "alla var defensiva" till det nya att "vi måste invadera även om vi riskerar ett kärnvapenkrig"? VARFÖR var tillbakadragandet av robotarna - i sig själv en utmärkt sak - kombinerad med en lång ännu oavslutad kamp att tvinga Kuba till "inspektioner på plats". "På plats" är här lika med på Kuba. Det skulle kunna bli en obegränsad FN-ockupation med FN-trupper som jagar robotar i grottor och som gör Kuba till ett nytt  Kongo och Castro till en ny Lumumba med Kennedy  som ckupant via FN som inte behöver invadera.  Skulle inte det föra den latinamerikanska revolutionen minst tio år tillbaka i tiden?

Jag överlämnar de här frågorna till er eftersom Kuba inte är mitt område. Jag föreslår att ni läser New York Times av den 6 november för att få en fullständig redogörelse av vad som försiggick i Vita Huset. Då kan ni själva avgöra hur mycket av Kennedys tal som var bluff och hur förvånad han var över hur snabbt Khrustjov gav efter. Lägg sedan märke till hur Kennedy rider på segern och kräver ökad försvarsbudget och pressar Vietnam, Laos  och Berlin och hur Khrustjov retirerar eller är mer villig att "ge efter" angående Berlin och kärnvapenprov. Då kanske ni förstår varför jag anser att världen inte räddades från ett  kärnvapenkrig av Khrustjovs aktioner på Kuba utan istället knuffades en liten bit närmare  kriget genom segern för den imperialistiska makten. Om vi har skilda uppfattningar om detta skall jag inte argumentera vidare. Jag är ingen expert på världspolitik. Låt oss vänta  och se.

Jag skall nu bara ta upp en del anklagelser mot Kina som jag personligen vet är osanna. Allmänt påstås att Kina skall ha krävt robotarna och varit emot att de skulle dras tillbaka. Kina anklagas därför för "äventyrspolitik" och en vilja att "störta världen in i ett kärnvapenkrig". Till exempel tar Alex Werth i The Nation 15 december det för givet att installationen av robotar hade Kinas "starka stöd". Jag tror att herr Werth är ärlig men dåligt informerad av illvilliga personer. Ty jag vet att detta är osant. Kina har nu officiellt deklarerat i åtminstone två ledare ("Arbetare i alla länder, ena er mot vår gemensamma fiende!" och "Skillnader mellan kamrat Togliatti och oss" - båda  finns som broschyrer) att man "aldrig varit för installation av robotar" och heller aldrig "motsatt sig att de dras bort" men att man varit emot att "offra en annan nations suveränitet för att nå en kompromiss med imperialismen". Kina tillägger: "Vi står för ett fullständigt förbud mot kärnvapen och vi menar att socialistiska nationer inte har något behov av att använda kärnvapen som spelbrickor eller för att hota andra. Att göra detta är verkligen att driva 'äventyrspolitik'. " Detta är Kinas officiella ståndpunkt.

I tre år har jag känt till att Kina varit emot missiler på Kuba. Det var sedan Guevara kom till Peking och jag hörde kinesiska ledares syn på Kubas försvar. Jag kände också till det genom det sätt på vilket kinesiska vänner suckade varje gång Khrustjov skröt med att de skulle rädda Kuba med robotar. Jag kände till det genom den chock som avslöjandet av missilerna väckte i Peking. Först trodde ingen på det. De trodde att Kennedy ljög. Ingen kunde tro att EN ALLIERAD unde vara så  dum att man installerade robotar på Kuba. De hade aldrig kunnat rädda Kuba utan bara provocera en attack från Förenta Staterna med dess övermäktiga vapenarsenal. Samtidigt gjorde robotarna att Kuba  avhändes sitt mycket starkare vapen, de latinamerikanska folkens stöd. Diskussionen rasade fram och åter om hur Khrustjov kunde göra något sådant.

När Krusjtjov ställde sig bakom "inspektioner på platsen" utan att fråga Kuba kallades han saker som jag inte ens vill återge. Det tycktes som om Kubas själva identitet var omintetgjord, som nation och som revolution. Kuba framstod i världens ögon och för latinamerikanerna som växelpengar i Khrustjovs ficka att ges till Kennedy  som tack för några snälla ord. Det verkade som om den latinamerikanska revolutionen  var på väg utför. Då höll Castro sitt berömda tal i TV den 1 november där han med hänvisning till jämlikheten mellan suveräna nationer avvisade ensidiga inspektioner. Därmed räddade han inte bara Kuba utan också "folkets heder" som en vän uttryckte det. Han räddade den latinamerikanska revolutionen och världsfreden.

Under allt detta som hände hördes ingen protest från Kina mot att robotarna togs bort. "Se till att få  ut dem snabbt!" Inte för att en ängel räddade världen men en kamrat korrigerar sina misstag. Kinas  syn på Kubas försvar baserades som all kinesisk politik på noggrann politisk analys av olika krafter och frågor i världen  som bestämmer villkoren för fred och framsteg. Från en sådan  analys framgick att Kuba INTE kunde behandlas som en bastion för Moskva och det socialistiska lägret som placerats ut i den västliga hemisfären och som skulle skyddas av robotar och trupper från andra sidan havet. Istället betraktades Kuba som en förlöpare och  som förstfödd av den latinamerikanska revolutionen vars styrka ligger i att befinna sig så nära de latinamerikanska folkens hjärtan att de INTE KAN svika landet. Utifrån det synsättet var robotpolitiken "helt fel" ty den förändrade Kuba från ett broderland stött av de flesta latinamerikaner och även en del nordamerikaner till en främmande robotbas som nästan alla skulle ta avstånd från.

Det var den analysen som fick kineserna att tänka att robotarna aldrig skulle ha tagits in. Men Kuba måste räddas som nation och revolution. Castro gjorde det genom en briljant komplex kamp mot "de två K:s pakt"och mot FN. För att göra U Thant rättvisa ska dock sägas att han inte pressade på alltför hårt. Castro gjorde det med mod, insikt, revolutionär integritet och en takt som är sällsynt bland revolutionärer. Utan att kritisera sin allierade påminde han det kubanska folket om Sovjetunionens stora generositet. Och detta framfördes när Kuba var lämnat utan vapen och landets suveränitet förtrampats. På det sättet kom Castro i Kinas ögon att framstå som en ledare av världsformat ty de kvalitéer som kineserna beundrar och odlar är mod, klarhet, takt och revolutionär integritet.

Om Kina inte grips av panik över 40 kärnvapenrobotar som kan göra slut på världen så kan det bero på att landet ständigt lever med hundratals robotar riktade mot sina städer från Japan och Okinawa.

Noter:
Uppgifterna om ryska förhandlingar om strategiska flygbaser kommer från Russian Information Agency Novosti July 24, 2008
Intervjuboken "My Life" Ignacio Ramonet (Penguin Books, 2007) bygger på flera hundra timmars intervjuer med Fidel Castro.
Brevet om Kubakrisen finns återgivet i Letters from China av Anna Louise Strong, New World Press Peking 1963. (Brevet är här översatt av LGL)
U Thant var på den tiden FNs generalsekreterare.