Av hävd har socialdemokratin motsatt sig en svensk författningsdomstol. Den viktigaste invändningen har varit att samhället skall styras öppet genom politiska beslut, där folket i sista hand kan utkräva politiskt ansvar. Ur denna grundtanke följer även socialdemokratins stöd för folksuveränitetsprincipen, dvs. att riksdagen skall vara den högsta makten.

Författningsdomstol för att skydda folkfriheten

Ställningstagandet för folkmakten har varit en naturlig fortsättning på den svenska demokratins framväxt ur folkrörelsedemokratin. Organisationer har haft en mycket stark ställning i vårt samhälle. Till detta har bidragit en systematisk skolning i folkrörelsearbete. De folkrörelseanknutna partierna har tagit med sig denna tradition i både arbetsformer och programskrivning. Stora delar av det som gäller organisationslivet – t.ex. stadge- och mötesfrågor – har kunnat lösas genom utvecklandet av en egen tradition. Denna får idag anses utgöra sedvanerätt och ett fundament i svensk folkfrihet.

Av THURE JADESTIG

Därför har vi inte heller behövt lagstifta om ideella föreningar. Arbetsmarknadens organisationer har kunnat lösa många frågor genom avtal i stället för att statsmakterna skulle diktera dessa genom lag.

Den svenska demokratin har haft inslag som kan uppfattas som korporativistiska. Representanter för folkrörelser och andra organiserade intressen har suttit med i allt från utredningar till verksstyrelser. Systemet fungerade väl fram till 1990-talet, då arbetsgivarsidan steg för steg drog sig ur all sådan representation. Men systemet har givit en unik stabilitet åt den svenska demokratin.

De senaste tio åren har dock förutsättningarna för svenskt demokratiarbete ändrats i grunden genom Sveriges EU-medlemskap. Riksdagen representerar inte längre den högsta makten i Sverige, det gör EU:s organ. Inom EU har juristerna en mycket starkare ställning än hos oss. Även konstitutionella frågor kan avgöras av jurister i slutna kammare. Så har t.ex. den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe nyligen upphävt EU:s nya arresteringsorder vid misstänkt terrorism. Ordern anses strida mot tyska krav på rättssäkerhet. Tyska EU-förhandlare kan alltid peka på Karlsruhe för att markera att det finns en gräns för hur mycket makt de kan och får överlåta till EU. I Sverige har den frågan smusslats undan.

Frågan blir då om det är dags att inrätta en svensk författningsdomstol för att värna svensk folkfrihet.

I den svenska folkfrihetstraditionen har funnits – och finns alltjämt – en rad intressen värda att skydda och bevara. Det gäller förutom arbetsmarknadens avtalsfrihet även ”svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta”. EU håller på att nagga allt detta i kanten, bl.a. genom att diskutera speciallagstiftning för ideella organisationer, nya tjänstedirektiv och ”harmonisering” av skatterna. Om dylika influenser tillåts verka fullt ut i vårt land, kommer vi att ha svår att känna igen vårt svenska folkhem.

Hur skulle då en svensk författningsdomstol se ut? Den måste utses av både regeringen och riksdagen. För att den inte bara skulle bli en ny bastion för jurister måste den rekrytera domare även utanför karriärjuristernas led. Den måste ha representanter för fackliga och folkrörelseintressen. Den måste ha rätt att pröva lagstiftning och internationella traktater även mot svensk folkfrihetstradition.

Då skulle vi slippa en sådan utförsäljning av offentlighetsprincipen som inträffade för några år sedan då USA:s regering tvingade Sverige att hemligstämpla den s.k. scientologbibeln efter att denna hade lämnats in till riksdagen.

En svensk författningsdomstol skulle också ha rätt att utkräva långtgående ansvar av tjänstemän som riskerar vår folkfrihet. Nu senast har den frågan blivit aktuell i fråga om det internationella samarbetsorganet FATF:s förslag om att all välgörenhet skulle registreras för att som det heter ”stoppa finansiering av terrorism”. Det skulle innebära att t.ex. Frälsningsarmén måste redovisa identiteten på en ensamstående moder som får julklappspengar till sina barn. Tydligare exempel än så på skillnaden i världsbild och tänkande mellan karriärbyråkrater och folkrörelsemänniskor får man leta efter. Svenska folkrörelser har protesterat kraftfullt mot förslaget. Men det säger åtskilligt om hur främmande regeringskansliets personal och arbetssätt nu blivit för svensk folkfrihetstradition.

Thure Jadestig var tidigare i många år riksdagsledamot (s) för Västmanland.

TfFR 2-3/2005