De fem principerna om ömsesidig respekt för suveränitet och territoriell integritet, icke-aggression och icke-inblandning i varandras inre angelägenheter, jämlikhet och ömsesidig nytta samt fredlig samexistens – principerna för umgänget mellan nationer.

När Sverige är borta på middag

Kungen är väluppfostrad, fattas bara. Under statsbesöket i Kina denna sommar, i samband med att Ostindiefararen Götheborg fick ett storslaget mottagande vid ankomsten till Kanton, tryckte svensk TV mikrofonen under näsan på honom och krävde att han skulle klaga på de kinesiska värdarna för mänskliga rättigheter. Det märktes att kungen var ovillig. Jo, man fick väl se om det fanns tid.
Tid fanns det, ty kungen är enligt grundlag skyldig att säga, inte just det TV vill, men som de politiskt valda och utsedda säger. Ofta blir det samma sak. Han hade, efter klagomålen för artigheter i Brunei tidigare, till och med en politisk överrock med sig under besöket i Kina i form av statsrådet Bosse Ringholm.
Men artighet vid statsbesök är inte bara artighet utan annat och större. Det handlar om fredligt umgänge mellan stater. Och det som kungen klarar av vid statsbesök med att vara väluppfostrad, borde vara den svenska statsledningens genomtänkta politik. Svenska politiska ledare i allmänhet tycks oavsett parti ha glömt denna princip för umgänget mellan stater. Det började med Palme som kallade Franco för satans mördare. Det är dumt och kan bli farligt för ett litet land.
Sverige ska numera inte bara kriga utomlands utan även klaga på andra staters inrikespolitik. Men klagomålen gäller bara vissa stater. Av någon anledning är det de stater som även USA klagar på – och i sista hand ibland bombar eller invaderar.
Tänk er att man tackat ja till att komma hem till bekanta på middag och klagar över värdarnas sätt att fostra sina barn. Eller föreställ er kinesiska statsmän på besök i Sverige som klagar på svenska regeringens hantering av mänskliga rättigheter – som när den lät amerikanska politiska polisen hämta två påstådda terrorister för att skicka dem till säker tortyr i Egypten. Det skulle bli ett liv, mest på massmedierna.
Men kineserna är oföränderligt artiga i umgänget med andra stater. Som normala människor som inte beter sig illa när de är på besök.
Detta är principiellt grundad kinesisk politik. Efter att Kina brutit sin självvalda isolering som inleddes redan på 1400-talet och befriat sig från den halvkoloniala förnedring som blev resultatet, skolades diplomaterna i det nya Folkets Kina under ledning av Chou Enlai. Det skedde enligt det bästa av landets mycket gamla statsmannakultur, med tillämpning av det nya och moderna. Dessa diplomater håller god min även om en besökande bär sig illa åt. Det är medvetna om att stater med betydligt yngre statstraditioner har sina svagheter. USA grundades ju som nation för knappt 150 år sedan och var ett vilda västern långt fram på 1900-talet. En kinesisk diplomat kommenterade våren 2003 med att en så ung nation som USA aldrig skulle gå i land med ett sådant projekt som att ockupera Irak, som räknar sin stats historia i millennier och inte i decennier.
Vid Folkrepubliken Kinas grundande deklarerade Kinas ledare Mao Zedong att Kina vara villigt att upprätta diplomatiska förbindelser med varje utländsk regering på grundval av jämlikhet, ömsesidig fördel och ömsesidig respekt för territoriell integritet och suveränitet. Kina förklarade att det ansåg att alla nationer, stora som små, bör tillämpa detta.
De kinesiska ledarna sade det även på ett enklare sätt: Man ska inte ens peta på andra staters samhällsskick. Det är principer att upprätthålla som kan göra att en svensk regering kan hålla Sverige utanför de amerikanska krigsäventyr som nu väntar. Så som Sveriges regering höll oss utanför andra världskriget.

Erik Göthe

TfFR 1-2/2006