Rätt & rådligt 2009-3

Gaza och folkrätten

När man försöker bena upp de folkrättsliga aspekterna på det senaste kriget - eller vad man ska kalla det - i Gaza, hamnar man lätt i tvivel om det meningsfulla i sin möda.
Gaza för det första, vad är det för något? Ett område på marken med ett folkvalt styre som har ett hyfsat klart maktmonopol inom området. Men är det en stat? Det hävdar inte Gaza självt att man är. Det finns en president som är statsöverhuvud inte bara över Västbanken utan även över Gaza. Utgör då Västbanken och Gaza tillsammans en stat? Det hävdar inte myndigheterna på Västbanken och Gaza. En stat i vardande kanske. Som representeras på något sätt i FN.
Fram tills för några år sedan var Gaza ockuperat av Israel. Sedan upphörde ockupationen och Israel drog tillbaka sina ockupationstrupper. Ändå är det tydligt att Israel anser sig ha någon sorts överhöghet över Gaza, som kommer till uttryck bl.a. på det sättet att Israel efter gottfinnande blockerar de vägar till lands och till sjöss längs vilka den som vill färdas till eller från området måste ta sig.
Denna överhöghet har inte blivit uttryckligen erkänd av omvärlden, men statssamfundet tycks inte orka eller vilja göra något åt att Gazaborna tid efter annan stängs inne och att livsnödvändiga förnödenheter inte kan transporteras till dem.
Det enda sättet att komma vidare till några slutsatser om det som händer tycks vara att trots allt se Gaza som en stat eller del av en stat, som varken är ockuperad av Israel eller står under dess överhöghet. Israel är som medlem av FN bundet av FN-stadgans förbud mot våldsanvändning i mellanstatliga relationer. Gaza eller den stat till vilken området antas höra är visserligen inte medlem av FN men får ändå anses bundet av samma förbud, eftersom detta numera får sägas ha status av allmän folkrätt.
Så långt komna kan vi alltså – på dessa mer eller mindre lösa premisser – dra slutsatsen att vi har att göra med ett mellanstatligt våld i FN-stadgans mening. Kan någon av parterna åberopa något undantag från våldsförbudet, något förhållande som skulle göra våldsutövningen folkrättsligt tillåten?
Enligt FN-stadgan får våld bara tillgripas i självförsvar eller efter beslut av säkerhetsrådet.
Båda parter hävdar att man agerar i självförsvar. Israel hävdar att raketbeskjutningen från Gaza in i Israel utgör ett sådant väpnat angrepp som berättigar den angripne att utöva våld. Gaza ser antagligen den senaste blockaden som den våldshandling från Israels sida som berättigar till våld i självförsvar.
Den part som handlar i självförsvar mot ett väpnat angrepp är skyldig att agera på ett sätt som står i proportion till angreppet. Han behöver visserligen inte sätta in sina styrkor på samma frontavsnitt utan har frihet att gå fram någon annanstans. Och någon proportionalitet kula för kula är det inte tal om. Men på det stora hela taget får självförsvaret inte vara oproportionerligt i förhållande till det väpnade angrepp som föregår detta.
Om vi tillämpar detta på det senaste Gazakriget, kan man fråga sig om raketbeskjutning in i Israel är tillåtet självförsvar gentemot blockaden. Raketerna riktas således inte mot de gränsövergångar som blockeras, men det behöver inte Gaza göra.
Det som kan sägas om raketbeskjutningen är däremot att den såvitt man vet inte har sådan träffsäkerhet att den står i överensstämmelse med krigets lagar, alltså de regler som handlar om hur krig ska föras (alltså inte om i vilka situationer det är tillåtet att gå i krig, som vi talat om i det föregående). Raketerna tycks av medierapporteringen att döma ha hamnat på civila mål. Om inte något militärt mål har träffats av raketerna, så står beskjutningen i strid med vad som är tillåtet i krig.
Israels invasion med stort uppbåd av personal och materiel med början strax före årsskiftet står redan från början och framför allt med hänsyn till aktionens relativa långvarighet i strid med det krav på proportionalitet som självförsvarsrätten ställer upp.
Därtill kommer att civila mål och civila personer i Gaza har träffats i en utsträckning som inte kan förklaras med oavsiktlighet hos den krigförande, det som på engelska kallas ”collateral damage”.
Läs mer om de folkrättsliga aspekterna på konflikterna i detta område i min artikel En berättelse om två stater: Folkrättsliga synpunkter på problemet Palestina/Israel från nr 1/2001av Tidskrift för Folkets Rättigheter (tffr.org).

Ingemar Folke