Ambassadör Bisset om anklagelserna mot Milosevic

I en intervju som Boba Borojevic gjorde med f d kanadensiske ambassadören James Bisset för nätportalen Serbianna.com förklarar ambassadören varför han ändrat uppfattning och inte längre vill vittna i Haagtribunalens process mot Milosevic. Bisset sade bl a:

– En av de grundläggande rättsprinciperna är att om man är anklagad för någonting så har man också rätt att försvara sig. Det gäller i lag. Även i tribunalens egen stadga klargörs att alla tilltalade har rätt att försvara sig själva om de väljer att göra det och det ska ju gälla även Milosevic. Ändå har tribunalen nu tagit den rätten ifrån honom. Beslutet blev för mig en bekräftelse av de misstankar jag hade tidigt om att tribunalen i verkligheten var en politisk domstol.

– Det blev droppen som övertygade mig om att jag inte ville vara vittne vid rättegången. Det var mitt eget beslut. Jag blev förvånad men glad över att få se att de flesta av de andra vittnena var överens om att man inte skulle framträda som vittne.

Det påstods från domarnas sida att Milosevic enligt läkarintyg inte var i stånd att ta hand om sitt eget försvar. Är det riktigt?

– Var och en som läser tribunalens protokollsutskrifter kan se att Milosevic är mer än kapabel att försvara sig. I korsförhör har han förintat många av de vittnesmål som framlagts mot honom. Jag anser att tribunalen använder hälsoskälen bara som en ursäkt för att hindra honom från att försvara sig.

Så här skrev ambassadör Bisset till tribunalen:

”Jag hänvisar till vårt telefonsamtal den 9 september (2004) i frågan om huruvida jag vore beredd att framträda som vittne inför tribunalen för herr Milosevic.

Jag har beslutat att jag inte önskar framträda. Jag har från början haft allvarliga betänkligheter i fråga om tribunalens legitimitet. Tribunalens efterföljande förhandlingar har bekräftat vad jag fruktade, nämligen att den utgör en politisk domstol snarare än ett rättskipande organ som arbetar i sanningens och rättvisans intresse. Det senaste beslutet att påtvinga Milosevic ett ombud styrker ytterligare denna min uppfattning.

Jag har inte i förväg antagit att Milosevic är skyldig och det var av det skälet jag tidigare var beredd att lämna mitt vittnesmål. Nu tycks det mig dock att tribunalen redan från början har bestämt sig för att han är skyldig. Dessvärre har förhandlingarna i Haag antagit alla kännetecken för en stalinistisk ’skådeprocess’. Jag vill inte vara inblandad i den sortens travesti på rättvisa.

Trots sin tvivelaktiga rättsliga legitimitet som domstol, fick tribunalen FN:s säkerhetsråds och generalsekreterares välsignelse. Det åtal som riktades mot Slobodan Milosevic gällde några av de allvarligaste brotten sedan de nazistiska ledarna åtalades i Nürnberg vid slutet av andra världskriget. Det vilade därför ett tungt ansvar på tribunalen att genomföra det hela på ett riktigt sätt, att trygga opartiskhet och en rättvis rättegång. Rättvisa i hans fall måste inte bara skipas, man måste också kunna se att den skipas. Jag fruktar att detta inte längre är möjligt. Det som skrämmer är att det nu verkar uppenbart att “rättvisa” var någonting som tribunalen aldrig ens övervägde att tillämpa.

Högaktningsfullt J.Bissett”

TfFR 1/2005