Försvarsmaktens chefsjurist Stefan Ryding Berg tar i en replik 22/12 upp sin chef ÖB, Håkan Syréns yttrande till Justitiekanslern (JK dnr 5975-06-21) angående dykningar vid Estonia.

Estonia: Marinen måste förklara sig

Än en gång konstateras att Marinen ”inte hade fartyg vid haveriplatsen under angiven tid”. Som tidigare officer i Flottan känner jag skammens tårar över det påståendet!

För att inse orimligheten av Försvarsmaktens yttrande måste man ha klart för sig det mest elementära i de internationella humanitära regler som gäller till sjöss. Varje fartyg som uppfattar nödsignalen ”mayday” i sin närhet har en tvingande skyldighet att bistå.


Av BJÖRN VON DER ESCH

”Närhet” kanske innebär på Östersjön några minuters eller timmars gång till den nödställde, medan det kan betyda dygn på oceanerna. Den som bryter mot denna ovillkorliga skyldighet begår brott. Varje fartyg under gång – civilt eller militärt – måste därför dygnet runt avlyssna radions nödfrekvens. Den används endast för nödanrop. De inleds med anropet ”mayday”. Varje fartygsbefälhavare som uppfattar ”mayday” har personligt ansvar för de åtgärder det föranleder ombord.

Vid sjökatastrofen med Estonia, då 1 000 per soner svävade i livsfara, varav minst 852 omkom kunde marina fartyg ha utgjort ett värdefullt komplement till helikoptrar. Fartyg har till skillnad från helikoptrar uthållighet att kvarstanna i dygn på olycksplatsen, och till skillnad från stora Finlandsfärjor är marinens fartyg lämpade för att leta bland vrakspillror efter överlevande och omkomna.

Vad säger då ÖB?

När Estonia sände sitt ”mayday” befann sig, som nu blivit känt genom ÖB:s yttrande till JK, sammanlagt 41 av marinens fartyg under gång till sjöss. Av dessa opererade 26 i och utanför Stockholms skärgård. Alltså endast några timmars gång från Estonias haveriplats. Bland dessa 26 fartyg fanns snabbgående korvetter och patrullbåtar, ubåt och allehanda specialfartyg. De uppges ha bedrivit olika slag av undervattensövningar.

Inget av dessa fartyg avbröt sina övningar för att skynda till Estonias undsättning!!!

Stämmer detta har samtliga i tjänst varande fartygsbefälhavare åsidosatt sin mest fundamentala och internationella humanitära skyldighet till sjöss, nämligen att bistå fartyg i nöd. Man har obekymrat fortsatt sina övningar som om ”mayday” inte angick svenska marinen.

Anmärkningsvärt nog understryker ju Stefan Ryding Berg att hans chef ÖB Håkan Syréns yttranden ”är sanningsenliga och fullständiga”. Försvarets åtgärd var endast att ”bistå den civila räddningstjänsten” med helikoptrar.

Med andra ord, vare sig fartygschefer, marinchef, överbefälhavare eller regering tog något som helst eget initiativ eller ansvar i räddningsaktionen. Istället överlät man åt en ensam vakthavande tjänsteman på Sjöräddningen i Göteborg att besluta, att inga marina insatser krävdes för att rädda 1 000 liv i vår tids svåraste katastrof till sjöss. Hur ser inte minst fartygscheferna på sitt agerande eller brist på agerande i det avseendet? Kan de fortsätta tiga?

Har vår nations största humanitära svek i modern tid begravts av de ansvariga under total tystnad?

ÖB Håkan Syréns yttrande till JK innebär att så kan ha skett. Det kräver en förklaring! q

BJÖRN VON DER ESCH

Artikeln var tidigare införd 061227 i nättidningen Världen i dag: http://www.varldenidag.se/