Bestämmelserna bör ses över för att Sverige i större omfattning ska kunna bistå med internationell rättslig hjälp inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, skriver regeringen i kommittédirektiv för att åter försöka få bort tryckfrihetsförordningen.

Tryckfrihetsförordningens framtid

Det är inte ofta som Dagens Nyheter innehåller ledare, som faller i min smak, men den 19 maj var ett sådant datum.
Ledaren kommenterade det faktum att regeringen den 30 april beslutat att tillsätta en ”beredning på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området”. DN skrev:
— Nu i direktivet heter det att ”den ökande internationaliseringen har inneburit att det blir allt svårare att upprätthålla den unika svenska tryck- och yttrandefrihetsregleringen” och samarbetet med EU ”kan på vissa områden ha eller få ett innehåll som synes vara svårt att förena” med TF och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).


Av TOR BERGMAN

— Denna öppning är illavarslande. Vi ska inte slå oss för bröstet och tro att vi en gång för alla hittat den bästa lösningen. Men erfarenheterna från år 1766 när det gäller tryckfriheten har gett oss en välordnad kub där varje enskild ruta har sin plats och förstärker de övriga. Ändringar som måste till ska göras med största varsamhet.
DN fortsatte:
— I Sverige bosatta personer som begår brott mot tryck- och yttrandefriheten ska dömas här. Det innebär att utländska myndigheter som begärt hjälp med att förhöra personer mötts med kalla handen. En anledning är att den för Sverige unika meddelarfriheten inte ska brytas. Regeringen hävdar att utländska myndigheter har svårt att förstå denna avo2ghet. Därför vill regeringen utreda om det utan att ge avkall på rättsprinciperna är möjligt att gå utländska makter till mötes.
— Det vore illa i sig och öppnar också för ytterligare inskränkningar i det europeiska samarbetets namn. Inte minst här på ledarsidan kritiserar vi kraftfullt europeiska politiker, till exempel Silvio Berlusconi. Sådant läder ska sådan smörja ha. EU-kommissionen har tagit fram ett förslag som innebär att personer som Berlusconi ska kunna stämma svenska medier och att fallen då ska prövas enligt det lands lagar där den ”förtalade” bor. Det skulle innebära en allvarlig inskränkning av den fria åsiktsbildningen.
— I direktivet förs åter tanken fram att slå samman TF och YGL i en teknikoberoende lag. Det är bara att hoppas att klokheten vinner igen och att tryckfrihetsförordningen som en yttersta garant, ett skyddande paraply, för övriga former av yttranden blir kvar.
Så långt Dagens Nyheter den 19 maj 2003.
Jag har införskaffat de aktuella direktiven (Dir. 2003:58). Under rubriken ”Sammanfattning av uppdraget” kan läsas:
”Beredningen bör vid sina överväganden eftersträva att tekniken inte skall vara av avgör-ande betydelse för mediernas grundlagsskydd. I beredningens uppdrag ligger således att överväga frågan om det mot bakgrund av den tekniska och mediala utvecklingen är möjligt att i längden behålla en teknikberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna och om det på sikt finns anledning att slå samman tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) till en grundlag omfatt-ande såväl tryckfrihet som annan yttrandefrihet.”
Under rubriken ”Bakgrund” kan läsas:
”En omdebatterad fråga är om det är praktiskt möjligt att i längden behålla den nu rådande teknikberoende regleringen av tryck- och yttrandefriheten. Redan under det lagstiftningsarbete som föregick YGL diskuterades frågan om teknikberoende eller teknikoberoende grundlag för yttrandefriheten. Det lades också fram förslag om att samla skyddet för tryck- och yttrandefriheten i en gemensam grundlag. Något sådant förslag genomfördes emellertid aldrig, bl.a. på grund av den risk som ansågs föreligga för att skyddet för tryckta skrifter skulle kunna komma att försvagas med en sådan lösning. Diskussionen i dessa frågor har därefter fortsatt, bl.a. i Mediekommitténs betänkande Grundlagsskydd för nya medier (SOU 1997:49). I det lagstiftningsarbete som följde det betänkandet uttalade Lagrådet att det synes ändamålsenligt att ju förr dess hellre inrikta lagstiftningsarbetet på en samlad grundlag omfattande såväl tryckfrihet som annan yttrandefrihet (prop. 1997/98:43 s. 312). Även i det lagstiftningsarbete baserat på Mediegrundlagsutredningens betänkande Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (SOU 2001:28) som har slutförts under år 2002 har från olika håll den synpunkten framförts att tiden nu är mogen för en genomgripande förändring av skyddet för yttrandefriheten. - - -
Men det är inte endast den tekniska utvecklingen som har betydelse för hur grundlagsskyddet bör utformas. Vi lever i dag i en alltmer internationell värld. Den massmediala verksamheten utgör i det sammanhanget inget undantag. Som ett typiskt exempel på detta kan nämnas Internet som till sin karaktär är gräns-överskridande. Vidare har TV- och radiosändningar i dag en mer internationell publik än tidigare. Men även andra grundlagsskyddade medier som tryckta skrifter och tekniska upptagningar distribueras i allt större omfattning över nationsgränserna.
Den ökande internationaliseringen har inneburit att det blir allt svårare att upprätthålla den unika svenska tryck- och yttrandefrihetsregleringen. EG-rätten och EU-samarbetet i övrigt kan på vissa områden ha eller få ett innehåll som synes vara svårt att alltid förena med bestämmelserna i TF och YGL. Det är också så att vårt tryck- och yttrandefrihetsrättsliga system vållar problem i annat internationellt samarbete, framför allt när det gäller internationell brottsbekämpning.”
Under rubriken ”Uppdraget i stort” står:
”Beredningen bör vid sina överväganden eftersträva att tekniken inte skall vara av avgörande betydelse för mediernas grundlagsskydd. I beredningens uppdrag ligger således att överväga frågan om det mot bakgrund av den tekniska och mediala utvecklingen är möjligt att i längden behålla en teknikberoende grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna och om det på sikt finns anledning att slå samman TF och YGL till en grundlag omfattande såväl tryckfrihet som annan yttrandefrihet.
Inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området kan det finnas behov även av andra förändringar än sådana som direkt är att hänföra till den tekniska utvecklingen. I beredningens uppdrag skall det därför ingå att identifiera och lämna förslag till lösningar av även andra problem inom detta område. Det kan t.ex. röra sig om att ge förslag på hur konflikter mellan grundlagarna och EG-rätten eller andra bestämmelser som grundar sig på internationellt samarbete kan lösas, men också att överväga frågor som rör meddelarfriheten.”
Under rubriken ”Det internationella samarbetet” kan läsas:
”När en utländsk myndighet med stöd av en internationell överenskommelse begär rättslig hjälp från Sverige kan vår unika tryck- och yttrandefrihetsrättsliga reglering vålla problem. En utländsk myndighets framställan kan t.ex. innefatta en begäran att förhör skall hållas med en i Sverige bosatt person eller att svenska myndigheter skall vidta något straffprocessuellt tvångsmedel, t.ex. kvarstad eller beslag. I dessa situationer kan frågan uppkomma om Sverige måste avstå från att hjälpa till med den begärda åtgärden, t.ex. på grund av att den person som framställningen avser omfattas av TF:s eller YGL:s särskilda regler om skydd för meddelare. Regeringen har också i ett antal fall avslagit utländska myndigheters ansökningar om rättslig hjälp i brottmål med motiveringen att TF och YGL hindrar att rättslig hjälp beviljas. Motsvarande problem kan även uppstå då en utländsk myndighet begär att en person skall utlämnas eller att en dom skall verkställas i Sverige.
Europarådets konvention från år 1959 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål medger att en framställning kan avslås för det fall ett bifall skulle strida mot det anmodade landets allmänna rättsprinciper. När den svenska regeringen avslagit framställningar om internationell rättslig hjälp under hänvisning till bestämmelserna i TF och YGL har detta således skett helt i enlighet med konventionen. Regeringen konstaterade emellertid i prop. 2001/02:74 att den svenska hållningen inte alltid möts av förståelse från andra länder, bl.a. när utländska myndigheter har velat få hjälp med att ingripa mot den spridning av rasistisk propaganda som sker från Sverige. Regeringen uttalade därför att det finns anledning att överväga om inte bestämmelserna bör ses över för att möjliggöra att Sverige i större omfattning än för närvarande kan bistå med internationell rättslig hjälp inom det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området (a. prop. s. 93).”
Det får räcka med detta i fråga om 2003 års kommittédirektiv.
Politikernas ambition att beröva oss TF blev i vart fall klar strax efter den stora strejken i Lapplandsgruvorna i slutet av 1969. Svenska folkets stöd för gruvarbetarna betraktades av politikerna som ett avsevärt hot. Och en del av hotbilden var TF. Den måste avskaffas. Den gav en alldeles för vid yttrandefrihet. Jag vill minnas att den utredning som i den vevan tillsattes kallades Massmedieutredningen. Sedan kom någonting som hade samma ambition och som kallades Yttrandefrihetsutredningen.
Resultatet av den senare utredningen blev i början av nittiotalet YGL, dock att TF fortfarande på nåder fick leva kvar. Jag minns att jag i den vevan hade ett samtal med dåvarande (m)-riksdagsmannen Björn von der Esch. Han sa att han hade röstat emot YGL; det håller jag honom fortfarande räkning för. Efter Yttrandefrihetsutredningen kom den s.k. Mediekommittén 1997 och Mediegrundlagsutredningen 2001.
Det visade sig alltså något svårare att avskaffa TF än vad sådana som Olof Palme och Lennart Geijer hade räknat med. Men politikernas envetna strävan består. Det kan vi se av direktiven till den beredning som nu är under tillkallande. Min gissning är politikerna den här gången lyckas avskaffa TF.
Framtiden måste bedömas som mörk. Tur att man börjar bli gammal. Den enda supermakten löper amok (läsvärd artikel om den saken i DN:s kulturdel den 22 maj), och Sveriges statsminister vill ljuga oss in i EMU och med hjälp av EU avskaffa tryckfrihetsförordningen.

Björn Kjellin om ”Massmediegrundlag”

Hovrätten över Skåne och Blekinge yttrade sig 1975 över Massmedieutredningens betänkande ”Massmediegrundlag”, med s k teknikoberoende reglering av yttranden i alla medier. Författaren var hovrättspresidenten Björn Kjellin, på 40-talet sek-reterare i utredningen som skrev 1949 års tryckfrihetsförordning. Yttrandet var inte nådigt. I ett avsnitt karakteriseras grundtankarna med projektet genom bl a följande tillintetgörande omdömen:
”Hovrätten vill framhålla att det viktiga och för framtiden betydelsefulla inte är om man skall i den nya grundlagen ta med det ena eller andra mediet utan om man överhuvudtaget skall, såsom justitieministern har ansett självklart, ändra tryckfrihetsförordningens karaktär från att vara ett värn för en allmän medborgerlig rättighet, tryckfriheten, till att bli en lag om en viss typ av verksamheter, massmedier.
I och för sig kan det ju sägas vara tilltalande och följdriktigt att radio och television, som har blivit det medium genom vilket nyheter och åsiktsyttringar når de flesta människor, får en plats i den särskilda grundlag som skall värna om yttrandefriheten. Kan man därigenom vidga yttrandefriheten till att omfatta också detta medium och skapa ett permanent och effektivt skydd för yttrandefriheten vore mycket vunnet. Men det kan man inte.” ——
”I övrigt innehåller förslaget ingenting annat i fråga om medborgarens rättigheter i förhållande till radio och television än att han har rätt att inneha och använda radiomottagningsapparat om han betalar licensavgiften. Det måste ju sägas vara ett så magert underlag för den inledande deklarationen om yttrandefrihet att man inte undgår att beteckna den som lögnaktig.” - red