Det är inte av en tillfällighet som Tom Hollands tidiga roman ”Vampyren” handlade just om Lord Byron, den engelske skalden som såg ett återuppståndet Hellas i vildvuxna grekiska krigsherrars uppror mot det osmanska riket.

Historiens s k vingslag

I en intervju för några år sedan förklarade den brittiske författaren Tom Holland hur viktig han anser att historien är. Så här uttryckte han sig: ”Händelser som inträffade för 300, 500, 700 år sedan kan påverka händelser som inträffar i morgon. Se bara på Kosovo!”
Tom Holland inledde sin författarbana i skräck- och blodsugarbranschen med romanen ”Vampyren – lord Byrons hemliga liv”, där han faktiskt antydde att Byron själv var vampyr.

Av BJÖRN KUMM

Senare fick Holland sitt livs chans som manusförfattare åt BBC och dramatiserade stora antika verk, Iliaden, Odysséen, Aeneiden, fyllda även de av skräck, blod och dramatik. Hollands senaste bok, som på svenska heter Maraton, är en blodfylld skildring av kraftmätningen mellan det stora perserriket och de små, mellan sig ständigt käbblande grekiska stadsstaterna. Här har vi Spartas konung Leonidas ädelt uppoffrande sig vid Termopyle, därefter den ärorika grekiska segern i sjöslaget vid Salamis och slutligen perserkonungen Xerxes´ nödtvungna återtåg från det författaren kallar Europa, ett vid det laget okänt begrepp. Allt detta är mycket spännande och berättat med schvung, alldeles som Tom Hollands store läromästare Herodotos, som för övrigt var Rydzard Kapuscinskis ständige litteräre följeslagare under den polske världsreporterns resor i världen.
Spännande berättelser således och en intressant, mångfacetterad bild av det stora persiska imperiet. Men har vår egen historia på ett så avgörande sätt påverkats av dessa färgstarka hjältar? Var det, som förlaget Leopard med darr på stämman säger i bokens baksidesblurb, Västerlandet som föddes på dessa bloddränkta slagfält? Var segrarna vid Maraton och Salamis avgörande för Europa och det som högstämt kallas den västerländska civilisationen? Slog demokratiska grekiska stater tillbaka en auktoritär stormakt som hade kunnat lägga en förlamande hand över vår egen framtid? Det tror jag är en mild överdrift. Det är den övertolkning som den europeiska romantiken gjorde under det tidiga 1800-talet när man upptäckte och återskapade antiken och kallade detta Europas demokratiska arv. Det är inte av en tillfällighet som Tom Hollands tidiga roman ”Vampyren” handlade just om Lord Byron, den engelske skalden som såg ett återuppståndet Hellas i vildvuxna grekiska krigsherrars uppror mot det osmanska riket. Hundra år senare, efter första världskriget, försökte den oerhört aggressiva lilla grekiska nationen med hänvisning till denna romantiska tradition och med brittiskt stöd erövra hela Turkiet och göra Konstantinopel till huvudstad i ett expansivt Storgrekland. Det slutade med nederlag och en av 1900-talets största etniska rensningar.
I en tidig intervju hänvisade Tom Holland alltså till Kosovo. Han tycks ha menat att slaget på Trastfältet 1389 direkt influerat nutidshistorien. Snarare rör det sig i det fallet om ett flagrant historiemissbruk. Ett gammalt nederlag utnyttjades och omtolkades för en ny maktpolitik, när kommunismen i en handvändning ersattes av pinsam nationalism. På samma sätt missbrukar Tom Holland och inte så få andra historien, när antikens skärmytslingar ska passa in i den amerikanske statsvetaren Samuel Huntingtons tes om civilisationernas kamp. Avgjordes verkligen västerlandets öde vid Maraton och Salamis? Högstämt skriver ”Flugornas herres” författare, nobelpristagaren William Golding, att Leonidas bidrog till att befria oss, dagens västerlänningar. Men, påminner sig Tom Holland, även Adolf Hitler beundrade Leonidas och de 300 tappra spartaner som stupade vid Termopyle. De var, ansåg Hitler, representanter för ett äkta herrefolk, avlat och fostrat för krig och så nordiskt att Führern tillskrev dem rötter i det synnerligen germanska Schleswig-Holstein. Hitler blev fruktansvärt besviken, när tyskarna i Stalingrad kapitulerade och frånsade sig chansen att göra staden till nazisternas Termopyle. Hitler visste, påpekar Tom Holland, att Sparta hänsynslöst exploaterade sina grannar som behandlades som Untermenschen. Om Xerxes och det stora persiska imperiet vunnit slaget, kunde Spartas underkuvade grannar kanske ha upplevt något som liknade frihet. Perserna hade lärt sig att regera med stor finess och tolerans och har, medger Holland, troligen haft betydligt större inflytande över världshistorien än, som han uttrycker det, den atenska demokratins avvikande och flyktiga experiment – som inte fick nytt liv förrän det återuppfanns av Byron och andra romantiker på 1800-talet. I förordet till sin stora berättelse om Maraton visar Tom Holland faktiskt större insikt om hur historien ständigt återuppfunnits och missbrukats än han gjorde, när han för några år sedan såg vår tids historia direkt influerad av slaget vid Trastfältet för så många hundra år sedan.

Björn kumm är journalist och författare i Malmö