Sofia Karlsson lyfter fram Dan Anderssons poesi till nya generationer.

Dan Andersson ler nöjt i sin himmel

Sofia Karlsson
Svarta Ballader
Amigo

Dan Anderssons (1888–1920) texter är berättelser ur det svenska folkdjupet. Texter som berör och som manar till eftertanke, men än oftare handlar om drömmar och längtan om en värld större än denna, vackrare och sannare. Över detta ”något bortom bergen, bortom blommorna och sången” har mången själ grubblat sedan Dan Andersson skrev sina ”Svarta Ballader” 1917. Senare i dikten, ”Omkring tiggarn från Luossa”, skriver Andersson om ”att bedja inför Herran” och det råder knappast någon tvekan om att det är det kristna himmelriket som avses, men Dan Andersson var även influerad av indisk filosofi och buddism och var överhuvudtaget en sökare, öppen att ompröva tidigare ställningstaganden. I denna, och så många andra dikter, gav Andersson utlopp för denna sin vackra längtan efter annan värld, eller en bättre tillvaro.

Av CONNY HULTGREN

Det var den värmländske trubaduren Gunde Johansson som kom att sätta musik till ”Omkring tiggarn från Loussa”. Därefter har många spelmän tagit sig an uppgiften att tolka denna den kanske mest kända Dan Andersson-dikten. Inte minst Ulf Lundell som gjorde en utmärkt inspelning. Nu har turen kommit till den unga sångerskan Sofia Karlsson som på sitt andra soloalbum, som heter just ”Svarta Ballader” och är en ren Dan Andersson-skiva, har gjort en snabb och modern version av ”Omkring tiggarn…”. Sofia Karlssons kvinnligt höga, ljusa stämma bryter onekligen av mot de inte sällan djupt skrovliga manliga diton som tidigare försökt sig på Dan Andersson. Det känns vid den första lyssningen möjligen en smula ovant, men frågan är om det inte är så här Dan Andersson egentligen bör sjungas. Dan Anderssons texter hade visserligen ofta ett mörkt innehåll, men detta bars fram av ett sällsynt lätt handlag, en stil som närmast är att jämföra med en konstnärs känsliga penseldrag, även när han tecknar ett ångestmättat motiv.

Sofia Karlssons styrka ligger i just detta, som kanske ingen före henne lyckats lika väl med. Samtidigt är svagheten möjligen att hennes näpenhet får svärtan i Dan Anderssons budskap att stå tillbaka något. Bäst fungerar det i ”Till min syster” som Sofia Karlsson gör en lysande a cappella-version av tillsammans med Sara Isaksson och Lena Willemark, och hon lyfter också fram sånger som bland annat ”Jag väntar vid min mila… ” på ett mycket fint sätt. En som lyckats plocka fram just svärtan i Dan Andersson är skådespelaren Thorsten Flinck som nyligen skivdebuterat med den ojämna ”Vildvuxna rosor” (där Flinck tolkar olika favoriter, framförallt Björn Afzelius). Med två imponerande Andersson-tolkningar, ”Gengångare” och ”En spelmans jordafärd”, lyckas han på ett fint sätt föra fram den svarta mystiken hos Dan Andersson.

Även om det är svårt att undgå att snegla på Flincks tolkningar är det ändå Sofia Karlssons skiva som är den klart starkare eftersom den ger ett jämnare och gedignare intryck. Jämförelsen haltar förstås också med tanke på att Flinck inte ägnar sig helt och hållet åt Dan Andersson. Om han hade gjort det hade det dock blivit en intressant mätning.

Sofia Karlssons ”Svarta Ballader” rekommenderas varmt till alla lyssnare av folkmusik och Dan Andersson-läsare. Hon lyfter på ett piggt sätt fram Dan Andersson poesi till nya generationer. Dan Andersson ler säkert nöjt i sin himmel, där han sitter som Loussa-tiggarn som nu förhoppningsvis hittat ”något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt”.

Conny Hultgren

TfFR 2-3/2005