Den lilla inhägnad av lag och ordning som Mediegrundlagskommittén syftar till med förslagen i sitt digra betänkande kommer sannolikt inte att ha någon större effekt på den världsomspännande företeelse som internet utgör.

En hage i vilda västern

Möjligheterna att komma till tals i offentligheten med hjälp av IT har ökat explosionsartat under de senaste 10 åren. Man har jämfört med den s k Gutenbergska revolutionen under 1400- och 1500-talen. Detta utgör bakgrunden för ett flertal utredningsbetänkanden som nått offentligheten nyligen.

Mediegrundlagskommittén (MGK) behandlar i betänkandet Yttrandefrihetsgrundlagen och Internet (SOU 2001:28) frågor av olika slag.

Av INGEMAR FOLKE

I kölvattnet av HD:s dom i det s k Aftonbladsmålet ställs i direktiven till kommittén frågan om olaga hot och liknande hotbrott bör bli straffbara som yttrandefrihetsbrott och tas upp i TF:s och yttrandefrihetsgrundlagens (YGL) brottskataloger. Nej, tycker kommittémajoriteten. Ja, tycker ordföranden Göran Regner och några ledamöter.

Preskriptionstiderna för allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott och tryckfrihetsbrott blir också föremål för kommitténs överväganden. Utredningen stannar för att inte föreslå någon förlängning. När det gäller databaser bör, enligt kommittéförslaget, preskriptionstiden inte börja räknas förrän tillhandahållandet på databasen upphör.

Kommittén går igenom vissa tryckfrihetsrättsliga begrepp. Vad innebär uttrycket ”skrift som framställts i tryckpress”? Vad skall i tryckfrihetsförordningen (TF) och YGL förstås med begreppet upplaga? Och när sker utgivning enligt dessa grundlagar? Kommittén föreslår att utomlands framställda tekniska upptagningar vid importen till Sverige skall åsättas föreskrivna uppgifter, innan de lämnas ut för spridning.
Väsentligen innehåller dock betänkandet ett förslag till grundlagsskydd av publiceringar på internet. För närvarande finns grundlagsskydd endast för vissa typer av hemsidor.

Bilageregeln och databasregeln
Om en hemsida framställs av redaktionen för en tryckt periodisk skrift och endast återger innehållet i papperstidningen eller delar därav oförändrat, så anses en sådan hemsida utgöra en bilaga till papperstidningen. Den som är utgivare av denna är därför också ansvarig för dess hemsida. Detta är innebörden av den s k bilageregeln i TF 1:7.

Ett annat slag av hemsida som åtnjuter skydd enligt gällande rätt är när en redaktion för en tryckt periodisk skrift eller för radioprogram, ett företag för yrkesmässig framställning av tekniska upptagningar (dvs filmer, videogram, ljudupptagningar m m) eller en nyhetsbyrå på särskild begäran tillhandahåller allmänheten upplysningar ur en databas. Mottagaren får dock inte ha möjlighet att ändra innehållet i databasen. I dessa fall tillämpas YGL:s regler om radioprogram på hemsidan. Detta är innebörden av den s k databasregeln i YGL 1:9.

MGK föreslår nu att det befintliga grundlagsskyddet skall utvidgas på så sätt att databasregelns tillämpningsområde breddas betydligt.

Även andra medieföretag än de som f n räknas upp i databasregeln skall få ett automatiskt skydd. De tillkommande medieföretagen är bokförlag och tryckerier.

Vidare skall inte bara tillhandahållandet av lagrade uppgifter ur en databas åtnjuta skydd. Även webbsändningar i realtid skall skyddas. Också tillhandahållande av särskilt abonnerad information, s k push-teknik, och print on demand-teknik skall kunna åtnjuta skydd. Med det sistnämnda uttrycket avses att ett företag på beställning framställer ett enstaka exemplar av en skrift eller en teknisk upptagning med innehållet i en databas som förlaga.

Utgivningsbevis på anmälan
Den väsentligaste utvidgning av grundlagsskyddet som utredningen föreslår är dock att skydd enligt databasregeln skall kunna uppnås inte bara av medieföretag som räknas upp utan dessutom av envar som har utgivningsbevis för verksamheten. Utgivningsbevis skall utfärdas av en myndighet som anges i lag. I grundlagsförslaget anges vilka förutsättningar som måste uppfyllas för utgivningsbevis, bl a att behörig utgivare utsetts och åtagit sig uppdraget.

På det här sättet blir det valfritt för andra än de uppräknade slagen av medieföretag att skaffa sig grundlagsskydd för sina hemsidor och de andra verksamheter som avses i den utvidgade databasregeln.

Internet har hittills uppfattats som ett slags vilda västern. Den som velat uttrycka sig förgripligt men oåtkomligt har stora möjligheter rent praktiskt. Om man skriver anonymt och använder en webbleverantör långt bort från Sverige, är det förenat med stora utredningssvårigheter för den svenska lagens långa arm att ingripa. Att allmänna straffrättsliga regler om medhjälp och anstiftan i princip är tillämpliga har i praktiken inte kunnat hota verksamheten.

Att fortsätta på detta sätt, om MGK:s förslag upphöjs till lag, kommer att i princip vara möjligt. Den lilla inhägnad av lag och ordning som förslaget syftar till kommer sannolikt inte att ha någon större effekt på den världsomspännande företeelse som internet utgör. Möjligen kan man tänka sig att svenska leverantörer av webbutrymme kan komma att ändra policy och begära att kunderna i vissa fall skall skaffa sig utgivningsbevis. Men MGK föreslår inget som skulle kunna vara ett incitament för en sådan policyändring, exempelvis något straff för den som tillhandhåller webbutrymme.

Kommittén har övervägt och avvisat andra lösningar för att utvidga grundlagsskyddet. Att ge generellt skydd åt yttranden på internet skulle enligt kommittén kunna utsätta grundlagsregleringen för sådan påfrestning opinionsmässigt att vårt tryckfrihetsrättsliga regelverk skulle sättas i fara. Att efter förebild av stencilregeln i TF ge grundlagsskydd åt endast sådana hemsidor som innehåller uppgifter om utgivare m m är opraktiskt av vissa skäl. Huvuddelen av innehållet i en hemsida ligger ju ofta ute under lång tid, medan vissa ändringar kan göras då och då. Att avgöra vem som är ansvarig utgivare för ett visst, under viss tid tillhandahållet yttrande kan då bli svårt.

Personuppgiftslagen problem
I sina överväganden redovisar kommittén sina synpunkter på i vad mån de olika uttrycks- och kommunikationsformer som finns idag åtnjuter skydd av grundlagarna. Detta är läsvärt som rättsutredning. Detsamma gäller de internationella aspekterna på hemsidor. Kommittén får givetvis acceptera att svensk grundlag enbart tillämpas av svenska myndigheter men erbjuder generöst svenskt grundlagsskydd även åt databasverksamheter som utgår från utlandet och som har svenskt utgivningsbevis.

MGK har stött på samma svårighet som sin föregångar Mediekommittén för fyra år sedan, EG:s dataskyddsdirektiv, som ju ligger till grund för vår beryktade personuppgiftslag. MGK sätter sin lit till undantagen i direktivet och uppmanar regeringen att hoppas på det bästa. Dess argumentation är läsvärd och bitvis dråplig.

Enligt TF åtnjuter ”envar” som framställer tryckta skrifter den frihet och det skydd som TF ger. Skyddet uppstår redan genom användningen eller den avsedda användningen av trycktekniken. Hur skyddet sedan utformas i detalj avgörs av om skriften i fråga är periodisk eller icke-periodisk. För periodisk skrift krävs utgivningsbevis och då blir ansvarskedjan en annan.

Enligt MGK:s förslag om frivilligt grundlagsskydd för hemsidor blir det inte den valda tekniken som avgör grundlagsskyddets uppkomst. Det blir i stället utfärdandet av utgivningsbevis som bestämmer detta. Detta kan ses som en principiellt orättvis behandling av ett modernt och för gemene man tillgängligt medium. Kanske är det dock den enda framkomliga vägen att göra detta medium verkligt användbart för fler. Skall kontroversiella skribenter med viktiga saker att skriva om våga pub-licera sig med eget namn på en hemsida, kan deras benägenhet vara beroende av att ett utgivningsbevis kan företes.

Återstår att se om regeringen denna gången är beredd att acceptera en sådan lösning. När Mediekommittén (under samma ordförande) föreslog detsamma för fyra år sedan, var regeringen inte med på noterna.

Ingemar Folke är advokat i Stockholm

TfFR 2/2001