För en socialdemokrat som varit med i utbildnings- och bildningsverksamhet i mer än 50 år känns det märkligt att det socialdemokratiska skolpolitiska rådet söker förebilder från marknaden. Socialdemokratin har därmed flyttat sig långt från sina gamla ideal.

Från bildningsideal till skolpolitik – och tillbaks igen!

Sedan flera år står det klart att dagens svenska skola inte blivit så bra som vi hoppades när vi gjorde de stora satsningarna på grundskolan under 1960-talet. Kritik i den riktningen har också förts fram inom socialdemokratin. Nu senast har ledamöter i partiets skolpolitiska råd (Dagens Nyheter Debatt 12 oktober) påpekat att skolan inte når kunskapsmålen för en stor grupp elever.

Av THURE JADESTIG

För en del elever skall det bli kvarsittning – men med den politiskt mer gångbara beteckningen ”extra skolår”. Vidare heter det att kunskapsambitionerna inte får sänkas.
Inlägget avslöjar hur långt dagens managementtänkande trängt in i socialdemokratin. Ordandet om betygskriterier och kunskapskontrakt visar att utbildningen skall styras genom avtal på en marknad. ”Samma dag-garanti” för rapportering av skolk m.m. speglar ett tänkande från resebranschen. Arbetsmodeller och styrsystem med rapportering lånas allt mer från ekonomin. Skolledarna kommer till slut bli experter på att producera statistik. Men en ung lärare med ambition att undervisa och handleda elever finner ingen vision eller karta att orientera sig efter.
För en socialdemokrat som varit med i utbildnings- och bildningsverksamhet i mer än 50 år känns det märkligt att det socialdemokratiska skolpolitiska rådet söker förebilder från marknaden. Då är det föga tröst att borgerligheten är än mer marknadsorienterad och vill sälja ut väl fungerande kommunala skolor. Båda har accepterat kunskapsproduktion på ekonomiska villkor som grunden för skolpolitiken.
Socialdemokratin har därmed flyttat sig långt från sina gamla ideal. När arbetarrörelsen växte fram hade den en klar bildningssyn. Det gällde både egen verksamhet inom rörelsen men även skolvärlden i stort. Till en början var fokuset främst på det ”matnyttiga”, bl.a. yrkeskunskaper och organisationsteknik. Men det uppstod tidigt en strömning med bl.a. folkhögskolerektorerna Alf Ahlberg och Gunnar Hirdman, som satte bildningen i centrum. De pekade på att kunskapens källor måste göras tillgängliga för envar. De såg också bildningen som ett värn för demokratin, bl.a. genom att lära eleverna att skapa sig en egen mening och söka kunskap på egen hand.
När dagens skolpolitik skall omprövas kan inte lösningen ligga i att söka sig allt längre bort i dagstrendiga managementmodeller. I stället måste bildnings- och utbildningsarbetet hitta tillbaka till sina källflöden. Socialdemokratin måste frilägga sin gamla bildningssyn. Idéerna måste bli klara igen och tydliga för alla i skolan.
Intressant nog har managementtänkarna under senare år börjat intressera sig för idéernas och visionernas betydelse för lönsamheten. De företag som är särskilt framgångsrika har en levande vision, som alla medarbetare tar till sig. När visionen står klar för alla behövs inte så mycket detaljregler. Ingen på Rolls Royce skulle få för sig att fuska med kvalitetsarbetet. När skolans personal och elever har en gemensam vision kan många konflikter lösas genom att alla ser fram mot det gemensamma målet.
Var kan arbetarrörelsens bildningsvision hämta sina idéer för 2000-talet? En viktig strömning är humanismen, som idag mer än någonsin måste få genomsyra vårt samhälle. Alf Ahlberg, som under sin tid som rektor för Brunnsviks folkhögskola ville skapa en fri zon för bildning när andra ville göra en rörelseskola, skrev i många sammanhang om den humanistiska bildningens betydelse för vår civilisations utveckling – och tekniska framsteg. I Teknikens himmelsfärd (1960) frågade han: ”Kan ens den tekniska utvecklingen själv i längden tänkas fortsätta utan den groningsgrund som den humanistiska bildningen utgör?”. Som markering i den tidens skoldebatt skrev han på samma ställe: ”Min tro är att vårt skolväsen gör alldeles för litet för att odla människans känslo- och viljesida. Här borde den humanistiska bildningen, t.ex. studiet av den stora dikten, den stora konsten, den klassiska visdomen, ha sin givna plats. Att kultivera känslolivet borde vara en uppgift som inte bara uppfattades som en bisak i vårt uppfostringsväsen. Vi har att välja mellan ett kultiverat känsloliv och ett utarmat och vildvuxet, som då förr eller senare gör uppror …”. (kurs. orig.)
Utan en sådan humanistisk kultivering blir det svårt för kommande generationer att tillägna sig en grund för samhällsarbete i demokratiska former.
Framtiden för den socialdemokratiska skolpolitiken ligger i att söka sig tillbaka igen till rörelsens klassiska bildningsideal och dess humanistiska idéer. Då kan visionerna ånyo vägleda utbildnings- och bildningsverksamheten i vårt land.

Thure Jadestig var tidigare i många år riksdagsledamot (s) för Västmanland.