En lång rad rättigheter, som i rättssamhällen är självklara för frihetsberövade och personer som gripits misstänkta för brott, har lagstiftats bort av den amerikanska kongressen genom Military Commissions Act, påpekar Amnesty i en rapport.

USA: Rättigheter avskaffas

Sedan den 11 september har de mänskliga rättigheterna i USA successivt urholkats genom en rad administrativa och legislativa åtgärder. Startpunkten var kongressakten Authorization for the Use of Military Force som gav presidenten fria händer att använda USA:s militärmakt mot alla som stött eller på annat sätt legat bakom attentatet. Med stöd av denna företogs invasionen av Irak, trots att det aldrig kunnat visas att Irak gjort sig skyldigt till något sådant.


Av PER ÅBERG

Det senaste ledet i denna utveckling är antagandet av Military Commissions Act, som legaliserar en rad rättighetskränkande förfaranden och etablerar en sorts militära domstolar, tänkta att döma de fångar i Guantanamo och på andra håll, som eventuellt kommer att ställas inför rätta. Där emellan har en utveckling ägt rum, som visar att den nuvarande amerikanska administrationen har en mycket relativ syn på tillåtligheten av tortyr, rätten att få sin sak prövad inför domstol, rätten till juridiskt biträde m m. Amnesty International beskriver i en rapport utvecklingen och visar hur beslut, som från början var uttryck för administrationens policy, har legitimerats genom att administrationens jurister på beställning har levererat promemorior vari lagligt stöd för dem har uppfunnits.

Det är allmänt bekant att USA utsätter tillfångatagna s k ”illegal combatants” för bl a bortförande, hemlig förvaring och förvaring på obestämd tid utan rättslig prövning, isolering, tortyr och annan förnedrande behandling. Detta motiveras med olika argument. Ett av dem är att USA är inbegripet i ett ”krig mot terrorismen”, vilket gör krigets lagar tillämpliga. Sålunda kan fångar som tagits i detta ”krig” hållas fängslade tills ”kriget” är över. Å andra sidan förnekas att fångarna är krigsfångar, varför man kan åsidosätta de regler i genèvekonventionerna som reglerar krigsfångars behandling.

Förvaringen på obestämd tid framställs av administrationen som nödvändig av främst två skäl. Dels har dessa fångar informationer som är viktiga för USA:s underrättelsebehov. Dels är de farliga terrorister som man måste skydda sig för. Dessa båda skäl har bärighet i tiden i vart fall så långt som ”kriget mot terrorismen” varar och egentligen ännu längre, nämligen så länge som fångarna kan antas vara benägna till terrorism. Vad de kan ha gjort är sekundärt, var de påträffats och bortförts likaså (Gambia, Thailand, Indonesien, Mauretanien, Egypten och Förenade arabemiraten är exempel). Den amerikanska regeringen har inget behov av att ställa dem inför rätta, bl a på grund av att de i många fall inte kommer att kunna överbevisas om några brott, men däremot kommer att kunna vittna om missförhållanden och tortyr i sitt fängelse. Några rättegångar kommer dock säkert att äga rum inför de nämnda ”militära kommissionerna”. Eventuella friande domar kommer dock inte nödvändigtvis att resultera i frigivning av fångarna, eftersom skälen för förvaring kvarstår. Den ringa vikten av rättslig prövning understryks av att kommissionerna kommer att tillämpa en mycket summarisk processordning.

Detta förfarande strider mot internationella konventioner och med stor sannolikhet även mot amerikansk lag. USA:s högsta domstol har prövat enstaka fall och då underkänt administrationens ståndpunkter, men domarna har varit så begränsade till sin omfattning att det har varit möjligt för administrationen att företa vissa mindre förändringar i sitt regelverk och därefter göra anspråk på lagenlighet.

Tortyr är en annan fråga som får en grundlig belysning i rapporten. Beställda departementspromemorior har introducerat olika tolkningsdata som tidigare varit främmande för bedömningen av om tortyr ägt rum. Enligt internationella konventioner är tortyr ett absolut begrepp, nämligen grym, omänsklig eller förnedrande behandling. USA har undertecknat, dock med vissa reservationer, tortyrkonventionen från 1994. Dessa reservationer gör nu att USA anser sig fritt att avvika från konventionerna om de inte överensstämmer med amerikansk rättstillämpning. En departmentspromemoria framhåller att det finns åtskilliga handlingar som bör vara tillåtna och som trots att de kan innebära stor smärta för fången ändå inte går över gränsen till tortyr, som betecknas som ”outhärdlig smärta”. Ett avgörande från USA:s Högsta domstol förbjuder behandling som ”shocks the conscience”. Enligt den amerikanska administrationens tolkningsmodell kan begreppet tortyr då förvandlas till något som är beroende av omständigheterna. Om anledningen till förhöret är allvarlig, kan man antas bli mindre upprörd ifall någon som förknippas med den utsätts för hårdhänt behandling i avsikt att framtvinga upplysningar. Gäller det en händelse av digniteten 11 september kan man kanske förmoda att det knappast finns någon gräns för var upprördheten kan tänkas börja.

Rapporten avslutas med en uppräkning av en lång rad rättigheter, som i rättssamhällen är självklara för frihetsberövade och personer som gripits misstänkta för brott. Nu har, påpekar Amnesty, den amerikanska kongressen genom Military Commissions Act stiftat lag som fråntagit ett stort antal personer dessa rättigheter. Betydelsen av detta är givetvis stor. q

PER ÅBERG

Per Åberg är verksam på advokatbyrå i Uppsala.