Biskop Jesper Swedberg (1653–1735) förordade omedelbara freds­förhandlingar efter nederlaget vid Poltava och var starkt kritisk mot att Karl XII sökte en allians med turkarna mot ryssarna. Men kung Karl gav igen. Porträttet är av okänd konstnär, SPA.

Jesper Swedberg och Karl XII

Biskopen i Skara stift, Jesper Swedberg, utnämnd av Karl XI 1703, men kanske mest känd som fader till Emmanuel Swedenborg, andeskådaren per preferance. Swedberg hade exceptionellt goda relationer med Karl XI, men med Karl XII skar det sig ordentligt. När den senare kom hem från exilen i Turkiet uppgav han att Swedberg icke predikar ”så väl som för salig kungen, ty han är nu gammal”. Vad dessa motsättningar bottnade i är att Swedberg bl a skrev en särskild bön om förlåtelse för Karl XIIs synd:

”Hjälp oss Gud, vår Frälsare – fräls oss och förlåt oss alla våra synder för ditt namns skull! Vi låter du hedningarna och turkarna säga: var är nu deras Gud? Ho vet (om ej) tartarerna, turkar och hedningar som härtills icke utan förundran så stora ting hört och sett hava dem du med dinom smorda, vår dyre konung gjort haver, varde sinsemellan sägande: Låt se, om hans Gud mäktig är att nu honom hjälpa! Skulle han ej hulpen varda vorde de sägande: hans Gud förmådde intet hjälpa honom!”

Skarabispen hade ett utomordentligt gott självförtroende: ”Och om till hans beröm här skulle något fattas – Så vet han själv hur högt som han bör skattas”, skaldades det om honom.

Swedberg återkom vid upprepade tillfällen till kungens oheliga allians med turkarna: ”Sveriges olyckor var Guds straff”.

Swedberg var starkt kritisk till att Karl XII efter nederlaget vid Poltava sökte en allians mellan svenskarna och turkarna mot ryssarna.

Biskopen tog sig till och med före att, medan Karl XII befann sig utrikes, inför sekreta utskottet förorda omedelbara fredsförhandlingar.

Karl XII fick ge igen efter förmåga. Känt genom professor Jacob Sundberg är hans brev från Timurtasj där han med turkiska erfarenheter i ryggen förordnar hur den svenska förvaltningen bör förbättras. Och så skickade han två officerer till Höga Porten för att kunskapa i kyrkofrågor. I deras depesch från Konstantinopel till Sverige ställdes den kniviga frågan om inte det muslimska trosnitet att inte tillåta distraherande bilder i moskéerna borde efterföljas hemma hos den sanna protestantiska trons beskyddare i Norden. Efter vederbörligt svettigt grubblande kom svaret att svenskarna vore så gudfruktiga att de kunde tåla bilder i kyrkan även i fortsättningen.

Mats Björkenfeldt