”Den stora allmänheten har inte minst i våra dagar, då rättens existens i skilda delar av Europa sättes i fråga, mycket att lära av dessa gamla rättsdokument,” skrev recensenten i Svensk Lärartidning 1940 när landskapslagarna gavs ut på modern svenska. Det är så sant som det då var sagt. Karl Johan Schlyter, 1795–1888, lade grunden.

Karl Johan Schlyter

Karl Johan Schlyter, född 1795 i Karlskrona som son till en amiralitetskamrerare, var en märklig man. Det var hans arbete som gjorde de gamla landskapslagarna tillgängliga för svenska folket.

Att Schlyter tog studentexamen i Lund vid tolv års ålder, var för den tiden något mindre märkligt än i dag. Men innan han var 25 hade han hunnit med att avlägga både kameral- hovrätts- och kansliexamina och blivit filosofie doktor, docent och juris doktor, vilket var en väldig prestation även på den tiden. Han arbetade en tid vid ett ämbetsverk i Stockholm. Men tiderna var svåra. Han fick inte fortsatt anställning i huvudstaden utan återvände till Lund, där han fick hjälpa till i undervisningen vid universitetet – utan lön. Men redan samma år, 1822, fick han på Johan Gabriel Richerts förslag uppdrag av Karl Johans regering att utge Sveriges gamla lagar i tryck.

Det var ingen liten uppgift. För mången som sett resultatet, hade det varit en stor insats i livet att ställa samman ett enda band. Schlyter gjorde tretton, textkritiskt utifrån de kända handskrifterna – för varje lag räknade i hundratal – med ordlista, förklaringar och förord på svenska och latin. Samtidigt kom han ut med vetenskapliga arbeten och var bl a ledamot av lagberedningen 1844–48, som då arbetade med ny civil- och kriminallagstiftning. Dessutom var han duktig pianist. År 1860 invaldes Schlyter enhälligt i Svenska akademin, men avböjde med hänvisning till sin ålder och till att han behövde göra färdigt sitt arbete. Han hade kort sagt något bättre för sig än att sitta i akademin.

Med H S Collin, som promoverades till juris doktor samtidigt med Schlyter, samarbetade han om de första två banden, men sedan Collin gått bort i tidig ålder 1833, fortsatte Schlyter arbetet ensam tills han 1877 fått ut sista bandet av Sveriges gamla lagar – Corpus juris sveogothorum antiqui. De finns att läsa här och var på folkbibliotek. Den gamla svenskan är svår att förstå – men med hjälp av Schlyters ordlista är det inte värre än att man kan stava sig igenom gamla medeltida rättsprinciper som – tillämpade i dag beträffande vårt lands medborgare – skulle ha varit ett rättsligt värn mot de despotiska och barbariska dekreten från Washington och Bryssel.

Efter Schlyters insats, kunde Åke Holmbäck och Elias Wessén (han med ordboken Våra ord) tolka landskapslagarna till modern svenska. I det skicket utkom de för drygt 60 år sedan och förekommer alltjämt på bibliotek och i antikvariat.

Erik Göthe

TfFR 3-4/2001